Filmens historia

Filmtekniken är egentligen en kombination av en rad olika innovationer — projicering av bilder, förmågan att visa bilder snabbt i följd, fotografering, den transparenta rullfilmen med mera.

Praxinoskop ur museets samlingar.

Praxinoskop ur museets samlingar.

Redan under 1600-talet kunde man med Laterna Magicans hjälp projicera bilder föreställande fantomer, spöken och sagofigurer. Laterna magica, även kallad trollykta, är en projektor i vilken man med hjälp av en ljuskälla kan visa handmålade glasbilder på duk.

Man vet inte säkert när laterna magican uppfanns. År 1420 ritade Giovanni de Fontana illustrationen ”Liber Instrumentorium”, föreställande en man som håller en lampa (en slags tidig projektor) och på väggen projiceras en bild av en djävul. Detta tros vara den första beskrivningen av en laterna magica.

Bilderna till dessa ljusbildsapparater föreställde ofta landskap, spöken, fantomer, skelett, djävlar och sagofigurer. Komiska, dramatiska och religiösa bilder var vanligast och bilderna användes för att undervisa, underhålla och förbrylla betraktaren.

I början av 1800-talet reste underhållare, så kallade laternister, runt med shower och trollband publiken med dim- och rörelsebilder.

Tekniken utvecklas – första filmstudion skapas

Från 1830-talet konstruerades så kallade trolltrummor, eller zoetroper, med serier av bilder som man kunde se genom hål i trumman. När trumman snurrade tycktes bilderna smälta ihop till en sammanhållen rörelse. Efter 1867 såldes zoetropen som en mycket populär leksak.

1877 byggde fransmannen Émile Reynaud en optisk leksak som han kom att kalla för praxinoskop. Praxinoskopet fungerar likt zoetropen. Skillnaden är att bilderna syns i speglar i dess mitt. Med hjälp av en projektor, ett förstoringsglas och speglar lyckades han visa rörliga, målade bilder på duk 1882. Tio år senare kunde han visa sin uppfinning för en större publik.

När fotografiet kom kunde de tidigare tecknade bilderna i trolltrumman ersättas av fotografier tagna i serie. En pionjär i detta område var amerikanen Eadweard J. Muybridge, som fotograferade människors och djurs rörelsemönster med ett flertal riggade kameror. Han konstruerade mot slutet av 1870-talet även en projektor som han kallade för Zoopraxiscope, med vilken han kunde visa sina rörelsestudier projicerade på en duk för publik.

Med celluloid- och rullfilmens lansering på 1880-talet blev det möjligt att med en särskilt konstruerad kamera ta flera bilder per sekund. 1888 uppfann glödlampans skapare Thomas Alva Edison, med hjälp av sin assistent William Kennedy Dickson, filmkameran Kinetografen och tittskåpet Kinetoskopet. I Kinetoskopet kunde en person åt gången titta på rörliga bilder. Dickson kom även på att man kunde göra små hål i sidorna av filmen, så att den kunde matas fram i Kinetoskopet, vilket la grunden för framtida film.

För att kunna saluföra sin uppfinning behövde de också film. De byggde USA:s första filmstudio, Svarta Maria, i New Jersey. En roterbar studio som kunde följa solen. Eftersom solen var enda ljuskällan kunde man på så sätt filma hela dagen.

Första visningen av film för publik

1895 var året då det hände. I Tyskland hade bröderna Max och Emil Skladanowsky låtit tillverka en apparat de kallade för Bioskopet. I Berlin i november 1895 visade de film för en större publik första gången. Deras uppfinning var ganska krånglig och visade exponeringar från två filmer vilka löpte parallellt med varandra och visade varannan bild. De gick senare över till den typ av film som Bröderna Lumière uppfann samma år.

Cinematografen

Bröderna Louis och Auguste Lumière var sedan tidigare kända fotografer. De uppfann bland annat de första färgfotografierna, autokromerna. Nu hade de tillverkat en apparat de kom att kalla för Cinematografen. En kamera man kunde filma med men som också matade ut positiv film. Man kunde även använda den som projektor och visa film. Filmen var 35 mm, vilket senare kom att kallas för normalfilm och den matades fram med en teknik som liknar symaskinens.

Lumière tog ett viktigt beslut som kom att bli avgörande för framtida film. Att låta filmen visas i 16 bilder per sekund i stället för i 46 bilder per sekund som i Edisons Kinetoskop. 16 bilder per sekund kom sedan att bli standard i över 20 år.

På Grand Café i Paris, i december 1895, visade de sin film ”Workers leaving the facory” för en större publik. Detta var den första kommersiella visningen av film.

Längre filmer

Filmerna kring sekelskiftet var svartvita, stumma och bara några sekunder långa. Men efter 1915 hade teknikens utvecklats så man att göra längre filmer.

Fransk filmindustri växte kraftigt mellan 1905-1915 och företaget Pathé Frères var ett av de största filmföretagen i Frankrike. De kom att bli det första bolaget i världen som både tillverkade, distribuerade och visade sina filmer. Företaget tillverkade även kameror, projektorer och filmmaterial.

I takt med att filmtekniken spred sig så utvecklades även tekniken samt det sätt som tekniken användes på. Då filmen var stum började man klippa in förklarande textskyltar. Klipptekniken kom även att användas för att klippa ihop olika tagningar till sammanhållna scener, vilket gjorde att spelfilmer utvecklades från att vara filmade teaterföreställningar till att bättre anpassas efter filmmediets förutsättningar.

Filmen ”Jazzsångaren” från 1927 var den första spelfilmen som var delvis ljudlagd och med filmen ”Borta med vinden” från 1939 fick färgfilmen sitt genombrott.

Film i Sverige

I Sverige bildade Charles Magnusson 1907 Svenska Biografteatern i Kristianstad. De kom sedan att byta namn till Svensk Filmindustri (SF). 1912 flyttade de till Lidingö och kom att knyta tre regissörer till sig vilka kom att bli kända som de första inom Svensk film. Victor Sjöström, Mauritz Stiller och George af Klercker.

På Tekniska museet finns en mindre samling rekvisita från tidig svensk filmproduktion. Bland annat finns här en mekanisk modell, föreställande Helvetet. Modellen är använd som rekvisita i filmen Häxan från 1922. Den har tidigare stått i en kyrka i Danmark.

Filmen Häxan producerades av Svensk Filmindustri och regisserades av dansken Benjamin Christensen som även spelar Djävulen i filmen. Häxan var en storsatsning som vid tiden kostade 1 miljon kronor att producera. Den blev dessvärre en flopp och Christensen flyttade till Hollywood för att pröva sin lycka.

Datoranimerad film

I Sverige utvecklade företaget Nordisk ADB vad som kan vara världens idag äldsta och bevarade datoranimerade film. Den visades i svensk TV 1961. Den enda kända kvarvarande kopian på 16 mm film förvaras på Tekniska museet.

Kontakta sidansvarig

Emilie Sabel

Intendent

+46 8 450 56 86

Mejla

Senast uppdaterad 16 december 2016.