Öppet idag: 10-22
Varje år drabbas cirka 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp. Endast 500 överlever, ofta tack vare defibrillatorn. Det är en apparat som kan återstarta ett hjärta genom att ge det en elektrisk stöt. Idén till defibrillatorn fick ingenjörerna William B Kouwenhoven och Guy Knickerbocker i USA på 1930-talet när de upptäckte att de kunde återuppliva hundar med hjälp av elektriska stötar.
Läkaren Claude Beck byggde den första riktiga defibrillatorn för människor för över 60 år sedan. Den användes direkt på hjärtat och elektroderna bestod av två metallskedar med träskaft. Numera används defibrillatorn både inopererad och utanpå kroppen. Enkla versioner finns på offentliga platser för att allmänheten ska kunna använda dem i nödsituationer.
Clear! Vi har sett dem i tv-serier som Cityakuten, House och Grey´s Anatomy. Alla tar snabbt ett steg tillbaka från patienten medan läkaren eller sköterskan lägger de så kallade paddlarna på patientens bröstkorg och försöker starta om personens hjärta med hjälp av en elchock. Om en person som drabbats av hjärtstopp får hjälp med en defibrillator inom tre minuter visar en studie att chansen att överleva är över 70 procent. Numera finns förenklade versioner av hjärtstartarna som vem som helst kan använda.
I Sverige drabbas cirka 10 000 personer av hjärtstopp varje år. Endast cirka 500 överlever. När en persons hjärta stannar får inte hjärnan och de inre organen syre och näring. Chanserna till överlevnad minskar med varje minut som går och det gäller att få igång hjärtat så fort som möjligt. Ett hjärta alstrar elektricitet och hjärtstoppet kan ha orsakats av rubbningar i den elektriska aktiviteten. I så fall behöver personen hjärt-lungräddning. För att få igång hjärtat igen behövs en defibrillator.
Defibrillatorn är en apparat som kan återstarta ett hjärta som har stannat genom att ge hjärtat en elektrisk stöt. Efter att ha känt av hjärtats aktivitet kan defibrillatorn avgöra om den bör ge en elektrisk stöt eller inte. Bärbara så kallade hjärtstartare är defibrillatorer som kan användas av vem som helst. De styrs med en eller några få knappar och ger användaren tydliga och lugnande röstinstruktioner.
Utvecklingen av defibrillatorer började på 1930-talet i USA, då ingenjörerna William B. Kowenhoven och Guy Knickerbocker gjorde experiment på hundar och upptäckte att de kunde återupplivas med hjälp av elektriska stötar. Den amerikanske hjärtkirurgen Claude Beck (1894-1971) utvecklade den första defibrillatorn som räddade livet på en patient 1947. Elektroderna hos Becks egenkonstruerade apparat utgjordes av två metallskedar med trähandtag. Skedarna placerades direkt på patientens hjärta, efter att bröstkorgen öppnats. De tidiga defibrillatorerna kunde bara användas direkt på hjärtat. 1956 tog den amerikanske läkaren Paul Zoll (1911-1999) fram en defibrillator som kunde användas utan kirurgiska ingrepp.
Defibrillatorer kan också opereras in under huden på personer som lider av hjärtproblem. De sitter då på bröstkorgens vänstra sida. Inopererade defibrillatorer har en inbyggd pacemaker som ser till att hjärtat inte går för långsamt. Denna teknik utvecklades i USA under 1980-talet, av läkaren Mieczyslaw Mirowski (1924-1990). Mirowski började forska på området sedan hans chef plötsligt dött på grund av ett hjärtfel. År 1980 opererades den första defibrillatorn in i en människa på John Hopkins University Hospital i Baltimore, USA. Fem år senare började apparaten säljas på marknaden.
Tidiga defibrillatorer använde växelström men när det blev möjligt för dem att använda direkt ström i början av 1960-talet blev defibrillatorer mer säkra och pålitliga. Ett annat problem var att utrustningen bara kunde användas av läkare på sjukhus, de var för stora för att kunna finnas i ambulanser. Den första bärbara defibrillatorn konstruerades i mitten av 1960-talet. Tekniken har sedan dess utvecklats ytterligare och de är idag mer tillgängliga och lättare att använda, inte minst tack vare utvecklingen av transistorn. Sedan 1980-talet ingår defibrillatorer i ambulansernas standardutrustning.
Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.
Senast uppdaterad 7 december 2021.