Salong Energi – Ågesta Kärnkraftverk

närbild på kärnkraftsverks kontrollpanel med röda och vita knappar

En bit av historien som har glömts bort

Dolt i berget fanns ett unikt kulturarv som berättade om teknikutveckling, framtidstro och drömmen om ett välfärdsland. I den här utställningen synliggör vi berättelser som legat orörda och tittar tillbaka på det vi har glömt.

I en utställning som väcker frågor kring kärnkraft, innovation, samhällsfenomen och kulturarv, kan du nu förflytta dig till en plats som få människor har besökt och som inte längre finns. Kliv in i Salong Energi – Ågesta Kärnkraftverk där du kan ta del av utvalda föremål och berättelser från personer som byggde samt arbetade i verket.

Om utställningen

grön kontrollpanel i ett kärnkraftverk

I Salong Energi – Ågesta Kärnkraftverk kan du se utvalda och unika föremål som kärnkraftverkets stora kontrollbord, strålskyddsutrustning, modeller och ritningar av Ågesta. Hör berättelser från personer som byggde och arbetade i verket och se dokumentärfilmen Ågesta – A Ripple in Time. Vilka var drömmarna hos aktörerna som byggde, drev och avvecklade Ågesta kärnkraftverk?  Vad säger dessa drömmar om ett litet, tekniskt avancerat land som försöker navigera på den globala energimarknaden och ta steget in i kärnkraftsåldern?

Djupdyk i en utställning som utmanar, väcker känslor och frågor. Men ger kanske också hopp, för här finns även en spaning på i framtidens kärnkraftsteknik. I utställningen finns även ett quiz där besökarna kan testa sina kunskaper kring kärnkraft och energi.

Ågestapodden

Utställningen Salong Energi – Ågesta Kärnkraftverk har en tillhörande podd som du kan lyssna på via Soundcloud.
Börja din lyssning här

Highlights från utställningen

Kontrollbord från kontrollrummet i Ågesta 
Bränslestav för uranoxid (atrapp) 
Skyddskläder och strålskyddsmätare 
Modell av Reaktor 1 (R1)
Modell av kontrollrummet i Ågesta, byggt i Lego 
Dokumentationsbilder och film från verket och den pågående rivningen
Bilder och arkivmaterial från Tekniska museets samlingar
Monumentalbild från Atomåldern av atomkonstnären Arvid Nilsson 
Sprängskiss över Ågesta 
Modell från KTH av nya generationens kärnkraftverk SMR

Ågestaföremålen är friklassade och donerade av Vattenfall AB till museet.

Om Ågesta

Sverige var ett av de första länderna i världen att satsa på den nya teknologin, när atomåldern startade i mitten av 1940-talet. Det började med upptäckten att Sverige hade stora mängder uran som skulle kunna användas som kärnbränsle. Staten, forskarvärlden liksom industrin var uppfyllda av visionen om ett välfärdssamhälle drivet av atomenergi, och ganska snart stod kärnkraften för nästan hälften av elproduktionen i Sverige.

1954 startade den första svenska kärnreaktorn R1 vid Kungliga Tekniska Högskolan, och det planerades för nya anläggningar för forskning och energiproduktion. 1964 öppnade det första kommersiella kärnkraftverket nära Farsta, som var i drift till 1974. Sedan dess har Ågestaverket varit stängt, och kärnkraftverket har föreslagits bli såväl museum som statligt byggnadsminne.

Från Sveriges första kommersiella kärnkraftverk till dokumenationsprojekt

kvinna som står framför kontrollpanelen i kärnkraftverket Ågesta

Kärnkraftens boom

Det var ett led i den svenska strategin Svenska linjen om att satsa på kärnkraft. Det gjorde vi som ett av de första länderna i världen. Ågesta var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, i drift 1964-1974. Det var en tungvattenreaktor med oanrikat uran som bränsle. Reaktorn hade en ursprunglig termisk effekt på 65 MW varav 10 MW el och resten fjärrvärme.

Anläggningen byggdes för att ge den nybyggda förorten Farsta fjärrvärme och el men också för att testa tekniken i större skala. Den tekniska lösningen var knuten till det kalla krigets logik med en strävan efter nationellt energioberoende. Planen var att uppföra många reaktorer likt den i Ågesta men Sverige bytte strategi i slutet av 1960-talet och satsade på storskaliga lättvattenanläggningar istället med mer importerad teknik. Då byggde Sverige kärnkraft snabbast i världen med de stora kärnkraftverken i Oskarshamn, Ringhals, Barsebäck och Forsmark.

Platsen som skaver

Tekniska museet har ett nationellt uppdrag att ansvara för det tekniska och industrihistoriska kulturarvet. Ågesta kärnkraftverk är ett tekniskt och industrihistoriskt kulturarv, som museet dessutom dokumenterat. Anläggningen har stora teknik- och kulturhistoriska värden. I projektet har vi bland annat samlat in friklassade (bevisat ej radioaktiva) föremål och berättelser, gjort fotodokumentation och 3D fotografering och filmningar, engagerat en konstnär för olika verk, podd och även tagit upp rumsklangen i kontrollrummet.

Kulturarv för Tekniska men avfall för Vattenfall

Det finns mycket få objekt från kärntekniska anläggningar på museer och det är spännande att vi har kunnat göra förvärv från Ågesta även om vi helst skulle ha sett att kärnkraftverket inte behövt rivas utan kunnat användas och ge mening åt människor på sin ursprungliga plats.

Vattenfalls uppdrag i fallet Ågesta är att riva anläggningen enligt bestämmelser i kärntekniklagen och tillstånd från Mark- och miljödomstolen. Det som är kulturarv för museet är alltså avfall för Vattenfall. Avfallet från anläggningen är dels vanligt byggavfall men en del är radioaktivt. Vattenfall måste bevisa att avfallet inte är radioaktivt för att det ska kunna räknas som vanligt avfall dvs kvala in under tillåtna gränsvärden enligt Strålskyddslagen och kunna friklassas. Man vill såklart ha så lite radioaktivt avfall som möjligt då detta kräver särskild hantering och förvar som är dyrt och krångligt.

Insamling av föremål

Nu när rivningen är ett faktum är friklassade objekt viktiga för att museet så att de är möjliga att bevara och hantera i magasin och publika utrymmen.

Material som har eller kan ha förorenats med radioaktiva ämnen (joniserande strålning) ska antingen hanteras som radioaktivt avfall eller friklassas. Kraven för friklassning framgår av Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2018:3). Friklassat material omfattas inte av strålskyddslagen (2018:396). Stråldoserna ska inte ska överstiga en procent av den naturliga bakgrundsstrålningen.

 Strålsäkerhetsmyndigheten ställer krav på att verksamhetsutövaren – i det här fallet Vattenfall – mäter och dokumenterar att den radioaktiva föroreningen ligger under gränsvärdena för friklassning. Friklassningsprocessen övervakas av SSM genom tillsyn på plats samt granskning av verksamhetsutövarnas styrande dokument och årliga rapporter.

Kontrollerna ska göras genom mätning eller genom beräkning som har verifierats med mätning. Metoderna för och omfattningen av kontrollerna ska anpassas till den radioaktiva förorening som bedöms föreligga och till materialets, byggnadsstrukturens eller områdets egenskaper.