Parabolantenn till jordsatellitstation, modell

Modell av jordsatellitstation, torn med vridbar parabolantenn. Förlagans verkliga storlek är 30 m diameter, vikt 280 ton. Antennförstärkningen i parabolen är 60 dB (en miljon gånger). Antennen är fullt rörlig +/- 270 grader i azimut och 0-90 grader i elevation. Inriktningsnoggrannheten är 1/100 grad. Effekten för avisning av antennen är 700 kW. Sändareffekten 1200 W per sändare, på frekvensen 6 GHz (5 cm våglängd). Mottagningsfrekvens 4 GHz (7,5 cm våglängd) och signalstyrka 10^-12 W (-90 dBm, en picowatt). Lågbrusmottagaren i antennens mitt var kyld till -255 grader C.

Modellen av parabolen med torn i Tanum jordsatellitstation. Stationen byggdes som ett svenskt-norskt projekt och den 30 m breda parabolen med torn beställdes från Italien. Tillverkaren av tornet med höjd- och vridmekanism var också tillverkare av styrtorn för fartygskanoner. I parabolens centrum var ursprungligen mottagaren av satellitsignalerna placerad. Den var kyld med flytande helium för att eliminera brus som annars orsakades av mottagarens transistorkretsar. Antennen är av s k Cassegrain-typ och består av en parabolisk reflektor med en yta av aluminiumplåt, utformad med sådan noggrannhet, att avvikelsen från den teoretiska formen är mindre än 1 mm. Reflektorn ställs in automatiskt mot satelliten med stor noggrannhet. Om avvikelsen bara uppgår till 1/10 grad mister man kontakten med satelliten. Vid mottagning uppfångas radiostrålningen av reflektorn, kastas mot subreflektorn och därifrån in i matarhornet. Vid sändning, som pågår samtidigt med mottagning, går radiovågorna motsatt väg. Omedelbart bakom matarhornet sitter dels vågledare från sändare nere i tornet, dels lågbrusmottagaren. I ett kontrollrum övervakades och styrdes all utrustning på stationen. En dator bidrog till avancerad felsökning. Praktiskt taget all utrustning var dubblerad och överkoppling till reservutrustning vid eventuella fel kunde ske mycket snabbt. Det vridbara tornet konstruerades och levererades av ett italienskt företag som specialiserat sig på kanontorn för militärfartyg. Föremålet tillhör den samling från Telemuseum som skänktes av TeliaSonera AB till Tekniska Museet 2010.