Den svenska mejerihistorien

Mannen, mejeriet och maskuliniteten

Industriarbete är något som vi idag i huvudsak förknippar som en manlig syssla. Så var fallet även när vi ser tillbaka på Sveriges relativt unga, industriella historia. Förutom ett undantag: mejeriindustrin. Detta arbete dominerades av – och förknippades med – kvinnor, ända från starten vid mitten av 1800-talet fram till mellankrigstiden. Men hur kom det sig att just mejerierna blev de kvinnodominerade industrierna och när och varför övergick det till att bli en huvudsakligen manligt dominerad arbetsplats? För att förstå den frågan bättre behöver vi ta oss en historisk tillbakablick på jordbrukslandet Sverige och den ständigt föränderliga synen på genus och könsroller.

Kor och kvinnor

Sverige var till skillnad från andra länder i Europa sen med sin industrialisering tillika urbanisering. Ännu på 1920-talet var svenskarna till stora delar ett jordbrukande folk; enbart en femtedel av landets befolkning bodde i städer. Ute på gårdarna fanns en tydlig uppdelning av könsrollerna, i fråga om vem som utförde vilken arbetssyssla. Kvinnorna var bland annat de som ansvarade för arbetet med gårdens djur, undantaget möjligtvis hästen. Speciellt hanteringen av kor och mjölkning var något som var strikt ämnat åt kvinnorna och så hade det sett ut åtminstone sedan medeltiden. Just mjölk hade en otroligt stark laddning och var skarpt förknippat med det kvinnliga. Till skillnad från många andra länder ansågs det i Sverige skamligt och näst intill tabubelagt för en man att under bondesamhället befatta sig med mjölkrelaterade arbetssysslor. Om man var statare och tog anställning på en gård var det mer eller mindre ett anställningskrav att man var gift, så att kvinnan i äktenskapet kunde sköta hand om gårdens kor.

Natur och kultur

Hur kunde en sådan här uppdelning ha uppstått? Det finns såklart inget enkelt svar på den frågan och det är också ett synsätt som skiljer sig beroende på både sociala och geografiska faktorer. En generell förklaringsmodell kan dock se ut på det här viset: under den svenska industrialismens tidiga år på 1800-talet hade vi en tendens att benämna saker och skeenden som antingen kultiverade eller naturliga. Människan skulle sträva mot kulturen – att vara en kultiverad individ – ett synsätt som uttrycktes tydligast inom borgerskapet. Kvinnan ansågs i roll av sitt biologiska kön stå närmare naturen än mannen, vilket återspeglades på gårdarna, då bondfrun och pigorna var de som skötte hand om de mer ”naturliga” sysslorna, som boskapen och då framförallt korna och den tillhörande mjölkningen. Med den här arbetsfördelningen och synsättet som bakgrund blev det alltså självklart att det var just naturnära kvinnliga arbetare, mejerskor, som kom att arbeta inom mejeriindustrin, snarare än kultiverade män.

Mejerskorna inom industrin

Under 1800-talet förändrades vår matkonsumtion- och produktion i Sverige. Man brukar säga att vägen ”från gröda till föda” blev mer invecklad i och med industrialiseringen. Tidigare hade mjölken kommit från den egna gården, men under detta århundrade öppnades det alltså mejerier, fabriker dit mjölken från flertalet gårdar fraktades och förädlades till olika mejeriprodukter. Under denna tid var mejeriproduktionen en viktig del av Sveriges näringsliv då det var vår tredje största exportvara. Till skillnad från de flesta andra industrier som var mansdominerade var det inom det här området kvinnorna, eller mejerskorna som de kallades, som skötte hela produktionen. Arbete relaterat till mjölk av något slag var i detta tidiga industriella skede fortfarande ansett som en kvinnas uppgift. Mejerskorna utförde allt från att tillverka ost och smör till att sköta hand om fabrikens maskiner. Det var ett aktat yrke med tillhörande specialistutbildning vid landets mejeriskolor. Man utbildades inom praktiska såväl som teoretiska ämnen, från maskinreparation till svenska och kemi.

Övergången till det manliga

Men så under 1920-talet skedde något. I och med den stigande industrialiseringen blev produktionen och förädlingen av varor alltmer mekaniserad, en egenskap som än in i våra dagar besitter en maskulin status. Mjölkens närvaro blev även mer diskret inom fabrikerna, i och med att fokus lades på hanteringen av maskinerna snarare än själva råvaran. Under mejerskornas guldålder hade deras kunskap och erfarenheter om mjölken som råvara varit det som eftertraktades inom industrin, men i och med mekaniseringen blev produktionen mer vetenskapligt präglad, något som förknippades med den manliga sfären. Likaså ändrades synen på vad som ansågs kvinnligt. Sverige var inte längre ett land där majoriteten av befolkningen bodde i rurala områden; urbaniseringen hade medfört att allt fler kom att titulera sig som stadsbor. En urban kvinna under denna tid värderades inte utifrån egenskaper som fysisk styrka, något som de tidigare bönderna och mejerskorna besuttit. Den vackra, omhändertagande hemmafrun var nu den eftersträvansvärda normen för den moderna kvinnan. Ej heller passade mejerskorna, med sina kunskaper om den urgamla mjölkhanteringstraditionen, längre in i den nya, progressiva bilden av industrilandet Sverige. Vid mitten av 1900-talet var så till slut mejerskan, den kvinnliga mjölkmästaren, ett minne blott.

Slutord

Sättet hur vi ser på teknik och historia är i ständig förändring och påverkas alltjämt av respektive samtids normer. Just den svenska mejerihistorien i Sverige är intressant, i och med att det gamla synsättet med dess tillhörande tabun levde kvar så pass länge här, jämfört med många andra länder. Hur ett yrke och en sysselsättning som sett snarlik ut i flera hundra år kunde göra en sådan helomvändning, i att gå från ett så starkt kvinnligt kodat till ett manligt kodat fält inom loppet av bara några få decennier, är ett resultat av Sveriges radikala omvandling från ett fattigt bondesamhälle till en framåtblickande tekniknation.