Öppet idag: 10-22
Förr tvättade man för hand. Eller rättare sagt — kvinnorna tvättade för hand. Tack vare tvättmaskinen fick kvinnorna mer frihet att utbilda sig, arbeta och kanske vara lite lediga.
De första tvättmaskinerna var av trä vevades för hand, och kom i slutet av 1700-talet. Först på 1900-talet kom tvättmaskiner för hemmabruk. 1950 hade 8 % av svenska hushåll tillgång till en tvättstuga, år 1965 var siffran 90%.
En tvättmaskin har en motor och en växellåda som gör att tvättrumman inne i maskinen snurrar. I trumman finns valkar som lyfter upp tvätten så att den gnuggas. Numera har vi också smarta tvättmedel med enzymer som är bra på att lösa upp svåra fläckar.
I dag är det svårt för de flesta av oss att föreställa oss vilken slitsam syssla det var att tvätta för hand. Det var kvinnor som förväntades slå och skrubba tvätten mot en sten eller en tvättbräda, värma vattnet med tvål i stora kittlar över öppen eld, sedan röra om tvätten — och så skölja den i kallt vatten i sjöar och vattendrag och sedan pressa ut vattnet från tvätten genom att banka den med klappträn. Tack vare tvättmaskinen befriades kvinnor från denna börda och fick mer fritid och mer frihet. Den globala statistikens populariserare (och enligt tidningen TIMEs lista för 2012 en av världens hundra mest inflytelserika människor), professor Hans Rosling, har därför kallat tvättmaskinen för ”den industriella revolutionens främsta uppfinning”.
Man gjorde tidigt försök med tvättmaskiner. 1782 togs ett patent på en tvättmaskin med en roterande trumma, en lösning som används i de flesta moderna tvättmaskiner. En trämodell av en tvättmaskin som finns på Tekniska museet ingick i Kungliga Modellkammaren 1779 och kan ha kommit från Christopher Polhems Laboratorium Mechanicum.
Tvättmaskiner, precis som många andra vitvaror, fick spridning hos allmänheten under decennierna efter andra världskriget. Tvättmaskinen är en självklarhet i de flesta hushåll i de industrialiserade länderna. I flerfamiljshus i bland annat Sverige är det vanligt med gemensamma tvättstugor — en slags fortsättning på en gammal tradition. År 1950 hade åtta procent av svenska hushåll i flerfamiljshus tillgång till tvättstugor, femton år senare var siffran 90 procent.
Moderna tvättmaskiner är programmerbara och automatiska — maskinen byter själv mellan olika steg, som förtvätt, huvudtvätt, sköljning och centrifugering. Den kan också kontrollera tvättprocessen och känna av till exempel hur mycket tvätt man har lagt in, och sedan anpassa sig därefter.
Nästa steg blev elsnåla tvättmaskiner som kräver väldigt lite tvättmedel. Forskare vid universitet i Leeds i Storbritannien tog år 2008 fram en tvättmaskin som enbart behöver 280 ml vatten per tvätt och använder 2 procent av den energi som krävs när man tvättar i en vanlig tvättmaskin. För att tvätta tillsätter man tunna plastskivor tillsammans med lite vatten och tvättmedel. Varmt vatten löser upp smutsen som absorberas av plastskivorna. Dessa kan användas om och om igen, upp till 100 gånger. Nu prövas också tvättmaskiner som inte behöver värma upp vatten, utan istället använder varmvatten direkt från vattenledningen.
Även tvättmedlen blir miljövänligare. Numera kan man använda så kallade tvättnötter. De kommer från buskar och träd ur släktet Sapindus. Det är dess frukt som torkas och kan användas som tvättmedel och återanvändas flera gånger.
Mycket intresse riktas också mot att hitta alternativ till vatten, exempelvis koldioxid, ultraljus, negativa joner och ånga. Detta ska öka effektiviteten och förbättra tvättresultatet.
Boken 100 innovationer; 51 – 100 Metallbearbetning – ångmaskinen, förteckning över artikelförfattare och källor på sid 191–204.
Senast uppdaterad 7 december 2021.