TV

Idag är en teve mer regel än undantag i de flesta hushållen. De första reguljära sändningarna i Sverige ägde rum 1956, men televisionens historia är äldre än så och tekniken har gjort enorma framsteg under åren.

 

Ett sällskap tittar på teve på 1960-talet

Foto: Tekniska museets arkiv

Våra moderna TV-apparater är mer digitaliserade datorer med sina nya funktioner än de ursprungliga analoga televisionsburkarna med en kanal. Idag är det ett viktigt medium för så väl allmänbildning, företagsreklam och underhållning.

Överföring av stillbilder

Idén att överföra bilder elektriskt är nästan lika gammal som den elektriska telegrafen. År 1865 konstruerade abbé Giovanni Caselli en så kallad pantelegraf för överföring av bilder. Men det var först i och med upptäckten av radiovågorna som bildöverföringen tog ett stort steg framåt och nu är ett viktigt hjälpmedel för bland annat tidningarnas nyhetsrapportering. Trots att man tidigt utvecklat olika tekniker, dröjde det innan man fick fram kommersiellt gångbar utrustning. År 1929 fick Stockholms telegrafstation sin första fototelegraf och möjlighet att överföra bilder via telegraf. Under andra världskriget utvecklades radioförbindelserna och snart kunde man med radiovågor skicka bilder över hela världen.

Televisionens grundare

Televisionen har två uppfinnare. Den ene är skotten John L. Baird som 1926 med ett mekaniskt system överförde en rörlig bild av ett ansikte från ett rum till ett annat. Han kallade sin maskin för ”televisor”. Baird fortsatte att utveckla det nya mediet och överförde 1928 televisionsbilder över Atlanten från London till New York. Samma år provsände han dessutom televisionsbilder i färg. Den andre är ryssamerikanen Vladimir Zworykin som 1929 konstruerade det första helelektroniska tv-mottagarröret. På 1930-talet utvecklade han en teknik för elektronisk bildöverföring som visade sig överlägsen Bairds och som blev standard. De första reguljära televisionssändningarna ägde rum i London 1936.

Sändningens utbredning

I Sverige hade teve demonstrerats redan på 30-talet men inte förrän 1947 började den nybildade Nämnden för televisionsforskning att sända på försök. En hemmabyggd televisionssändare installerades på Tekniska Högskolan i Stockholm. Den första reguljära sändaren för televisionsprogram  Nackasändaren  togs i bruk 1956 för Stockholmsområdet. Samtidigt blev det tvång på att lösa licens för innehav av TV-mottagare. Sverige kom igång med reguljära TV-sändningar 20 år efter England, men intresset var stort och innehavet av TV-licenser ökade snabbt.

Världsmästerskapet i fotboll gick 1958 i Sverige och skapade en rusning efter tv-apparater. 1956 fanns det två miljoner licenser i landet och TV-nätet täckte drygt 95 % av landets yta. 1969 började TV2 att sända och ett år senare var det dags för reguljära färgtelevisions-sändningar.

Från USA skickade man 1962 upp satelliten Telstar som gav möjlighet att direktsända TV mellan USA och Europa. Satelliterna överför idag television till parabolantenner och kabelnät. Kanalutbudet har ökat och flera utländska kanaler finns i våra kabelnätsystem.

Från analogt till digitalt

År 2007 upphörde de sista etapperna av det analoga marknätet som tidigare sänt våra TV-kanaler. Istället ersattes det med digitala sändningar med större kapacitet. Skillnaden kan jämföras med att analog TV är som enfiliga landsvägar, medan digital-tv istället är flerfiliga motorvägar.

De nya moderna TV-apparaterna blir mer högteknologiska för varje år. De är platta, med högupplösning för bästa möjliga bildkvalitet, har flera ingångar för koppling av ljudanläggningar, datorer och spelkonsoler samt uppkoppling för streamingtjänster.

TV-licens och TV-pejling

När televisionen kom såldes många fler apparater än antalet lösta TV-licenser under samma period – skolkandet från betalningen var ett faktum. 1955 bestämdes avgiften till 25 kronor i kvartalet, alltså 100 kronor per år. 1957 föreslog Sveriges Radio att TV- och radiohandlarna skulle vara tvungna att hålla register över köpare och hålla registren tillgängliga för Televerket. Den 19 september uppmanade man dessutom allmänheten för första gången i TV att betala licensen.

Den långa processen från det att en skolkare upptäckts fram till polisanmälan gjorde att många väntade tills de fått besök av en kontrollant innan de betalade avgiften. År 1969 infördes en allmän mottagaravgift som omfattar både TV och radio i samma hushåll.

1981 påbörjades ett prov med TV-pejling eftersom antalet ”licensskolkare” nu blivit stort. Totalt var det cirka 40 kontrollanter som reste runt. När TV-program ska sändas sätts bilden och ljudet samman och sänds ut som en signal med mycket hög frekvens. Högfrekvent energi läcker då ut och går att fånga upp med pejlingsutrustningen och kan därmed, inte bara påvisa att en TV-mottagare finns, utan även tala om vilken kanal den är inställd på.

Kontakta sidansvarig

Peter Du Rietz

Intendent

+46 8 450 56 65

Mejla

Senast uppdaterad 11 oktober 2017.