Hjulet

Hjulet är uppfinningarnas uppfinning. Det är enkelt i sin genialitet, och har använts i otaliga andra innovationer. Det äldsta hjulet var troligen en drejskiva, som började användas för cirka 5 500 år sedan. När man satte hjul på slädar fick vi kärror och vagnar. Människor och saker kunde på så sätt transporteras längre sträckor. Städer växte, vägar byggdes och världen blev en annan.

Talesättet säger att man inte ska försöka ”uppfinna hjulet två gånger”. Men hjulet har återuppfunnits många gånger och hela tiden fått nya användningsområden. I dag hittar vi hjul i cykeln, bilen, tåget, spinnrocken, kvarnen, datorns hårddisk, klockor, svarvar och mycket mer.

Nästan lika många år på nacken som den 5 500 år gamla drejskivan är bruket att sätta hjul på de slädar som tidigare använts då man ville transportera något tungt. Resultatet blev vagnen — den användning av hjulet som vi kanske oftast förknippar det med. De första vagnshjulen var träbitar som formats för bilda en rund skiva, sammanhålla med tvärslåar. Hjulen var små men tunga och klumpiga, och krävde robusta vagnar, helst med fyra hjul. De drogs av oxar eller åsnor, som var starka men inte så snabba.

För ungefär 4 000 år sedan skedde en dramatisk förbättring av hjulen — de fick ekrar!

Med ekerhjulen kunde man börja tillverka mindre och lättare vagnar som kunde dras av hästar, vilket skapade kvicka ekipage. Dessa fick en stor betydelse i krigföring under lång tid.
För att skydda hjulen från slitage förstärktes de med metallband. Kelterna införde järnskodda fälgar cirka 500 f. Kr.

Grundläggande

Hjulet räknas som en av de grundläggande uppfinningarna som i princip all mekanik utgår ifrån. Sättet att tillämpa hjul i system med block och talja anses ha uppfunnits av den grekiske matematikern och uppfinnaren Arkimedes. Blocket ändrar riktning på dragkraft och underlättar till exempel lyft. Ett rep får löpa fram och tillbaka mellan blockens hjul. När man drar i repet fördelas repsträckan på vart och ett av hjulen. Ju fler repslingor man har, desto lättare blir det att lyfta något tungt. Det man vinner i lyftkraft står i proportion till hur mycket rep man måste hala in.

Kugghjulen sägs ha uppfunnits av egyptierna cirka 300 f. Kr. De överför rörelseenergi mellan roterande axlar och kan genom variation i kugghjulens storlek ändra utväxling och varvantal.

Symbolik

Även symboliskt har hjulet en gammal och grundläggande närvaro. Det är en central symbol inom buddhism och hinduism. För buddhister symboliserar det åttaekrade hjulet Dharmachakra de åtta vägarna till upplysning. Den 24-ekrade versionen av Dharmachakra, Ashoka Chakra, finns på Indiens flagga.

På hällristningar kan vi även se fyrekrade hjul som solsymboler eller som hjul på solens vagn under färden över himlavalvet. De fyra ekrarna representerar de fyra årstiderna som rullar fram.

Ordet ”hjul” kommer från protogermanskans ”hwehwlan” som i sin tur kommer från protoindoeuropeiskans ”kwekwlo”. Därifrån härstammar även grekiskans ”kyklos”, ursprunget till vårt ord ”cykel”. I den västerländska världen är det kanske just som symbol för tiden och dess cykler som hjulet har sitt främsta symbolvärde.

Källor

Fabre, Maurice (1966), Hjulet. Wahlström & Widstrand

Singer, Holmyard & Hall (ed.) (1967). A History of Technology. Oxford University Press.

Söderberg, Sten (1979) Den snillrika människan. Rabén och Sjögren.

Uhlig, Robert (ed.) James Dyson’s History of Great Inventions

Williams, Trevor I. A History of Invention: From Stone Axes to Silcon Chips

Fagan, Brian M. (ed.) The Seventy Great Inventions of the Ancient World

Uppfinningarnas Historia

Wikipedia

SAOP

NE.se

Kontakta sidansvarig