Element

Bunsenelement samt detaljer, totalt fem enheter.

Detta primärelement uppfanns ursprungligen i England 1839 men infördes 1843 till Tyskland av Bunsen, som gjorde en del förbättringar. I sin ursprungliga form bestod Bunsenelementet av en fyrkantig kolstav, som doppades ner i en lercylinder innehållande salpetersyra. Detta var den negativa polen. Utanför lerkärlet var en uppskuren cylinder av zink uppställd, omgiven av utspädd svavelsyra. Elementkärlet var av glas. Den vätgas, som alstras genom den kemiska verkan i den yttre cellen, förenas med saltpetersyran, varvid kväveoxid bildas, som inte ger upphov till polarisation, då den dels löses i syran, dels går bort i luften. I senare fallet bildar den i förening med luftens syre en mycket irriterande brunaktig gas, som försvårar elementets användning. Bunsenelementet har därför modifierats på det sätt som detta föremål visar. Det är den typ av element, som användes på de första svenska telegrafstationerna. Zink och kol har bytt plats och har även fått byta elektrolyt. Den inre elektroden, zinkstaven, står i en mycket svag vattenlösning av chilesalpeter, medan den yttre i form av en kolcylinder runt lerkärlet omges av mycket utspädd svavelsyra. Detta innebär, att polerna bytt plats, varjämte elementets emk, som i den ursprungliga formen uppgick till nära 2 volt, något minskats. Denna modell av Bunsenelementet fastställdes av Kungl. Telegrafstyrelsen den 14/3 1870. Föremålet tillhör den samling från Telemuseum som skänktes av TeliaSonera AB till Tekniska Museet 2010.