Radion

Radiokommunikationens grundare var den italienske vetenskapsmannen Guglielmo Marconi. Han fick 1895 det första patentet i världen för ett system för trådlös telegrafi och fick Nobelpriset i fysik 1909.

ett-sällskap-lyssnar-på-gemensam-radio

År 1895 började Marconi undersöka möjligheterna att känna av åskväder på avstånd vilket ledde till experiment med att alstra och ta emot radiosignaler. Han använde samma typ av utrustning som många andra vid denna tid men lyckades nå över 1,5 km avstånd, längre än någon tidigare. 1896 fick han det första patentet i världen för ett system för trådlös telegrafi.

1901 lyckas han sända en signal från Cornwall i England som kunde tas emot på Newfoundland i Canada, en sträcka på 3500 km.

Marconis radio fanns med på Italiaexpeditionen, ett luftskepp med en italiensk vetenskapsexpedition som nödlandade på isen nordost om Spetsbergen år 1928. Utan marconiradion som expeditionen hade med sig skulle förmodligen alla i expeditionen ha avlidit.

Sändning av radiovågor

De mystiska signaler som man kunde detektera vid åskväder kom sig av de elektriska urladdningarna. När strömmen rusar genom luften uppstår radiovågor som sprider sig med ljusets hastighet. Enligt teorierna var ljuset en elektromagnetisk vågrörelse och det kunde bekräftas genom experiment. De osynliga radiovågorna visade sig vara av samma natur.

Många sökte sätt att skapa konstgjorda radiovågor. En av dessa var experimentalfysikern Heinrich Hertz som undersökte ljusets egenskaper. Hertz experimenterade med en stor spole som kunde transformera upp spänningen tillräckligt för att åstadkomma små blixtar genom luften.

Genom att koppla strömkretsen mellan jord och en antenn kunde Marconi på familjens gård utanför Bologna 1895 skapa radiovågor, tillräckligt starka för att nå ett par kilometer.

Guglielmo Marconi fick patent 1897 på sin metod att sända och ta emot telegrafmeddelanden trådlöst. Detta blev grunden för ett världsföretag, men vägen dit var lång och krokig. Dels var tekniken inte användbar på längre avstånd ännu, dels var inte alla övertygade om behovet av trådlös telegrafi. En lyckad demonstration av telegrafering över Bristolkanalen ledde till att Marconi fick förtroendet att bygga stationer för kommunikation över Engelska kanalen.

Ferdinand Braun förbättrade 1898 kretsarna i Marconis patent. Mer energi kunde ledas ut i antennen när gnistgeneratorn inte var kopplad direkt till den. Istället använde Braun ett system av spolar. På samma sätt förbättrades mottagningen.

Marconi och Braun fick dela nobelpriset i fysik 1909, som representanter för alla som bidragit till att radio blivit möjligt.

Radiomottagning

Elektriciteten och magnetismen hör till de stora upptäckterna under 1800-talet. Man kunde visa med experiment att de hängde samman. Fysiker runt om i världen undersökte fenomenen för att hitta praktisk användning av dem. Den elektriska telegrafen från 1840-talet och telefonen från 1870-talet är två exempel.

A Meissner fick patent 1913 på en radiosändare som utnyttjade elektronrörets förmåga att förstärka elektriska signaler. Med elektronröret kunde ljudet bli bättre, både från sändaren och i mottagaren. Ljudradiostationer byggdes över hela världen från tiden runt 1920.

Radions utseende

På 1930-talet tillverkades radiomottagare ofta av påkostat ädelträ, som valnöt eller mahogny. Ibland utsmyckades de med dekorativa intarsiaarbeten. Högtalarna täcktes av vackra textilier för att stämma överens med övrig inredning i hemmet. Radiomottagarna såldes i en mängd olika modeller för att tillfredsställa skilda smaker och olika slags hem. De mest exklusiva mottagarna var tillverkade för att stämma överens med stilmöbler i välbärgade hem

Radio i Sverige

År 1907 lagstadgades att användande av trådlös radioanläggning krävde tillstånd från Kungen, alltså både för att sända radio och lyssna på radio. Det gällde även för innehav av den allra enklaste mottagaren.

I början på 1920-talet kom försökssändningar med radio i gång på några olika ställen. 1922 började Telegrafverket sända radio på försök från Stockholm. Samma år startade även Svenska Radioaktiebolaget sina försökssändningar från en fabriksbyggnad på Kungsholmen.

Den 1 januari 1925 startade Radiotjänst sina sändningar. Premiärdagen började med en högmässa följt av en festkonsert och dramatisk uppläsning. Dagen avslutades med nyheter från TT och en väderleksrapport från SMHI.

Under 1920-talet fanns inga tekniska möjligheter att i förväg spela in ett radioprogram, allt sändes direkt. 1932 görs den första inspelningen på en lackskiva. På mitten av 1950-talet gör bandspelaren med sitt magnetband entré.

Från 1943 sände man trådlöst från Radiotjänst reportagebilar till studion. 1957 bytte Radiotjänst namn till Sveriges Radio och får monopol på både radio- och TV-sändningar.

1977 startar Sveriges Lokalradio AB. Radion ska närma sig folket ute i landet och Stockholmsdominansen brytas. På 24 orter får man en lokalradiostation och eget sändningsområde.

Radions finansiering

Debatten om kommersiell TV och radio eller så kallad public service rasade under många år i Sverige. Flera företag hade redan börjat med försökssändningar när Riksdagen 1923 beslutade att sändarnätet skulle byggas upp och drivas i statens regi medan programproduktion kunde tillhandahållas av ett särskilt bolag. Pressen, radioindustrin och Tidningarnas Telegrambyrå bildade ett bolag och fick tillståndet att producera rundradioprogram. Bolaget fick namnet AB Radiotjänst.

Radiolicensen gällde från början innehav av en radiomottagare. I en del flerfamiljshus byggdes då en mottagare centralt och högtalare drogs ut till lägenheterna. I restauranger och andra lokaler kunde radio höras av flera personer. För att täppa till luckan i licensbestämmelserna infördes avgift för extra högtalare. Dessutom krävdes från år 1943 en extra licens för radio som monterats i fordon som bil, båt eller flygplan.

 

Kontakta sidansvarig

Peter Du Rietz

Intendent

+46 8 450 56 65

Mejla

Senast uppdaterad 14 december 2016.