Bessemermetoden

Bessemermetoden banade väg för en industriell omvandling genom att göra massproduktion av stål möjlig. Göran Göransson och hans banbrytande experiment i Sandviken 1858 markerade startpunkten för en ny era. Med stål som nyckeln, växte Sverige till en kraft att räkna med i den globala ekonomin. Stål blev själva grunden för en ny värld.

Järn är ett grundämne, en metall som är ganska mjuk och töjbar. Tillsätter man däremot grundämnet kol till järnet så får man en legering, stål, som är hårdare än järn. För mycket kol gör däremot stålet så sprött att det lätt går sönder och alltså inte går att smida. En lämplig kolhalt ligger på 0,5 – 2 procent. Att åstadkomma rätt mängd kol i ståltillverkningen var länge en hantverksmässig konstart, vilket betydde att stål var dyrt och tillverkades i små mängder. Detta kom att förändras med bessemermetoden.

Få innovationer med svenskkoppling har betytt så mycket som bessemermetoden. Med denna innovation blev det möjligt att reducera kol från flytande tackjärn, som är järn med en kolhalt på över 4 procent och som framställs ur järnmalm i järnbrukens masugnar. Därmed gick det att producera smidbart stål i industriell skala. Det var i Sverige som försöken med denna teknik först lyckades.

Bessemermetoden vidareutvecklas i Sverige

Tekniken utvecklades av engelsmannen Henry Bessemer vid mitten av 1850-talet och innebar att luft blåstes genom en form av ugn, en så kallad konverter fylld med smält tackjärn. Detta oxiderade bort kol, kisel och mangan i smältan och medförde utsläpp av koloxid och kolsyra. De engelska järnverken misslyckades med att få metoden att fungera, mycket på grund av att de använde fosforrikt engelskt järn.

Vid samma tid sökte den svenske industrimannen Göran Fredrik Göransson efter nya affärsidéer. Han var delägare i firman Daniel Elfstrand & Co, som var verksamma inom sjöfart och skeppsbyggeri men också inom järnexport och sedan förvärvet av Högbo bruk utanför Sandviken 1855 ägnade sig företaget även åt järnproduktion. Företaget brottades dessvärre med ekonomiska problem och på vinst och förlust förvärvade Göransson 20 procent av Henry Bessemers svenska patent 1857. I Högbo bruk ingick även Edskens masugn utanför Hofors i Gästrikland, och där inledde Göransson nu nya försök för att få bessemermetoden att fungera.

De prövade sig fram. Genom att använda svavel- och fosforrent manganrikt tackjärn och, på Göranssons initiativ, dessutom blåsa in mer luft i konvertern lyckades man äntligen! Den 18 juli 1858 blev de först i världen med att framställa smidbart stål med bessemermetoden.

Detta tekniska genombrott gjorde det möjligt att tillverka betydligt större mängder stål än tidigare. Metoden passade bra för svenska förhållanden eftersom det svenska järnet är fosforrent. Sitt stora internationella genombrott fick bessemermetoden i och med världsutställningen i London 1862. Samma år lät Göransson bygga ett nytt järnverk med bessemerkonvertrar i Sandviken, vilket är grunden till företaget Sandvik AB. Mot slutet av 1860-talet började den svenska ståltillverkningen få upp sina volymer och 1872 låg produktionen av bessemerstål på 0,1 miljoner ton. Detta hade ökat till 1,5 miljoner ton tio år senare, alltså en 15-faldig ökning! Som mest tillverkades i Sverige 2,1 miljoner ton bessemerstål. Året var 1889 och därefter började andra processer, främst Martinprocessen stå för en allt större andel av den svenska stålproduktionen.

Stålet blir industrialiseringens material

Den dramatiska ökningen av stålproduktionen medförde att priset på stål sjönk till en fjärdedel och det blev ekonomiskt möjligt att använda stål i allt fler sammanhang och i allt större mängder. Stålet blev ett centralt material i industrialiseringen och i en rad nya innovationer. Det användes i den fortsatta utbyggnaden av järnvägen, som nu kunde ta ordentlig fart. Det kom att användas i byggnadsverk som skyskrapor och broar och som armeringsmaterial i betongkonstruktioner. Det är även det viktigaste materialet i maskiner och i fordon som bilar och fartyg. Stålet blev helt enkelt en av de mest betydelsefulla pusselbitarna för den fortsatta industrialiseringen. Närheten till en inhemsk stålindustri har dessutom gett svenska industriföretag goda möjligheter att tillsammans med stålindustrin utveckla specialstål som matchar deras behov.

I dag går det knappt att tänka sig en värld utan storskalig stålproduktion. Hela vårt moderna samhälle är byggd på förekomsten av stål. I hela världen produceras omkring 1885 miljoner ton om året, varav den svenska årsproduktionen ligger på c:a 4,4 miljoner ton och en stor andel av detta är högförädlade specialstål. I Sverige har en industri för tillverkning av världsledande stålprodukter vuxit fram. Den svenska exporten av stål har genom åren varit en starkt bidragande orsak till det svenska välståndet och välfärden.

Källor

Attman, Artur (1986). Svenskt järn och stål 1800-1914. Stockholm: Jernkontoret

Berg, Bertil (red.) (2004). Järn- och stålframställning: utvecklingen i Sverige 1850 till 2000. D. 1. Stockholm: Jernkontoret

Jernkontoret (2023). Stålåret 2023 – en kort översikt. https://www.jernkontoret.se/sv/publicerat/stal-och-stalindustri/stalaret/

Wikipedia