Radiomottagare

Fyrarörs nätansluten radiomottagare i bakelithölje, för mellan- och långvåg. Philips typ 2533, nr 12190 F. Radiomottagaren ska användas med en extern högtalare.

Radiomottagare med högtalare breddade radiolyssnandet, nu kunde fler samtidigt ta del av programutbudet. Förutsättningen var förstärkning av de svaga radiosignalerna. Med elektronisk förstärkning kunde radiolyssnande spridas över ett större område. Svaga antennsignaler blev hörbart ljud med hjälp av elektronrör. I de enklaste apparaterna fanns ett sådant som kunde avkoda radiosignalen. Mer avancerade mottagare hade fyra till sex elektronrör. Dessa behövde ström och eftersom elnätet inte var utbyggt överallt använde radiolyssnaren batterier. Radiorören behövde två; en för ”glödström” som värmde upp rörets ena pol så att elektronerna blev mer rörliga och en för att styra hur de passerade från den negativt laddade anoden till katoden. Den lämpade sig väl för lyssning av såväl svenska som utländska stationer. För komplett anläggning anslöts en högtalare till apparaten.