Utropstecken och bokstäver i koppar.
Typer som använts vid boktryckeri. Foto: Ellinor Algin

Boktryckarkonstens historia

Boktryckarkonsten har förändrat människans sätt att tänka och hur vi ser på världen mer än kanske någon annan enskild uppfinning. Här berättar vi om hur det gick till.

Tryckpressen har varit ovärderlig för kunskapsspridning, propaganda och maktutövning och var en av grundstenarna i den vetenskapliga revolutionen under 15- och 1600-talen.

Tryckkonsten är mycket gammal och har sitt ursprung i fjärran östern. Den stora pionjären inom den västerländska tryckkonsten var Johan Gutenberg i den tyska staden Mainz. Det var han som lyckades förena en rad olika kunskaper och tekniker för att utveckla tryckerikonsten. Gutenbergs mest berömda bok är den så kallade Mazarinbibeln som han tryckte 1454.

Johan Gutenbergs tryckinnovation

När man vill trycka en text i många exemplar ska texten överföras från en typsats, en mall, till papper. Genom att smeta lagom mycket trycksvärta på typsatsen och sedan trycka den mot ett pappersark får man en tryckt sida.

Gutenberg började experimentera med tryck under 1440-talet. Han arbetade som guldsmed, och förstod hur han kunde utnyttja metaller för att gjuta typer (bokstäver, siffror och skiljetecken) av en helt ny blylegering och fästa dem tillsammans för att få en typsats. Själva pressen han använde var till en början en sådan som användes för att pressa vindruvor och oliver.

En annan viktig förutsättning för boktryckarkonsten var de europeiska språken och vårt alfabet. I det har varje bokstav ett ljud, som gör att det lätt kan kombineras till ord. Att trycka något på till exempel kinesiska, där varje ord har ett eget tecken, är mer omständligt.

Själva trycksvärtan, bläcket, var också viktigt. Gutenberg experimenterade, och fick fram ett oljebaserat bläck som inte genomdränkte pappret eller smetades ut på det.

Tryckteknikens utveckling

Digelpressen, som de tidigaste tryckpressarna kallas, utvecklades långsamt. Först efter 150 år kom holländska tryckare med väsentliga förbättringar som ökade pressens kapacitet och noggrannhet.

I början av 1700-talet kom de första flerfärgstrycken och år 1727 uppfann den skotske guldsmeden William Ged stereotypin. Denna tryckteknik innebär att man gör en avgjutning av varje typsats. Resultatet blev en stereotypplatta som kan användas flera gånger utan att man behöver sätta sidorna igen. Flera plåtar kunde dessutom användas samtidigt.

Under ångmaskinernas århundrade, på 1800-talet, mekaniserades tryckerierna och snällpressarna gjorde sitt intåg. Tyskfödde Friedrich König patenterade den första cylinderpressen 1811. Den var ångdriven och försedd med en stor (rund) cylinder istället för en (plan) digel. Tryckformen rörde sig fram och tillbaka under cylindern som förde med sig pappret. Tryckformen tillfördes trycksvärta automatiskt med hjälp av roterande färgvalsar. Königs cylinderpress kunde trycka 800 ark i timmen.

Tryckpressarnas kapacitet ökade ytterligare under 1800-talet med bland annat rotationspressen, som tryckte på två sidor samtidigt. År 1869 tog tidningen The Times i London en sådan tryckpress i bruk, och fick därmed en kapacitet på 12 000 dubbelsidigt tryckta ark i timmen. Med denna uppfinning och papper på rulle fanns helt nya förutsättningar för att massproducera dagstidningar.

Under andra halvan av 1800-talet startade många tidningar som ännu ges ut, till exempel The New York Times (1851) och Norrbottens-Kuriren (1861). Nyheter kunde snabbare och billigare spridas till allt fler i samhället.

Fram till 1800-talet hade typsatserna konstruerats helt manuellt genom att typografer handsatte lösa trycktyper, men deras arbete blev även det mekaniserat i takt med tryckpressarnas allt större kapacitet. Linotypemaskinen lanserades i New York 1886. Med den skrevs texten in på ett tangentbord, och sedan göt maskinen typsatserna rad för rad. En linotypesättare kunde sätta 8 000 typer i timmen.

Under 1900-talet utvecklades helt nya tryckeritekniker – offsettrycket och fotosättningsmaskinen. Tillsammans med datorn och desktop publishing som började införas på redaktionerna under 1980-talet har dessa tekniker fullkomligt förändrat tryckeribranschen genom att möjliggöra snabbare och billigare tryck med högre kvalitet, på fler olika material och med en längre livslängd för tryckplåtar. Man har även kunnat överge det tunga och utrymmeskrävande blyet.

Tryckpressens betydelse

De tidiga tryckta böckerna var tryckta versioner av gamla handskrivna böcker. Boktryckarkonsten innebar till en början att okända eller bortglömda böcker från antiken fick en större spridning. Med tiden trycktes även nyskrivna böcker, och gärna på folkspråken. Utan tryckpressen hade teknisk och vetenskaplig kunskapsspridning gått trögare och den vetenskapliga revolutionen under renässansen och upplysningen hade förmodligen aldrig ägt rum.

