Lars Magnus Ericsson

Lars Magnus Ericsson föddes i en bondfamilj och fick arbeta hårt för att klara sig. Så småningom blev han världsberömd. Han har gjort stora insatser för telefonens utveckling och företaget Ericsson som startades i ett litet kök har idag tusentals anställda över hela världen.

Sveriges första telefonlinje

Lars Magnus Ericsson (1846–1926) kom från en bondsläkt och föddes på en liten gård i södra Värmland. Efter fem år i byns skola kunde han läsa och skriva och det blev hans enda formella utbildning. Men som 17-åring konstruerade han Sveriges första telefon. Den bestod av urinblåsan från en gris, en metallplatta, en strömförande tråd, en elektromagnet och ett stift. Idén bakom telefonen är enkel: man pratar mot ett membran och får det att vibrera, då vibrerar även stiftet. Vibrationerna förs vidare via en strömledning till den andra telefonen, där ett annat stift och membran börjar vibrera och mottagaren kan höra vad som sägs. En sådan telefon hade tysken Johann Philipp Reis byggt 1861. Troligtvis hade L.M. Ericsson läst om underverket och ville sedan bygga en egen telefon, tretton år innan skotten Alexander Graham Bell tog patent på sin telefonapparat.

Lars Magnus Ericsson var också en duktig gravör och sålde sigill för att dryga ut kassan. Han flyttade till Stockholm och fick anställning på Öller & Co Telegrafverkstad, när han visade en av sina sigill. Han blev kvar i sex år och lärde sig mycket om telegrafutrustningar.

Lars Magnus Ericssons Verkstad

Verkstadens direktör Öller hjälpte Lars Magnus Ericsson att få statens resestipendium för utlandsstudier. Den 26-årige Lars Magnus Ericsson åkte utomlands och tillbringade tre år i Tyskland, Schweiz och Ryssland där han praktiserade på olika verkstäder. Efter hemkomsten 1876 startade han eget, i ett före detta kök på 13 kvadratmeter. Hans första uppdrag var att reparera brandkårens telegrafapparat. Sedan lyckades han med att omvandla telegrafapparatens tecken till bokstäver och fick en beställning på tolv sådana apparater från SJ.

Telefonens tidsålder

De första telefonerna började dyka upp i Sverige 1877 och Lars Magnus Ericsson började få in telefoner för reparation.  Alexander Grahams Bells telefoner var inte patenterade i Sverige och gick lätt sönder. Lars Magnus Ericsson förbättrade Bells konstruktion och gjorde telefonen mindre klumpig. Rösterna lät dessutom klarare. Redan 1878 började Lars Magnus Ericsson sälja sina första telefoner. 1881 blev L M Ericsson & Co huvudleverantör till den nybildade Telefonföreningen i Gävle. Telefonerna som Ericsson & Co tillverkade var både bättre och billigare än Bellbolagets. Andra städer följde Gävles exempel och den första utlandsordern kom från Bergen i Norge. Snart hade L M Ericssons företag 50 anställda.

Telefonnätet fortsatte att växa och fler telefonväxlar behövdes. Lars Magnus Ericsson förbättrade och utvecklade flera utländska patent och konstruerade en automatväxel. Den kallades för multipelbord och kunde hantera tio telefonlinjer. Han utvecklade även telefonluren, som hade både mikrofon och hörlurar, till skillnad från tidigare telefonmodeller.

L M Ericsson och Ryssland

Företaget Ericsson har alltid haft många kontakter med Ryssland. Redan vid sekelskiftet byggde de en fabrik i Sankt Petersburg och år 1917 hade fabriken 3500 anställda, dubbelt så många som på Ericssons huvudfabrik i Stockholm. När konkurrensen ökade på den Svenska marknaden funderade Lars Magnus Ericsson till och med på att flytta hela företaget till Ryssland, något som aldrig verkställdes. Ericsson fortsatte ändå att leverera telefonutrustning till Sovjetunionen under 1920-, 30- och 50-talen.

Fortsatt utveckling

I början av 1900-talet hade L M Ericsson & Co nästan 1000 anställda och tillverkade 50 000 telefoner om året. Idag är Ericsson ett internationellt företag och en del av den globala telefonindustrin.

1900 valde Lars Magnus Ericsson att lämna företaget. Han drog sig tillbaka och levde på Alby gård och senare Hågelby gård i Botkyrka fram till sin död.

Text och research: Alexandra Selivanova

Källor

Sven-Olof Karlsson, Anders Lugn. Att förändra världen. En berättelse om Lars Magnus Ericsson och hans efterföljare. Stockholm 2009.

John Meurling, Richard Jeans. Ericssonkrönikan. Stockholm 2000.

Hemming Johansson. Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson. Skildringar ut bolagets historia. Stockholm 1953.

Artur Attman, Jan Kuuse, Ulf Olsson LM Ericsson 100 år. Bd 1, Pionjärtid, kamp om koncessioner, kris: 1876-1932. Bd 2, återuppbyggnad, världsföretag : 1932-1976. Stockholm. 1976.

Kontakta sidansvarig