Glasögon

Tjugofem procent av Sveriges befolkning behöver glasögon. De första glasögonen tillverkades på 1280-talet. När tryckpressen kom i mitten av 1400-talet ökade efterfrågan då allt fler började läsa. Men man var länge misstänksam mot glasögonen — de som bar dem ansågs lättlurade.

På 1700-talet fick glasögonen skalmar och började massproduceras. De såldes då främst av kringresande försäljare. Vetenskapliga synundersökningar blev inte vanliga förrän på 1900-talet.

När man tittar på något måste ljuset brytas rätt i ögonen för att man ska kunna fokusera. Bryts ljuset fel ser man suddigt. Glasögon består av linser som är slipade för att hjälpa ögat att bryta ljuset på vägen till näthinnan, synnerven och hjärnan.

Historia

Att ett vattenfyllt glaskärl kan fungera som ett förstoringsglas var känt redan i antikens Grekland. Senare upptäckte man att slipade bergskristaller kunde användas på samma sätt. Den arabiske vetenskapsmannen Ibn al-Haytham (965-1040), även kallad Al Basri, är den som brukar tillskrivas idén med lässtenar, det vill säga att lägga bergskristaller direkt på texten för att förstora den.

Vi vet inte exakt vem som uppfann glasögonen. Enligt vissa källor ska den italienske munken Alessandro di Spina ha tillverkat de första kända glasögonen ca 1285. De tidiga glasögonen bestod ibland av den grönfärgade halvädelstenen beryll. Därifrån kommer ordet brillor. Det fanns många myter om uppfinningen, som att det var glasögonen som gjorde att man kunde läsa, eller att de som bar dem var tanklösa, därav ordet förbryllad. De första glasögonen bestod av en lins på ett handtag. I nästa steg nitade man ihop två handtag och fick två linser man kunde klämma fast på näsan. 1730 satte optikern Edward Scarlett skalmar på glasögonen.

Glasögon för alla

De första glasögonen fungerade för långsynta. De närsynta fick inte hjälp förrän i slutet av 1400-talet. Glasögon för närsynta började först tillverkas i Florens, som blev en viktig centrum för glasögontillverkning. 1780 uppfann Benjamin Franklin de bifokala glasögonen genom att sätta ihop en halv lins för långsynthet med en halv för närsynthet.

Tillverkningen var från början ett hantverk. För att slipa en lins till rätt brytning fick man pröva sig fram. Under sent 1600-tal började glasen maskinslipas i England. Under 1700-talet blev glasögonen billigare och mer tillgängliga för allmänheten. I början av 1800-talet började fysiker och matematiker intressera sig för det optiska systemet mellan glas och öga. Numera ser ett oslipat glasögonglas, som idag är av plast, ut som en genomskinlig hockeypuck. Det sätts i en slipmaskin som fungerar ungefär som en osthyvel.

Kontaktlinser

Universalgeniet Leonardo da Vinci (1452–1519) tros vara den förste som kom på alternativet till glasögonen, men de tidigaste klumpiga kontaktlinserna kom först på 1800-talet. De irriterade ögonen och man kunde bara använda dem i några timmar åt gången. Kontaktlinser som bara täcker ögats hornhinna och flyter på tårvätskan tillverkades för första gången 1950.

Mode och glamour

Numera är glasögon ett vanligt modetillbehör. De hjälper oss att se, men de påverkar också hur vi ser ut och blir en identitetsmarkör. Flera av 1900-talets stilikoner förknippas med sina glasögon, exempelvis John Lennon och Elton John. Kända modeskapare designar ofta glasögon. Det gäller inte minst solglasögon, en vidareutveckling av glasögon som kom i början av 1900-talet. Solglasögon blev populära bland allmänheten under 1950-talet, när filmstjärnor som Greta Garbo, Marilyn Monroe och Audrey Hepburn gömde sig bakom dem både på film och i verkliga livet. Solglasögonen kom att symbolisera kändisskap och glamour.

Källa

Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.

Kontakta sidansvarig