Waldemar Jungner – Laddningsbart batteri

Waldemar Jungner tog 1899 patent på en sorts batteri som var hållbart och kunde fungera under extrema förhållanden. Företaget som grundades av Waldemar Jungner finns än idag.

Porträtt av Waldemar Jungner

Barndom och studier

Ernst Waldemar Jungner föddes 1869 i Västergötaland. 1869 var ett nödår. Sverige drabbades av missväxt och hungersnöd. Detta påverkade den nyfödde Waldemar Jungners hälsa. Senare fick han dessutom mässling och scharlakansfeber, med svåra följdsjukdomar. Men han var snabbtänkt, nyfiken och läste mycket. Han hade också ett stort intresse för musik. Han hade en bra sångröst och lärde sig spela både piano och fiol.

När Waldemar Jungner var 11 år gammal började han studera vid Skara högre allmänna läroverk och tog studenten 1889. Under skolåren utvecklade han ett stort intresse för naturvetenskap och kemi. Han läste gärna böcker om de stora uppfinnarna och inspirerades av den kände svenske fysikern och kemisten Svante Arrhenius. 1889 kom Waldemar Jungner till Uppsala universitet där han studerade kemi, matematik, astronomi, botanik, geologi och latin. Två år senare tog han kandidatexamen. Han stannade i Uppsala i ett år till för att lära sig mer om kemi och elektricitet. Sedan studerade han vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm för att förbereda sig för sitt yrkesval. Waldemar Jungner ville bli uppfinnare.

Första uppfinningar

Hans första uppfinning var en brandlarmsapparat som kallades för Pyrofonen. Principen bakom uppfinningen var att olika metaller utvidgar sig olika mycket när de utsätts för värme. Pyrofonen bestod av seriekopplade hoplödda järn- och koppartrådar. Lödfogarna var isolerade med ullgarn. Koppartrådarna stod i förbindelse med en signalapparat. Vid uppvärmning skulle spänningar i metallem få en magnetnål göra utslag och utlösa larm. Uppfinningen visade sig vara användbar, men tillverkades aldrig i större skala. Waldemar Jungner experimenterade även med elektrisk sodaframställning, elektriska transportrör och en bergborrningsapparat. Den sistnämnda uppfinningen tog han patent på i flera länder.

Jungners ackumulator

Som Waldemar Jungner själv berättat började han fundera på sin ackumulator redan 1890, när han var på väg till Uppsala med tåg. Tåget passerade en älv och enligt honom själv började han ”ofrivilligt tänka på all den energi som rann bort utan gagn. Varför då ej kunna tillgodogöra sig all denna kraft istället för att elda bort åt kråkorna 95 procent av värmevärdet i de dyra engelska stenkolen? Skulle man ej kunna konstruera ett lätt och transportabelt kraftmagasin, som efter laddning i vattenfallen kunde användas för tågets framdrivande?”

Den enda ackumulatorn (ett laddningsbart batteri) som fanns på den tiden var blyackumulatorn. Waldemar Jungner ansåg att den inte höll måttet. Istället ville han konstruera en ackumulator med oföränderlig basisk elektrolyt. (Elektrolyt är en substans, oftast en vätska, som kan leda elektrisk ström.) Detta innebar att elektrolyten bara skulle leda den elektriska strömmen. Den skulle inte delta i den kemiska reaktionen som gav upphov till strömmen och förbrukas, vilket var fallet med elektrolyten i blyackumulatorn.

Dessutom experimenterade Waldemar Jungner med ett flertal metaller som hade bättre egenskaper än bly och kunde vara lämpliga att använda som elektroder i en ackumulator. Han arbetade systematiskt och provade alla möjliga kombinationer av metaller och elektrolyter. Målet var att skapa en ackumulator som var hållbar och kunde fungera även under extrema förhållanden.

Waldemar Jungners första fungerande ackumulator var ett silver-kadmium-batteri. En bil med ett sådant batteri provkördes i Stockholm år 1900. Bilen körde nästan 150 kilometer i sträck utan att batteriet behövde laddas om. Waldemar Jungner tyckte dock att silver och kadmium var för dyra och ersatte dem med nickel och järn. Han tog patent på sin uppfinning 1899 och 1900 bildades företaget Ackumulator Aktiebolaget Jungner. Företaget hyrde en villa i Kneippbaden utanför Norrköping och tillverkningen kunde komma igång.

Utdragen rättstvist

Två år efter Waldemar Jungner tog den kände uppfinnaren Thomas Edison patent på en nickel-järnackumulator. Ackumulator Aktiebolaget Jungner hamnade i en långvarig patenttvist med Edison. Thomas Edison hade stora ekonomiska resurser och Waldemar Jungner lyckades inte vinna. Han var istället tvungen att börja konkurrera med Edisons företag. Patenttvisten och konkurrensen gjorde att Ackumulator Aktiebolaget Jungner fick stora ekonomiska svårigheter. Krisen förvärrades när fabriksvillan brann ner 1905. Waldemar Jungner överlät då sitt ackumulatorpatent åt andra företagare och började ägna sig åt andra projekt. Bland annat uppfann han en metod för att samtidigt framställa cement och kalium oxid.

Waldemar Jungners företag kämpade sig igenom svåra tider och fick till slut namnet Svenska Ackumulator Aktiebolaget Jungner. Tillverkningen skedde i Oskarshamn. Idag heter företaget Saft AB och tillverkar nickel-kadmium batterier. Dessa batterier är väldigt slitstarka, men har låg kapacitet. Därför används de främst som reservkraft eller på platser med extrema temperaturer.

När Umberto Nobile och hans kamrater som deltog i den tragiska expeditionen till Nordpolen 1928 skulle räddas kastades flera ackumulatorer ner från ett flygplan för att få expeditionens radio att fungera. Waldemar Jungners nickel-järnackumulatorer var de enda som fungerade.

Waldemar Jungner valdes in i Ingenjörsvetenskapsakademien 1922 och två år senare fick han Kemistsamfundets Oscar Carlson-medalj. Waldemar Jungner avled 1924 i lunginflammation, 55 år gammal.

Text och resarch: Alexandra Selivanova

 

Kontakta sidansvarig

Peter Du Rietz

Intendent

+46 8 450 56 65

Mejla

Senast uppdaterad 6 december 2016.