Carl Daniel Ekman – Sulfitprocessen

Carl Daniel Ekman var svensk civilingenjör och uppfinnare. Han uppfann sulfitprocessen, ett effektivt och billigt sätt att tillverka papper ur trämassa. Tack vare hans insatser kunde papper börja tillverkas i stor skala.

Carl Daniel Ekman föddes 1845 i Kalmar i en stor familj med 14 barn. Den unge Ekman ansågs inte vara lika begåvad som sina bröder. Dock väcktes hans intresse för naturvetenskap väldigt tidigt.  1861 fick han sluta skolan och flytta till Stockholm. Där började han arbeta som elev på ett apotek men hans dröm var att få utbilda sig till ingenjör. Efter fyra år som apotekarelev i Stockholm sökte han till Teknologiska Institutet (dagens Kungliga Tekniska högskola) och kom in med hjälp av ett privatbetyg från läraren och författaren F. W. Hultman. Carl Daniel Ekman tog civilingenjörsexamen 1868, med mycket fina betyg.

Första framgångar

Carl Daniel Ekmans första uppfinning var ett fotogenkök. Det bestod av en ställning med huv som placerades ovanför en fotogenlampa. Han tog patent på uppfinningen 1869. Fotogenköket blev ganska populärt och sålde bra. Några år senare anställdes han på Bergviks Sågverks trämassefabrik som kemist. Det var där han skulle komma att göra en betydande insats för pappersindustrin.

Sulfitprocessen

Under 1800-talet var papper en bristvara. Det var också ganska dyrt att tillverka papper, eftersom man använde samlad lump, det vill säga gamla textiler av bomull eller linne som råvara. Sedan stampades textilerna sönder till fibrer. Det gick även att tillverka papper från trämassa, men sådant papper var av dålig kvalitet. Dessutom gulnade det efter ett tag, på grund av ämnet lignin som fanns i vedstockar. Ligninet blev kvar i pappret och reagerade med solljus.

Carl Daniel Ekman experimenterade med blekning av trämassan som skulle användas till att framställa papper. Han kokade trämassan under tryck i en vätska som innehöll bland annat svavelsyra. Detta gjorde att ligninet löstes upp och ren cellulosa blev kvar. Han skickade prover på sin pappersmassa till fabrikens ägare, engelsmannen T. M. Weguelin, som blev väldigt intresserad av den nya metoden.  Detta ledde så småningom till att en ny fabrik för tillverkning av pappersmassa byggdes i Bergvik. Den nya fabriken var i drift 1874. Medan Carl Daniel Ekman experimenterade med pappersmassan lyckades han även framställa konstsilke, men det tillverkades aldrig i stor skala under hans livstid.

1879 flyttade han till England och arbetade som kemist på Weguelins nybyggda pappersfabrik i Gravesend. Hans engelska bolag fick guldmedalj vid Stockholmsutställningen 1897 för sina produkter. Det fanns de som tvivlade på att Carl Daniel Ekman verkligen var först med att uppfinna sulfitmetoden. Patentstriden pågick i många år och slutade först år 1900.

Slutet

Fabriken i England gick med vinst och Carl Daniel Ekman hade det bra ställt. Tyvärr var han inte tillräckligt bra på att hushålla med pengar. Dessutom var det ingen som visste hur kemiskt avfall från papperstillverkning skulle behandlas, vilket till slut orsakade stora problem. Kalkbrottet i närheten av fabriken förorenades med svavelsyra och ägarna inledde en rättsprocess mot Ekmans bolag. Carl Daniel Ekman förlorade processen och fick stänga sin fabrik. Ett år före rättegången insjuknade han i tyfus. Sjukdomen förstörde hans hälsa. Detta och bolagets undergång bidrog till hans död 1904.

Text: Alexandra Selivanova

Källor

Althin, Torsten. ”Carl Daniel Ekmans liv och person”. i Dædalus 1935. Stockholm, 1935.

Spaak, George. ”M ännen kring Carl Daniel Ekman”. i Dædalus 1951. Stockholm 1951,   Carl Daniel Ekman i Tekniska museets samlingar (pdf, 44.7 kB)

Kontakta sidansvarig