En telegraf. Mulen bakgrund

Optisk telegrafstation på Gärdet, byggdes 1995 för att fira optiska telegrafens 200-årsjubileum.

Telegrafen

Vid slutet av 1700-talet uppfann fransmannen Chappe en optisk telegraf med vilken man kunde sända meddelanden över längre sträckor. Utforskningen av elektriciteten under 1800-talet möjliggjorde 1837 en elektrisk telegraf, konstruerad av amerikanen Samuel Morse. Snart började telegrafnät växa fram, först nationellt sedan internationellt och globalt.

Optisk telegraf

För att kunna meddela sig med varandra har människor genom tiderna använt olika slags signalsystem. De första systemen byggde på signaler av ljud och ljus som till exempel trummor och näverlurar, röksignaler och vårdkasar. Uppfinningen av kikaren på 1600-talet gjorde det möjligt att utveckla den optiska telegrafen. Fransmannen Claude Chappe var den förste som 1793 konstruerade en användbar optisk telegraf. I spåren av franska revolutionen fick det optiska telegrafnätet stor militär betydelse. Signalerna lästes av med tubkikare och upprepades längs linjen, där det var ungefär en mil mellan varje station. Det tog nio minuter att överföra ett meddelande över avståndet 230 kilometer, flera gånger snabbare än en kurir till häst.

Samtidigt med Chappe experimenterade svensken Abraham Niclas Edelcrantz med optiska telegrafer i Sverige. Han invigde sin telegraf 1794 med en hyllningsdikt till svenske kungen på hans födelsedag. Meddelandet gick från Stockholms slott till Drottningholm, där kungen befann sig. Edelcrantz utvecklade så småningom ett eget system helt olikt det franska och nästan dubbelt så snabbt. Systemet byggde på tio fällbara järnluckor. Luckornas olika lägen bildade kombinationer av siffror som i signalböcker översattes till bokstäver, ord eller meningar.

Från 1795 stakades linjer ut i skärgårdarna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Flera stationer byggdes och togs i bruk året därpå. Men det var under finska kriget 1808-09 som utbyggnaden av linjer från Stockholm till Gävle, Landsort och Sandhamn blev av. Telegrafnätet bestod av telegrafstationer med ca en mils avstånd från varandra. Sändningshastigheten var ungefär 12 tecken per minut och ett meddelande från Sandhamn nådde Stockholm inom tio minuter.

Liksom det franska telegrafnätet användes det svenska huvudsakligen för militärt ändamål. Efter finska kriget fick det förfalla, men 20 år senare byggdes det upp igen och öppnades samtidigt för allmänheten. Trafiken var emellertid ganska obetydlig, vilket delvis berodde på att den optiska telegrafen endast kunde användas då väderleken medgav det. När den sista telegrafstationen på Vinga lades ner år 1881 hade den optiska telegrafen tjänat ut och ersatts av den elektriska.

Elektrisk telegraf

Redan på 1700-talet försökte man utnyttja elektriciteten för överföring av meddelanden. Med dansken H. C. Örsteds upptäckt av elektromagnetismen år 1820 gavs förutsättningen för utveckling av den elektriska telegrafen – den första praktiska tillämpningen av elektriciteten. Den amerikanske konstnären Samuel Morse lyckades år 1837 konstruera den första praktiskt användbara elektriska telegrafen. Samtidigt utvecklade han ett alfabet som bestod av olika kombinationer av korta och långa signaler, det så kallade morsealfabetet.

I Sverige började man tillverka telegrafapparater enligt Morses system och den första elektriska telegraflinjen anlades mellan Stockholm och Uppsala år 1853. Året räknas som det svenska telegrafverkets födelseår. Det Kongl. Electriska Telegraf-Werket bildades den 1 november 1853 och är ursprunget till dagens Telia. Telegrafnätet växte mycket snabbt och sträckte sig 1857 från Ystad i söder till Haparanda i norr. 1854 fick Sverige telegrafförbindelse med kontinenten via en undervattenskabel över Öresund. År 1866 knöt man samman de amerikanska och europeiska telegrafnäten med en kabel på Atlantens botten.

I Sverige använde man i början Morses system och sände tecknen för hand med hjälp av en särskild morsenyckel men på 1870-talet infördes Wheatstones snabbskriftssystem med på förhand perforerade pappersremsor för maskinell sändning av tecknen. I början på 1930-talet kom fjärrskrivmaskinerna – teletype och teleprinter var de vanligaste systemen. Efter andra världskriget infördes telex på företagen och snart blev det möjligt att koppla direkt till en annan telexapparat. Telefax, som överför både text och bild på elektronisk väg, utvecklades starkt från mitten av 1980-talet. Numera konkurrerar digitaliserade överföringar som datorpost via persondatorer med telefax.

Telegram

Telegram var ofta bärare av viktiga meddelanden och förmedlingen av telegram garanterades från avsändare till dess att adressaten kvitterade meddelandet. Tjänstemännen hade tystnadsplikt. Telegrammet var en juridisk handling på samma sätt som det rekommenderade brevet.

Telegram som meddelande levde vidare till april 2002 då tjänsten avvecklades. Antalet telegram per år var då lite drygt 9 000 stycken, att jämföra med 1,3 miljarder SMS-meddelanden under 2002.

Källa

Boken 100 innovationer; 51 – 100 Metallbearbetning – ångmaskinen, förteckning över artikelförfattare och källor på sid 191–204.

Kontakta sidansvarig

Snabbfakta

  • Telegrafen var en uppfinning som kunde skicka meddelanden över stora avstånd.
  • Samuel Morse uppfann ett alfabet med prickar och streck år 1835. Det har använts både för telegraf via tråd och för radio sedan dess. Så sent som 2004 lades en kod för @ (snabel-a) till.
  • Värmlänningen Lars Magnus Ericsson startade år 1876 ett företag i Stockholm för att laga telegrafapparater tillsammans med en kompanjon. Idag heter företaget Ericsson och finns över hela världen.
  • Radiotelegrafister utbildas inte längre i morsesignalering. Men som radioamatör kan man ändå lära sig att använda morsealfabetet för att kommunicera med människor över hela världen.

Senast uppdaterad 28 december 2022.