Telefonapparat, prototyp

Telefonapparat Diavox för AT-system, huvudapparat, anknytningsapparat till abonnentväxel och sidoapparat. Bordsmodell av plast med svart mikrotelefon, knappsats med tolv knappar för tonval och R-knapp för aktivering av tilläggstjänster under pågående samtal. Prototyp med knappsatsen centralt placerad, vit R-knapp uppe i högra hörnet och nummeretiketten till vänster. Två gummifötter saknas.

Diavox, den första svenska knappsatstelefonen, utvecklades gemensamt av L.M. Ericsson och Televerket och ersatte Dialog som Televerkets standardtelefon. Den yttre utformningen gjordes av Breger & Co, Stockholm. Prototyp med centralt placerad knappsats. Bland förutsättningarna för den nya telefonen ingick att den skulle kunna förses med knappsats för både ton- och impulsval samt kunna anpassas för ett antal specialtillämpningar. Att ytterligare förbättra talkvaliteten var viktigt, kolkornsmikrofonen ersattes med en elektretmikrofon och den automatiska regleringen vid mottagning för anpassning till abonnentledningen, som introducerades i Dialog-telefonen, infördes nu även på sändningssidan. Med Diavoxens tillkomst och introduktionen av den datorstyrda digitala telefonväxeln AXE kunde en rad nya teletjänster börja nyttjas, så som återuppringning vid upptaget, kortnummerval m.m. Diavox tillverkades mellan åren 1978-1989 av både TELI (Televerkets Industridivision) och L.M. Ericsson.