Närbild på en motor

En del av Scania DSC11 dieselmotor. Motorn är utrustad med elektronisk bränsleinsprutning. Foto: Ellinor Algin.

Förbränningsmotorn

Förbränningsmotorer finns i bilar, flygplan, fartyg, motorbåtar, traktorer, snöskotrar, gräsklippare och på en mängd andra ställen. Motorn tankas vanligtvis med bensin eller dieselolja, som den sedan bränner upp inuti ett slutet kärl — en cylinder. Då skapas hög temperatur och tryck som sätter en platta eller kolv i rörelse — ett sätt att omvandla värme till rörelse. Att förbränningsmotorn släpper ut koldioxid är en av de främsta orsakerna till klimatförändringarna. Frågan är vad ska vi använda istället?

Det stora genombrottet för förbränningsmotorn kom 1876 då tyskarna Nikolaus Otto och Eugen Langen presenterade en fyrtaktsmotor. Den kom att kallas ”ottomotorn”, och det är fortfarande den vanligaste motortypen.

Liten och smidig

Vid mitten av 1800-talet utvecklades de första förbränningsmotorerna. De påminde starkt om ångmaskiner, men med den stora skillnaden att här förbrändes något inuti motorn istället för utanför dem. Det fanns ett behov av en mindre motor som var säkrare och enklare att sköta än en ångmaskin.

Trots det var de tidiga förbränningsmotorerna stora, tunga och stationära. Eftersom de var kopplade till gasnätet var det ingen som kom på tanken att försöka driva något slags fordon med en motor. Men tyskarna Gottlieb Daimler och Wilhelm Maybach tänkte nytt på 1880-talet. De konstruerade en lätt förbränningsmotor som var flyttbar och drevs med flytande bränsle. Denna motor med förgasare och tank för bränslet gjorde det möjligt att inleda experiment med olika typer av landgående motorfordon och så småningom även båtar och flygplan.

Ännu mindre och mobil

1892 presenterade tysken Rudolf Diesel en ny typ av förbränningsmotor — dieselmotorn. I den finns inget tändstift, utan bränslet antänds av den värme som bildas när bränslet trycks ihop. Denna motor hade en högre verkningsgrad än ångmaskinen och andra förbränningsmotorer.

Dieselmotorn var mycket ekonomisk och kom tidigt till användning för fartygsdrift. Från 1910-talet och framåt ersattes de koleldade ångfartygen med motorfartyg som gick på diesel.

Under 1900-talet förbättrades förbränningsmotorn på många sätt. Olika motorer utvecklades för olika ändamål. Motorcyklar och senare bilar fick V-motorer, där cylindrarna placerades i form av ett V. De tidiga flygplanen fick stjärnmotorer där cylindrarna sitter i en stjärna. Omkring 1930 hade bilmotorn hittat en grundform — en fyrtakts kolvmotor som fortfarande är den vanligaste.

Miljön i fokus

På 1970-talet blev man mer uppmärksam på de miljökonsekvenser utsläpp av avgaser från framförallt bilar förde med sig. Detta gjorde att industrin började ta fram motorer som både var renare och mindre bränsleslukande.

Klimatfrågan och de mål som satts upp av FN och EU för minskning av koldioxid har ökat pressen på att få fram såväl förnyelsebara bränslen som motorer som släpper ut mindre mängd växthusgaser. Motorerna har genom olika förbättringar blivit allt bättre, men i grunden bygger de på samma konstruktion som för 100 år sedan.

Källa

Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.

Kontakta sidansvarig

Snabbfakta

  • Förbränningsmotorer hittar man till exempel i bilar, flygplan, fartyg, motorbåtar, grävmaskiner, stridsvagnar, traktorer, snöskotrar, gräsklippare och mopeder.
  • Förbränningsmotorer kan tankas med förnyelsebara drivmedel som etanol, biogas och vätgas, men vanligast är bensin och dieselolja.
  • De flesta motorerna släpper ut koldioxid, som inte är bra för klimatet. De som gör bilar kämpar med att får fram nya motorer som släpper ut så lite som möjligt.
  • Stora fartyg har enorma förbränningsmotorer.
  • De minsta förbränningsmotorerna används för till exempel modellflygplan.

Senast uppdaterad 7 december 2021.