Rymdraketen

Vår nyfikenhet är omättlig. Vi ska prompt bestiga berg och tränga ner i havsdjupen fast det är jobbigt, livsfarligt och otroligt dyrt. Och jorden räcker inte för stilla vår nyfikenhet — blickarna vänds uppåt, mot den eviga rymden. En femtedel av jordens befolkning följde Neil Armstrongs första steg på månen 1969. Det kanske verkligen var ”ett litet steg för en människa, men ett stort språng för mänskligheten.”

För att slita sig ur jordens gravitation måste raketen komma upp i en fart på minst 40 300 kilometer i timmen. Mellan 90 och 95 % av raketens startvikt är bränsle. När bränslet förbränns bildas heta gaser som strömmar ut ur raketens munstycken och driver den framåt.

Många projekt inom rymdforskningen har lett till viktiga innovationer.

Människan har länge fantiserat om att resa ut i rymden, att nå månen och andra planeter. 1600-talsförfattaren Cyrano de Bergerac var en tidig drömmare, och boken Resa till månen gavs ut 1656. Drömmen gick slutligen i uppfyllelse i början av 1960-talet.

Konstantin Tsiolkovskij skrev 1903 Utforskning av universums rymd med reaktionsmaskin. Där beskrev han en rymdraket, föreslog att man skulle använda flytande väte som bränsle och utarbetade principen för flerstegsraketer. Tsiolkovskijs skrifter inspirerade många och blev drivkraften bakom den ryska raketforskningen.
Robert Goddard skrev 1919 om en raket som skulle kunna nå månen. Han blev förlöjligad i medierna men fortsatte ändå med sitt arbete. 1926 lyckades han bygga en raket som drevs med flytande syre och bensin och på 1930-talet flög hans raketer snabbare än ljudet.

Tyska och ryska raketer

Raketerna som kom att bli grunden till dagens rymdfart utvecklades i Tyskland under andra världskriget. De ledande gestalterna var Wernher von Braun och Hermann Oberth som konstruerade artilleriraketerna A-5 och A-4. Efter andra världskrigets slut hamnade Von Braun och Oberth i USA och började arbeta inom det amerikanska rymdprogrammet.
1957 fraktade den ryska raketen R-7 världens första satellit, Sputnik, ut i omloppsbanan kring jorden. Upphovsmannen bakom R-7 var ingenjören Sergej Koroljov (1907-1966). Fyra år senare, 1961, blev hans landsman Jurij Gagarin (1934-1968) den första människan i rymden ombord på Vostok-1. Den första kvinnan i rymden var Valentina Teresjkova (f. 1937), som gjorde sin rymdresa 1963.

Mot månen

Det var den gigantiska rymdraketen Saturn V, konstruerad av Wernher von Braun och hans medarbetare, som gjorde att rymdfarkosten Apollo 11 kunde nå sitt mål. Den 20 juli 1969 nådde Apollo 11 månen. De första människorna på månen blev Neil Armstrong och svenskättlingen Edwin ”Buzz” Aldrin. Den tredje astronauten, Michael Collins, stannade dock kvar i rymdfarkosten. Ytterligare sex expeditioner till månen har gjorts, och totalt har tolv människor gått på månens yta.

Turista i rymden?

1954 startade Thomas Cook, världens äldsta resebyrå, en väntelista för dem som var intresserade av att själva bekosta en resa till månen. Förväntansfulla rymdturister fick dock vänta till vårt årtusende innan rymdresor för privatpersoner blev verklighet. Det ryska företaget MirCorp var det första icke-statliga företag som organiserade rymdfärder och deras första kund och världens förste rymdturist var Dennis Tito. Han betalade 20 miljoner dollar för en resa till ISS och sju dagars vistelse där.
År 2004 grundade britten Richard Bronson Virgin Galactic — om man har 100 000 pund på banken går det bra att köpa en rymdresa från företaget. Spaceport Sweden är ett samarbete mellan bland andra Rymdbolaget och Virgin Galactic och är tänkt att i framtiden bli en av baserna för rymdturism.

Källa

Boken 100 innovationer; 51 – 100 Metallbearbetning – ångmaskinen, förteckning över artikelförfattare och källor på sid 191–204.

Kontakta sidansvarig