Ett element står ute på en äng

Energin som värmer framtidens värmeelement ska helst komma från förnybara källor. Foto: Ellinor Algin.

Elementet

Att tända en eld har man kunnat länge — men hur ska man bevara och sprida värmen från elden? Genom historien har det funnits olika sätt att värma upp oss och våra bostäder. En varm sten eller vattenflaska i sängen är väldigt enkla element.

En smartare lösning var att låta hett vatten cirkulera och värma upp rummen. Värmeledningar som är ungefär 3 000 år gamla har hittats i nuvarande Turkiet.

Ett vanligt värmeelement är gjort av metall och varmt vatten pumpas in i det via rör. Metallen blir varm och då värms även luften runt omkring elementet. Den varma luften är lättare än den kalla, så den stiger upp och ersätts av kall luft. På så sätt cirkulerar luften runt så att hela rummet så småningom blir varmt.

Karp-värme

Under Romarrikets tid vidareutvecklades ett system för centralvärme som kallades för hypokaust, ”värme underifrån”. Uppfinnaren var fisk- och ostronhandlaren Caius Sergius Orata, som ville hitta ett sätt att värma bassängerna med levande fiskar och ostron under vintern. Lösningen var att låta uppvärmd luft passera under bassängerna, som placerades på tegelpelare. Så småningom började romarna använda hypokausten för att värma upp offentliga badhus och bostadshus. Dock försvann kunskapen om det här i och med Romarrikets fall, och centralvärmen tog en paus på över tusen år.

Pannor och element

På 1700-talet återupptäcktes romarnas teknik och större byggnader kunde värmas upp med hjälp av rör som ledde varm luft eller ånga. Runt mitten av 1800-talet började man använda värmepannor. Det var också då de första värmeelementen konstruerades. De var gjorda av gjutjärn, oftast med vackra dekorationer, och värmdes med ånga. Ett sådant värmeelement installerades på Eastern Exchange Hotel i Boston i USA 1846, som blev det första hotellet med centralvärme. Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm fick centralvärme redan 1878. I början av 1950-talet startades fjärrvärmesystem i Stockholm och stadens första värmeverk för fjärrvärme togs i drift 1959.

Fjärr- och central- och bergvärme

I dag använder vi värmeelement, radiatorer och konvektorer. En radiator är veckad, för att göra den varma ytan så stor som möjligt. Konvektorer värmer upp rummet via så kallad egenkonvektion. När konvektorn värmer luften blir den lättare än den kalla luften, den stiger då upp och ersätts av den kalla luften.

Värmeelement är en del av ett större tekniskt system, antingen centralvärme eller fjärrvärme. Centralvärme innebär att det finns en värmekälla i en byggnad som värmer upp flera rum.

Fjärrvärmeverket förser flera bostadshus med värme via ett rörsystem. Det är oftast vatten som värms och distribueras i systemet. De vanligaste energikällorna i ett värmeverk är elektricitet och olja.

På senare år har vi också börjat använda bergvärme, värmen som finns under markytan. Det är skonsamt mot miljön. Det finns också möjligheter att bygga värmeverk som direkt tar vara på solens energi.

Källa

Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.

Kontakta sidansvarig

Snabbfakta

  • Vatten-, kärn- eller vindkraftverk ger oss i Sverige elektricitet i hem och fabriker.
  • De första elementen sattes in i hotellet Eastern Exchange i Boston, USA, år 1846. De var gjorda av gjutjärn och värmdes av ånga.
  • De flesta elementen i hemmen är radiatorer av metallplåt som har en veckad yta så värmen kan stråla ut och värma luften runt omkring.
  • Centralvärme innebär att värmen i elementen leds runt i vattenledningar i huset. Värmen kan komma från elektricitet, eldning eller fjärrvärme.
  • Med en solfångare går det att samla in solvärmen direkt för att värma upp vattnet till husets element.
  • Elektriska element värms med ström direkt från elnätet.

Senast uppdaterad 7 december 2021.