Vaccin

Vårt immunförsvar skyddar oss mot sjukdomar och infektioner. För att stärka immunförsvaret kan man vaccinera sig. Med hjälp av vacciner har vi lyckats utrota eller hejda spridningen av många sjukdomar. Mellan 70 och 95 % av befolkningen måste vara vaccinerade mot en viss sjukdom för att den inte ska sprida sig. Vissa barn som vaccinerades mot svininfluensan 2010 fick som biverkning narkolepsi.

Ett vaccin är en ofarlig variant av en farlig sjukdom. När det injiceras i blodet känner kroppen av det främmande ämnet, och immunförsvaret börjar göra antikroppar för att ta kål på det som gör oss sjuka.

Vaccinet har sin ursprung i variolation, som innebar att man medvetet utsatte en frisk person för material från en smittkoppssjuk person, vanligtvis vätska från pustler eller torkade sårskorpor. Tanken var att framkalla en mild infektion som sedan gav immunitet mot framtida smittkoppor. Metoden kom från Asien och kom till västvärlden på 1720-talet med britten Mary Wortley Montagu (1689-1762), som kommit i kontakt med variolation i Konstantinopel på 1710-talet.

Under 1760-talet fick den engelska familjen Sutton, med Daniel Sutton i spetsen, ett stort genombrott för variolation. De utvecklade en säkrare och mildare metod och byggde upp en omfattande verksamhet – Daniel Sutton ympade själv omkring 22 000 personer under några få år i mitten av 1760-talet. I den här stora skalan av variolation upptäcktes något oväntat: vissa personer reagerade inte alls på behandlingen, som om de redan var immuna. Kirurgen John Fewster spårade 1768 detta till att flera av dessa personer tidigare haft kokoppor, en mild sjukdom som smittade från kor.

Ett av alla de brittiska barn som blev behandlat med variolation vid mitten av 1700-talet var Edward Jenner (1749–1823), som senare själv blev läkare och kände till kokoppornas skyddande effekt genom sina lärare i Gloucestershire. Jenners eget bidrag blev att systematiskt undersöka och pröva detta samband. I maj 1796 ympade han en åttaårig pojke först med kokoppor och sex veckor senare med smittkoppor. Pojken förblev frisk. Två år senare visade Jenner även att smittämnet kunde föras vidare från person till person genom en kedja av ympningar utan att förlora sin skyddande effekt – vilket han själv ansåg vara hans viktigaste bidrag. Jenner publicerade sina resultat 1798, vilket fick stort genomslag och gjorde honom till den som förknippas med vaccinationens genombrott.

I början fanns det ett stort motstånd mot vaccination i Europa, men framgångarna tystnade skeptikerna och gjorde Jenner berömd. I Sverige infördes obligatorisk vaccination mot smittkoppor 1816.

Smittkoppsviruset finns kvar…

Smittkoppor var den första smittsamma sjukdomen som utrotades globalt med hjälp av vaccin, vilket skedde 1980. Smittkoppor tros ha dödat nästan 60 miljoner människor i Europa bara under 1700-talet.
Det finns två prov på smittkoppsvirus kvar i världen, ett i USA och ett i Ryssland. 1986 bestämde sig Världshälsoorganisationen WHO för att förstöra dem, men beslutet har ännu inte verkställts. En anledning är att man vill ha bättre möjlighet att utveckla nya vacciner mot smittkoppor ifall sjukdomen skulle dyka upp igen.

Vad är ett vaccin och hur tillverkas det?

Ett vaccin kan vara ett virus som försvagats, döda virus eller bakterier eller deras delar. När ett vaccin injiceras i blodet uppfattar vår kropp det som någonting främmande. Immunförsvaret reagerar och bildar proteiner som kallas för antikroppar. Antikroppar binder till det främmande ämnets yta, vilket är en signal för immunförsvaret att förstöra det.

Influensavaccin är ett av de vanligaste vaccinerna vi använder i dag. Eftersom influensaviruset muterar, det vill säga ändrar på sig, väldigt lätt måste man göra en ny version av vaccinet varje år. Vaccintillverkning i stor skala sker i hönsägg — där växer virus fort och hönsäggen är lättillgängliga. Varje år använder man 350 miljoner hönsägg globalt för att tillverka influensavaccin.

Källa

Boken 100 innovationer; 51 – 100 Metallbearbetning – ångmaskinen, förteckning över artikelförfattare och källor på sid 191–204.

Kontakta sidansvarig