Krut
Krutet uppfanns på 800-talet i Kina när man ville hitta ett elixir som kunde ge evigt liv. Man blandade träkol, svavel och salpeter — och upptäckte att blandningen exploderade om man hettade upp den. Det blev både sprängmedel och fyrverkerier. Under 1300-talet nådde kunskapen om krutet Europa. Krutet användes till kanoner, gevär och i gruvor. I dag används krutet fortfarande för militära ändamål och fyrverkerier — men främst som raketbränsle.
Krutkornen börjar brinna på ytan och brinner inåt, och frigör energi i form av rök, heta gaser och eld. Krut brinner med en hastighet på mellan 10 och 500 millimeter per sekund. Moderna sprängämnen kan ha en brinnhastighet på upp till 10 000 meter per sekund.
Krutet har spelat en stor roll i vår historia. Det är vårt äldsta sprängämne, och fram till 1800-talet var krutet också det enda sprängämnet.
Den medeltida riddarens rustning kunde inte stå emot eldvapen och fästningar som tidigare varit ointagliga förstördes med kanoner. Detta ledde till stora förändringar inom militärteknik och byggnadskonst.
I Europa trodde man länge att krutet var en västerländsk uppfinning. Det var den engelske vetenskapsmannen och filosofen Roger Bacon som fick äran av att ha uppfunnit det på 1260-talet. Men i själva verket hade krutet uppfunnits i Kina långt tidigare. Ingen vet exakt när, men troligtvis var det någon gång mellan 800- och 900-talet. Det kinesiska krutet användes både som läkemedel och i fyrverkeripjäser.
Runt år 919 e. Kr. började även den kinesiska armén använda krutet. Först tillverkade man ”eldlansar” (tidiga eldkastare), sedan kom brandpilar med krut. Hundra år senare började kineserna tillverka bomber som var fyllda med krut. Så småningom spreds kunskapen till Mellanöstern och sedan vidare till Europa.
Olika krut i krutet
Det äldsta krutet kallas svartkrut och är en blandning av 10 % svavel, 15 % kol och 75 % salpeter. Det kan brinna även när det inte finns något syre. Ämnena som finns i krutet räcker till för att sätta igång en kemisk reaktion som får krutet att explodera. Moderna sprängämnen förbränns väldigt snabbt, medan krutkornen brinner långsammare, utifrån och in. Brinntiden varierar mellan olika krutsorter och hur stort det omgivande gastrycket är. Hastigheten kan vara så låg som 10 mm/sekunden i en raketmotor och så hög som 500 mm/sekunden i en kanon.
Under 1800-talet uppfanns flera typer av röksvagt krut, bland annat Alfred Nobels ballistit. Ballistit var ett dubbelbaskrut som bestod av det mycket explosiva ämnet nitroglycerin, nitrocelluosa, stabilisatorer och mjukmedel.
Läs om Alfred Nobel och dynamit här
Krutet i dag
Ett modernt krut är LOVA-krut (low vulnerability ammunition). LOVA-krut började tas fram under 1980-talet, och är mindre känsligt än andra krut. Risken att det ska explodera utan att det är meningen är lägre.
Trots att nya, mer effektiva sprängämnen uppfanns under 1800- och 1900-talen, exempelvis nitroglycerin, dynamit, dynamex, och pumpbara emulsionssprängämnen, använder vi krutet än idag. Det finns i fyrverkeripjäser och används för kanoner och skjutvapen. Andra moderna krutsorter ingår i raketbränslets komponenter. Perkloratkrut har använts i bränslet till startraketerna till NASA:s rymdfärjor.
Krutförvaring
Läs om Maria Christina Bruhn – Krutförvaring här
Källa
Boken 100 innovationer; 1 – 50 Antibiotika – läsk: förteckning över artikelförfattare och källor på sid 194–203.
Snabbfakta
- Recept på krutet kom till Europa från Kina via Mellanöstern i slutet av 1200-talet.
- Ordet krut är släkt med tyskans ”kraut” som betyder ”ört” eller ”krydda”, krutet ser ut som mald svartpeppar.
- Det blir mycket giftig rök när krut exploderar. Alfred Nobel uppfann det röksvaga krutet ballistit. Det gjordes från början av bomull.
- Idag finns det många olika typer av krut. Krutet används i fyrverkerier och vapen. Det ingår också i bränslet för raketmotorer.
Senast uppdaterad 11 november 2024.