Telefonapparat

Telefonapparat Diavox i ädelträ, mahogny. Med prover på fem olika träslag: valnöt, mahogny, afrikanskt rosenträ, körsbär, sykomorlönn. För AT-system, huvudapparat, anknytningsapparat till abonnentväxel och sidoapparat. Bordsmodell med tio knappar för impulsval, högohmig reglerbar ringklocka, elektretmikrofon, elektronisk talkrets med automatisk dämpningskompensering och apparatsnöre med proppanslutning. Tillbehör: Cert, träprov och förpackning.

Diavox, den första svenska knappsatstelefonen, utvecklades gemensamt av L.M. Ericsson och Televerket och ersatte Dialog som Televerkets standardtelefon. Den yttre utformningen gjordes av Breger & Co, Stockholm. Bland förutsättningarna för den nya telefonen ingick att den skulle kunna förses med knappsats för både ton- och impulsval samt få en förbättrad talkvalitet. Kolkornsmikrofonen ersattes med en elektretmikrofon och den automatiska regleringen vid mottagning för anpassning till abonnentledningen, som introducerades i Dialog-telefonen, infördes nu även på sändningssidan. Med Diavoxens tillkomst och introduktionen av den datorstyrda digitala telefonväxeln AXE kunde en rad nya teletjänster börja nyttjas, så som återuppringning vid upptaget, kortnummerval m.m. Eftersom övergången till AXE med tonvalsstyrd uppkoppling tog många år tillverkades Diavox-modellen även med tio knappar och endast impulsval. Därmed kunde denna apparat användas i telenätet där de elektromekaniska växlarna ännu var i bruk. Diavox tillverkades mellan åren 1978-1989 av både TELI (Televerkets Industridivision) och L.M. Ericsson. En av tre prototyper. Teli kunde tillverka denna specialversion av Diavox genom att fabriken i Nynäshamn innehade en numeriskt styrd fräsmaskin. Tekniken för att lacka telefonhöljet var viktig för att undvika sprickbildning. Elektroniken som var samma som i standardmodellen blev i viss mån anpassad för att passa i höljet. Flera telefonmodeller gjordes i trä, en del presentmodeller specialdesignades också. Tillverkningen av trätelefoner upphörde efter en brand i fräsmaskinen. Föremålet tillhör den samling från Telemuseum som skänktes av TeliaSonera AB till Tekniska Museet 2010.