Köksredskap

Människan använde tidigt enkla köksredskap som spett, mortlar, grytor, slevar och kavlar. Förr fick man göra dem själv, köpa av någon händig granne eller ortens smed. Björkris eller andra kvistar kan man till exempel göra en visp av. Köksmaskinerna slog igenom då vi fick el i hemmen. Köksarbetet blev effektivt och rationellt — en ny marknad uppstod, där kvinnorna var den främsta målgruppen.

Köksredskapen avspeglar den tid vi lever i. I dag behöver vi såväl en lattevisp som en citruspress och kanske rent av en pizzasax eller en jordgubbssnoppare. Möjligen behöver vi också en elektrisk potatisskalare och en persiljekvarn — det finns till och med de som behöver en äggseparerare.

Naturliga material

Förr i tiden använde man material från naturen för att tillreda maten. Det var till exempel björkris för att vispa med och träklubbor för att stöta sönder och mosa mat. De första grytorna var av täljsten, mineralet kallades även grytsten och hade en ”fet” yta som gjorde att gröt inte brände fast. Ett grässtrå kan fungera som sugrör, det heter ju också ”straw” på engelska! Kavel var ”ett runt trästycke” och det känner vi ju igen i brödkaveln. Sked är släkt med ordet ”skilja” och med ”skida” och var från början ett delat trästycke.

Hamra, smida och gjuta

Kopparslagaren tillverkade kittlar genom att bearbeta den mjuka kopparmetallen och sammanfoga till ett kärl som belades med tenn på insidan för att inte maten skulle förgiftas av koppar. Kärlen kunde hängas över elden i en grenklyka. Med gjutjärnet kunde grytor och stekpannan tillverkas, de hade ofta ben för att kunna ställas över öppen eld. Silverskedar var mer statussymbol och familjens sparbank än ätredskap. Vispar, brödnaggar och silar var ofta ”luffararbeten” som de kringströvande hemlösa betalade för en natts husrum med. Knallen, gårdsförsäljaren, köpte sig ett lager av mått eller kärl i bleckplåt från en liten fabrik för att sälja på marknader och i byar. Tillverkningen av köttkvarnar moderniserades vid Husqvarna i och maskiner ökade produktionstakten så att varje hem hade råd med en kvarn.

Elen hjälper till

De moderna köksredskapen har en ganska kort historia. De var när elektriciteten kom in i hushållen som utvecklingen av effektiva köksredskap tog fart. Vid sekelskiftet 18-1900 fanns flera elektriska köksredskap på marknaden i USA. Det var elektriska doppvärmare, elektriska kastruller och kokapparater, kaffekokare och kokplattor. Men redskapen var dyra, kortlivade och rätt farliga att använda — de kunde bli strömförande.

Några år in på 1900-talet förbättrades hållbarheten på produkterna när nya resistorer (motståndselement) började användas — apparaterna kom nu bättre överens med elektriciteten som drev dem. Under 1930-talet kom flera eldrivna köksredskap och elbranschen började göra reklam för varorna på bred front. 1927 bildades organisationen FERA (Föreningen för elektricitetens rationella användning), en plattform för olika intressenter inom elbranschen.

Kvinnosaker

FERA insåg att detta kunde bli en kvinnomarknad. De lät kvinnliga konsulenter resa runt i landet och demonstrera ”elektrisk matlagning” för hushållen. Det fanns ett sug efter elektriska hushållsapparater, och när de väl kom så etablerades de snabbt.

Köksredskapens effektivisering hade en betydande roll för kvinnan. Under mellankrigstiden innehöll tidningar riktade till kvinnor massvis med reklam för eldrivna köksredskap. Den nya tekniken prisades och ansågs spara tid åt kvinnorna, lätta deras arbetsbörda, öka hygienen och stärka familjelivet.

Hemmets forskningsinstitut

1944 grundades Hemmets Forskningsinstitut (HFI). Tillkomsten av HFI var ett viktigt tecken på att hemmets rationalisering såg som ett centralt samhällsproblem som skulle lösas med vetenskapens hjälp. Här bedrev man forskning kring hemarbetet och arbetade med folkupplysning, tog fram underlag för nya produkter, köksinredningar och definierade normer och ideal för hur ett hushåll skulle skötas. På HFI arbetade experter med frågor om hur man skulle kunna ge husmoderna mer status och öka hennes kompetens.

Den pålitliga köksassistenten

Electrolux klassiska hushållsapparat Assistent fick strömlinjeformen 1940 av Alvar Lenning. Han hade hämtat stilen från flyg och bilindustrin i USA. Assistentens utseende var i stort sett oförändrat under 30 år. Ankarsrums bruk tillverkade motorerna till apparaten och var från 1968 en del av Electroluxkoncernen. Nu har Electrolux lämnat över försäljningen av Assistenten av Ankarsrum Assistent AB. Tillbehören för att blanda deg, fylla korv, mixa, mala, passera, spritsa eller riva förblir sig lika.

Källa

Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.

Kontakta sidansvarig