Motorcykel, trehjulig

Trehjulig motorcykel med motorn placerad mellan bakhjulen. Kraften överförs från motorn till bakaxeln med kugghjul. Bandbroms på bakaxelns differential och på framhjulets nav. Cudell & Cie, Aachen ytförgasare. Batteritändning till tändstift, torrcellbatteriet i lådan på det horisontella ramröret. Reglaget vid styret är handtag till fram och bakbroms. Reglage vid ramen till luftintag på tanken (2 st). Museets exemplar har haft en smidd "ögla" för påhängsvagn. Encylindrig luftkyld fyrtakts bensinmotor, cylindervolym 239 cc, cylinderdiameter 62 mm Slaglängd 70 mm 1 ¾ hk vid 1500 varv/minut Högsta fart cirka 45 km/tim Hastighetsreglering genom tändningen. Motorns vikt: 18 kg.

Greve Albert de Dion hade kapitalet för att med ingenjör Georges Bouton och Charles Trépardoux 1883 få igång tillverkning av ett antal trehjuliga ångdrivna cyklar. Inspirerade av Daimler påbörjades 1889 experiment med den radiala förbränningsmotorn. Från senare delen av 1894 blev denna trehjuling företagets främsta produkt och vid slutet av 1902 hade 33.000 trehjulingar tillverkats. Den första generationen motorcyklar kunde ha två-, tre-, eller fyra hjul. De Dions svaga men högvarviga motor passade väl till lätta åkdon och denna trehjuling blev den första "moderna" motorcykeln. För "familjebruk" hade de en lätt släpvagn typ hästvagn i miniatyr och för godstransporter kunde ett litet flak monteras baktill, ovanför motorn. Den trehjuliga motorcykeln med motorn bak hade lätt för att stegra sig och utvecklingen gick mot att motorn flyttades framåt, under sadeln, på andra tillverkade "kopior". Tävlingsframgångar påskyndade försäljningen. Sannolikt importerades 5-6 st de Dion till Sverige vid slutet av 1890-talet och denna har troligen körts av Wiklunds direktör Emil Salmson. Pris 1899, 3.400 kr.