Dialys

Njurarnas uppgift är att rena blodet från smuts och slaggprodukter. Om våra njurar inte fungerar som de ska så kan vi dö. Men njursjuka kan få dialysbehandling, en medicinsk teknik för att rena blodet.

Läkaren Nils Alwall i Lund konstruerade i mitten av 1940-talet en dialysapparat som var den första i världen som användes på sjukhus.  I Sverige behandlas nästan 3 000 personer med dialys varje år och i hela världen behöver ungefär en miljon människor dialys för att överleva.

Blod pumpas in i dialysapparaten som har ett membran, ett filter med små, små hål.

På andra sidan membranet finns en dialysvätska. Vätskan drar till sig slaggprodukter som finns i blodet. Det renade blodet pumpas sedan tillbaka till patienten. ”

Långt gången njursvikt är ett livsfarligt tillstånd. Lindriga njursymtom kan ses hos cirka 1 av 10 personer, oftast äldre. Patienter med kroniska njursjukdomar blir trötta, har dålig matlust och samlar på sig vatten i kroppen. Förr i tiden var människor med kroniska njursjukdomar tvungna att tillbringa sina liv i sängen.

Dialys kommer av det grekiska ordet grekiska dia´lysis som betyder ”åtskiljande”, och det är vad en dialysapparat gör. Vid dialys är det som åtskiljs små och stora partiklar. Det finns två olika metoder, hemodialys (bloddialys) och peritoneal dialys (påsdialys).

Vid påsdialys opereras en kateter in direkt i bukhålan, och via den tillförs 2 liter dialysvätska som ofta innehåller mycket socker. Den drar till sig slaggprodukterna som finns i blodet, och själva bukhinnan fungerar som membran. Efter en timme kan vätskan tappas ut, och man behöver oftast byta påse fyra gånger om dagen.

Reningsverk för blod

Vid hemodialys används en så kallad konstgjord njure. Patientens blod förs till dialysapparaten och sedan tillbaka in i kroppen via slangar till ett särskilt blodkärl, som bildats efter en speciell operation då en ven och artär kopplats samman. I den konstgjorda njuren finns ett poröst membran. Blodet hamnar på ena sidan av membranet medan dialysvätskan finns på andra sidan. Membranet släpper sedan bara igenom små molekyler av sådant som ska bort och vatten som finns i blodet. Slaggprodukterna rensas bort, medan blodkroppar och proteiner som finns i blodet blir kvar. Renat blod förs sedan tillbaka till patienten. Hemodialys tar 4-5 timmar att utföra och måste göras tre gånger i veckan.

Den tekniska utvecklingen har gjort att dialysapparater har blivit mycket enklare att använda. I dag satsar många svenska sjukhus på att utbilda patienterna så att de själva kan sköta dialysutrustningen i hemmet. Det ger patienterna större frihet och möjlighet att arbeta heltid i väntan på en njurtransplantation.

Nils Alwalls uppfinning

Under 1900-talet var de många som försökte utveckla sätt att rena de njursjukas blod. Holländaren Willem Johan Kolff (1911-2009) var en pionjär inom området och skapade den allra första konstgjorda njuren 1943. Två år senare lyckades Kolff rädda livet på en njursjuk patient med hjälp av sin apparat.

Den svenske läkaren Nils Alwall (1904-1986) var inte först med att konstruera en konstgjord njure, men hans apparat var den första i världen som kunde användas kliniskt. Apparaten renade de njursjukas blod samtidigt som den förde bort överflödig vätska från kroppen. Nils Alwalls konstgjorda njure såg ut som en glasburk med en cylinder gjord av rostfritt ståltrådnät inuti. Runt cylindern lindade Alwall ett elva meter långt korvskinn, som fungerade som membran. Glaskanyler sattes in i venen och artären på patientens arm och kopplades till apparaten.

Första behandlingen 1946

Den första dialysbehandlingen med Alwalls njure genomfördes natten mellan den tredje och fjärde september 1946, på gamla Medicinkliniken i Lund. Patienten var en 47-årig man som led av njursvikt och var medvetslös. Efter behandlingen vaknade han och började prata. Han avled dock några dagar senare i lunginflammation.

Nils Alwalls konstgjorda njure användes framgångsrikt för att behandla patienter med akut njursvikt. De första dialysapparaterna var ganska svåra att hantera och Nils Alwall tog även fram en dialysapparat med engångsfilter som gjorde det lättare att utföra behandlingen regelbundet. Från och med 1960-talet kunde man börja behandla även kroniskt njursjuka med dialys. Tillsammans med entreprenören Holger Crafoord (1908-1982) startade Alwall företaget Gambro 1964, som tillverkade dialysapparater med engångsfilter. Idag är Gambro ett internationellt företag som bland annat utvecklar dialysutrustning.

Källa

Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.

Kontakta sidansvarig