Telefonapparat

Telefonapparat Diavox, tillverkad år 1979, sidoapparat utan knappsats eller fingerskiva. Bordsmodell av plast med beige kåpa, svart mikrotelefon, högohmig reglerbar ringklocka, elektretmikrofon och elektronisk talkrets med automatisk dämpningskompensering.

Diavox utvecklades gemensamt av L.M. Ericsson och Televerket och ersatte Dialog som Televerkets standardtelefon. Den yttre utformningen gjordes av Breger & Co, Stockholm. Bland förutsättningarna för den nya telefonen ingick att den skulle kunna förses med knappsats för både ton- och impulsval samt få en förbättrad talkvalitet. Kolkornsmikrofonen ersattes med en elektretmikrofon och den automatiska regleringen vid mottagning för anpassning till abonnentledningen, som introducerades i Dialog-telefonen, infördes nu även på sändningssidan. Den tillverkades även som sidoapparat utan knappsats. Diavox tillverkades mellan åren 1978-1989 av både TELI (Televerkets Industridivision) och L.M. Ericsson.