Åsikter kunde också spridas långt snabbare än tidigare. Luthers 95 teser spreds med hjälp av tryckpressen över hela Tyskland på två veckor år 1518 och över hela Europa på två månader. Något liknande hade aldrig tidigare skådats och denna snabba spridning skapade en våg av kritik mot den katolska kyrkan, som innebar inledningen till reformationen och protestantismen.

Tryckpressen har även inneburit mycket för maktutövning och möjligheten att sprida lagar, förordningar, dekret, efterlysningar och påbud.

Även språkligt förändrade tryckpressen världen. Latinet försvagades i takt med att det gavs ut allt fler böcker skrivna på folkspråken. De nationella språken blev nu starkare. Dessa hade knappast definierats och standardiserats utan tryckkonsten. Det blev helt enkelt nödvändigt att ha standardiserade stavningar som efterliknade standardiserade uttal. Denna utveckling av formaliserade riksspråk bidrog även till nationell kultur och att nationella identiteter växte fram.

Utan boktryckarkonsten hade läs- och skrivkunnigheten samt kunskapen om omvärlden varit ett fåtal förunnade. Dessa kunskaper är något av en förutsättning för en fungerande demokrati, som bygger på att medborgarna kan informera sig och genom kunskapsinhämtning fatta nationsavgörande beslut.

Boktryckarkonsten har helt enkelt ändrat vårt sätt att se på världen.

Censur och tryckfrihet

Tryckfrihet var ett hett debattämne under 1700-talet. I Sverige förhandsgranskades sedan år 1686 allt som skulle publiceras av en så kallad censor librorum – en ”granskare av böcker”. Kyrkan och statsmakten ville inte att olämpliga åsikter skulle spridas bland folket.

Från år 1749 skulle censorns godkännande tryckas i boken. Niclas von Oelreich var en omstridd censor under åren 1746–1766. Hans stämpel finns i flera av böckerna i Tekniska museets bibliotek.

Böcker och tidskrifter blev ett verkligt massmedium på 1700-talet. Då började också strömningar göra sig gällande som krävde rätt att fritt uttrycka åsikter i tryckt skrift. Sverige fick år 1766 världens första grundlagsfästa tryckfrihetsförordning. Inskränkningar i friheten infördes dock redan år 1772 av Gustav III och sedan dess har tryck- och yttrandefrihetens gränser ständigt varit föremål för debatt.

Oelreichs sista uppdrag som censor

En bok i Tekniska museets bibliotek är boken Beskrivning av hur allmogens byggnader av sten eller trä kan uppföras med största besparing … (språket lätt moderniserat här) av arkitekten Carl Wijnblad (1705-1768). Den kom ut år 1766, samma år som Sverige införde tryckfrihetsförordningen och avskaffade censorsämbetet. Det här godkännandet torde alltså vara ett av Oelreichs sista uppdrag som censor.

Ett mer kontroversiellt beslut av Oelreich var godkännandet av Linnélärjungen Peter Forsskåls Tankar om borgerliga friheten (1759). Den var en av de skrifter som banade väg för tryckfriheten.

Olika tekniker för att trycka illustrationer

Träsnitt

Träsnitt innebar att man skar ut bilden i en plan träplatta som sedan färgades in. När de upphöjda delarna i träet trycktes mot ett fuktat papper skapades en kopia av bilden.

Både träsnitt och tryck med bokstavstyper innebar s.k. högtryck, överföringen till pappret skedde ju från de upphöjda ytorna. Därför var det möjligt att trycka text och bild samtidigt och tillsammans på pappret.

Kopparstick

Bilden graverades i en kopparplåt som man sedan färgade in. Färgen torkades av men blev kvar i fördjupningarna. När man sedan pressade plåten mot ett pappersark överfördes motivet.

Kopparstick gav skarpare och mer detaljerade bilder än träsnitt. Det var betydelsefullt t.ex. när maskiner med många detaljer skulle avbildas.

Kopparstick var en djuptrycksteknik – färgen fanns ju i fördjupningarna, inte på plåtens övre yta. Därför kunde sticken inte tryckas samtidigt med text framställd genom högtryck. De båda metoderna krävde olika tryckutrustning, så för det mesta tryckte man bild och text på skilda papper.

Kopparsticken trycktes ofta i större format än textsidorna. Det möjliggjorde ännu mer detaljerade bilder. Sedan placerades de i separata planschband eller vikta tillsammans med textbladen.

Litografi och den fortsatta utvecklingen

Litografi uppfanns på 1790-talet. Det var en plantrycksmetod. Teckningen gjordes med speciell krita eller tusch på en plan kalksten. Stenen fuktades och färgades in. När man sedan torkade av fukten stannade tryckfärgen bara i kritans eller tuschets fett på stenen.

På 1800-talet och framåt utvecklades fler metoder att mångfaldiga bilder, och fotografin kom. I vår tid ingår ofta såväl fotografi som elektronik när bilder framställs för tryckning på papper eller för spridning i andra typer av media.

Visa mer

Kontakta sidansvarig

Peter Du Rietz

Intendent

+46 8 450 56 65

Mejla

Senast uppdaterad 13 december 2016.