Kraftverket vid Lilla Edet i Göta älv började byggas ut 1918 för att möjliggöra en elektrifiering av västra stambanan mellan Göteborg och Stockholm. Här användes för första gången en större kaplanturbin med ställbara löphjulsskovlar, tillverkad av Karlstads Mekaniska Werkstad. I jämförelse med de tidigare allmänt använda francisturbinerna visade sig kaplanturbinen ha högre verkningsgrad vid den låga fallhöjd och stora vattenmängd som förekom i Lilla Edet.
Kaplanturbinens prestanda överträffade alla förväntningar och innebar
|
 |
turbintypens genombrott. I och med detta hade man fått en länge eftersträvad teknik för att kunna tillgodogöra sig vattenkraften vid låga fallhöjder i flödesrika vattendrag.
Den långa byggnadstiden för Lilla Edet, åtta år, hade sin grund i efterkrigsdepressionen; samtidigt gav det teknikerna en möjlighet att slutgiltigt testa och anpassa kaplanturbinen för praktisk drift i ett större vattenkraftverk.
I Tekniska museets samlingar finns arkivhandlingar, bilder, föremål och litteratur om Lilla Edets kraftverk.
|
