Telefonen

Telefonen uppfanns vid slutet av 1870-talet och fick snabbt ett genombrott i Sverige, som blev Europas telefontätaste land. Telefonen var det första telekommunikationsföremål som privatpersoner fick handha, något som påverkade formgivningen av telefoner.

 

Äldre telefon som det står Rikstelefon på

Foto: Truls Nord

Telefonen är en av våra vanligaste och käraste ägodelar. Vi har en särskild, nära relation till telefonen. Telefonen är den mest använda apparaten för kommunikation. Den finns överallt: hemma, på arbetet, i väskan eller fickan. Det är idag svårt att tänka sig en tillvaro utan telefon.

Telefonens uppkomst

När telefonen uppfanns blev det för första gången möjligt att kommunicera direkt med andra människor på långa avstånd. Telefonen ingick i ett system av växlar och ledningar som ägs av en telefonoperatör och används av abonnenten själv hemifrån.

Den första kommersiella telefonoperatören i Sverige blev Stockholm Bell Telefonaktiebolag som på hösten 1880 startade sin verksamhet med drygt 100 abonnenter. År 1883 startade Stockholms Allmänna Telefon AB sin verksamhet. Ute i landet bildades många privata telefonföreningar som byggde upp lokala telefonnät. Telefonen spred sig mycket snabbt i Sverige och 1885 hade Stockholm flest telefoner i Europa. Samtalskopplingen vid stationerna sköttes i början av växeltelefonister, men redan 1883 gjordes försök i Sverige att automatisera telefontrafiken.

Under 1920-talet påbörjas automatiseringen av telefonnäten och abonnenterna kan själva slå sina nummer med hjälp av fingerskivan, populärt kallad petmojen. I början av 1960-talet kom de första telefonerna med knappsats i stället för fingerskiva och siffertagningen skedde nu på digital väg.

Dagens informationsmängder kräver stor kapacitet på telefonnätet. De tunga kablarna ersattes successivt med modern fiberoptik, där signalerna skickas som ljus i hårfina glasfiberledningar. En optokabel, tjock som ett lillfinger, kan samtidigt överföra ca 300 miljoner telefonsamtal.

Telefonens designutveckling

1908 kom den första bordapparaten i plåt. Höljet till telefonapparaterna hade tidigare tillverkats i trä. Omkring 1920 introduceras bakeliten i Sverige, ett helt nytt plastmaterial som blev lika betydelsefullt för tillverkningsindustrin som betongen för byggindustrin.
På 1950-talet användes plaster av olika slag vilket gjorde att apparaterna kunde tillverkas i många olika färger och former.

Telefonsvararen

Telefonsvararen är en dansk uppfinning från förra sekelskiftet. Uppfinnaren, Valdemar Poulsen, var emellertid långt före sin tid.
Valdemar Poulsen sökte år 1898 patent på en apparat som tillsammans med telefonen kunde fånga upp samtal. Detta var alltså den första telefonsvararen och kallades telegrafon. Poulsen utvecklade flera modeller; en spelade in ljudsignalen på en lång pianotråd som lindats på en mässingstrumma, en annan använde en magnetisk skiva. Han var emellertid långt före sin tid. I början av 1900-talet fanns helt enkelt inte de tekniska resurserna för att apparaten skulle bli tillräckligt bra och få någon större spridning. Först på 1930-talet hade tekniken kommit ifatt Poulsens idé och telefonsvarare kunde byggas med tillfredsställande kvalitet.

Fröken ur

Natten mot den 1 januari 1879 infördes en ny tid i Sverige. Tiden ändrades från soltid som var olika för varje plats till svensk standardtid gemensam för hela landet. Den nya tidens införande blev en konsekvens av ett samhälle i stark förändring med industrialism och snabba kommunikationer. Man kunde färdas långa sträckor på mycket kort tid men då varje plats hade sin egen tid baserad på soltid uppstod snart problem. Avgångsplatsens tid kom i otakt med ankomstplatsens tid.
Den 6 oktober 1934 installerades en maskin för tidgivning över telefon, populärt kallad Fröken Ur. Till den kunde vem som helst ringa för att höra tiden när som helst på dygnet. Idag finns Fröken ur både via telefon samt digitalt online på egen webbplats.

