Cykeln

Enhjuling, trehjuling, tvåhjuling, hybrid – variationerna av cyklar är många och användningsområdena lika så. Men det började med som så mycket annat, som en lösning på ett problem.

 

äldre-modell-av-herrcykel

Begynnelsen till cykeln uppfanns 1817 av Karl Drais i Tyskland på grund av födobrist till dåtidens transportmedel, nämligen hästar. Behovet av ett energisnålare transportmedel föddes och ett tvåhjuligt fordon, men utan pedaler eller kedja, togs fram. Den moderna cykeln med pedaler och kedja uppfanns 1885 av John Kemp Starley.

Under 1860-talet kopierades franska pedaldrivna, så kallade benskakare av fabrikör J W Östberg i Stockholm, Huseby bruk samt av flera smeder och snickare som byggde en cykel för eget bruk. På 1890-talet fabrikstillverkades den så kallade säkerhetscykeln, med kedjedrivning, i Sverige av Per From och Anton Wiklund i Stockholm. I Museets samlingar finns två cykeltyper som är konstruerade i Sverige. Den ena är Sveacykeln som fanns i handeln kring sekelskiftet 1900, en ”upp-och ner-trampare” och den andra plastcykeln Itera från 1980-talet.

Museets insamlingsarbete började 1923 och är en mycket representativ samling cyklar, från de äldsta benskakare till dagens cross-cyklar. Genom åren har samlingen utökats med cykeltyper som saknats. För närvarande finns det nära 75 olika cyklar. Den äldsta är en kopia av en tysk löpmaskin från 1790-talet. I första hand vill museet bevara cyklar som använts i Sverige och är tillverkade inom landet.

I museets samling ingår också tillbehör som lampor, däck, cykelmärken och personliga tillbehör.

Sök cyklar i våra samlingar på DigitaltMuseum.

Cykelmärken

Redan på 1890-talet satte tillverkaren ett märke på sin cykel. Cykeln var ju rullande reklam för tillverkaren. Det var inte bara ”stora” fabriker som till exempel Monark eller Nymans i Uppsala som hade egna emblem, utan även enskilda cykelhandlare. I en del fall hade fabriken/handlaren inte satt på något emblem i metall, utan klistrade istället på en dekal av papp, eller plast.

På de äldsta cyklarna var märket oftast en dekalomani. Senare blev frontmärken av metall vanliga. Det kunde vara viktigt för cykelägaren att visa upp cykelmärket, det visade en tillhörighet och vissa fabrikat ansågs finare än andra.

Det har funnits drygt 2 500 olika emblem från svenska tillverkare och återförsäljare. Stora fabrikers cyklar såldes med upp till 25 olika namn, ibland namngivna efter en återförsäljares önskemål. Många mindre handlare och cykelaffärer satte också namn på sina cyklar, fantasifulla namn som oftast skulle antyda styrka, snabbhet, pålitlighet eller ett namn som kopplades till kvalitet. Exempel är Spurt, Snabb, Ideal, Rex, Hermes, Antilop, Älgen, Diamant och Rubin.

Vanliga motiv på cykelmärken är cykelhjul, cyklister, gudar, gudinnor, djur eller en jordglob med eller utan vingar.

Idag finns det ett fåtal svenska cykelmärken kvar. Crescent, Rex, Monark, Pilen och Kronan är monterade i Sverige av importerade delar och försedda med utländska komponenter som växlar och bromsar. Skeppshult utmärker sig med egen ramtillverkning men använder för övrigt också mest importerade delar i monteringen.

Sök cykelmärken i våra samlingar på DigitaltMuseum.

Museets samling på 120 märken visar ett representativt urval genom åren.

Senast uppdaterad 15 december 2016.