Teatrofonen

Den musikaliska telefonen fick sitt stora genombrott på 1881 års internationella elektricitetsutställning i Paris. Man visade en ny och snillrik tillämpning av telefonen. Denna uppfinning utmärker sig för sin enkelhet. Specialkonstruerade lyssnarautomater placerades på hotell, kaféer etc medan mikrofoner installerades på olika teatrar och scener.
Apparaten kunde placeras var som helst och man fick betala en slant för att höra vad som sjöngs på den teater som apparaten var förbunden med.
Ledningarna från mikrofoner på teaterscenerna och till de offentliga teatrofonapparaterna samlades på centralen i en sorts cirkelrund korskoppling. En telefonist kopplade i ett växelbord ledningarna mellan de olika scenerna och lyssnarautomaterna och styrde också genom en särskild ledning tablåerna som visade varifrån utsändning pågick.
1930 förbättrades lyssnarnas bekvämlighet genom att man kunde använda högtalare i stället för hörtelefoner. Man kan förvåna sig över att teatrofonen kunde fortleva vid sidan av sin konkurrent rundradion.

Radiotekniken förbättrades successivt och teatrofonen i Paris lades ned år 1932 efter fyrtio års god service. Under de senare åren av sin tillvaro betjänade den omkring trehundra abonnenter. De franska försöken med telefonkonserter provades givetvis även på andra håll, bland annat i Stockholm i Sverige.

Det finns ingen uppgift om när den musikaliska telefonförbindelsen mellan Operan och telefonstationen vid Malmskillnadsgatan i bröts. Troligen ägde det rum efter 1925 då rundradion började sina reguljära sändningar genom Radiotjänst.

Telefonkiosken

I början av 1900-talet började telefonkiosker sättas upp runt om i Sverige. Även de som inte hade telefon hemma kunde då ringa ett samtal. Idag är telefonkioskerna sällsynta.
I telefonens barndom kopplades apparaterna ihop två och två. Det stora genomslaget för telefonen kom när många telefoner kopplades samman till växelstationer, och man kunde komma i kontakt med flera personer. Men det var inte alla som hade råd med egen telefon vid sekelskiftet. Folk kunde till en början låna telefon mot betalning i exempelvis butiker. Man kunde också gå till telegrafstationen och beställa ett samtal. Men genombrottet var just offentliga telefonkiosker.
Nu är mobiltelefonen vårt vardagliga redskap och telefonkioskerna ha förlora sin betydelse. Många kiosker har tagits bort och en del står idag kvar endast tack vare att de är ett dekorativt inslag i miljön.

Mobiltelefonen

Mobiltelefonen har gått från biltelefon, via yuppienalle till dagens multifunktionella accessoarer och fickdatorer. Sverige har varit en av de ledande nationerna i mobiltelefonins utveckling.

Under 1980-talet kom genombrottet för mobiltelefoni. Innan dess var det ingen som trodde att tekniken skulle få någon större betydelse men mobiltelefonin spreds snabbt över hela världen.

Östen Mäkitalo var nyckelpersonen när Svenska Televerket under 1970-talet drev på utvecklingen av Nordisk Mobil Telefoni, NMT. Under 1980-talet var det NMT som inspirerade 11 länder i EU att tillsammans genomföra GSM som är EU:s största industriella framgång någonsin. Och det var Sveriges teleindustri, med Östen Mäkitalo i huvudrollen, som egentligen var motorn i denna globala framgångssaga. Östen föddes 1938 i Övertorneå och gick ur tiden 20 juni 2011. Här kan du se en intervju med honom.

 

Innan 1980-talet var mobila kommunikationer lika med mobil radio och användes främst av ambulans, polis och brandkår. Med mobil telefoni kunde privatpersoner kopplas upp på det vanliga telefonnätet och samtidigt befinna sig i rörelse.

I början var mobilen installerad i ett fordon men i och med att batterierna blev mindre blev mobiltelefonen mer hanterbar. Telefonen togs ur bilen och man kunde släpa den med sig. Numera är mobilen självklar för de flesta av oss i Sverige och vi har dem med oss jämt. Nya telefonmodeller lanseras kontinuerligt och de blir allt smidigare och samtidigt alltmer avancerade.

 

Kontakta sidansvarig

Peter Du Rietz

Intendent

+46 8 450 56 65

Mejla

Senast uppdaterad 11 oktober 2017.