Klicka för att visa eller ta bort faktarutan. Till startsidan
Länk till Tekniska museets hemsida
Ljus i mörkret Det nya kraftverket Harsprångsstaden
Harsprånget Lilla Edet
Statliga Kommunala Privata
Hem Om projektet Snilleblixtar Vattenkraftverken Vattenbyggarna Tillverkarna Skolinformation
 
Harsprånget, övre fallet. Foto: Svensk Filmindustri
Harsprånget, övre fallet. Foto: Svensk Filmindustri
HARSPRÅNGETS KRAFTVERK
Harsprånget, en knapp mil söder om Porjus vid Stora Lule älv i Norrbotten, var för länge sedan ett av Sveriges mäktigaste vattenfall och bestod ursprungligen av en rad branta forsar i tvära krökar. Harsprånget är en översättning från det samiska namnet Njoammelsaskam (ibland även stavat Njuommelsaskam), och kommer möjligen av att de skarpa krökarna påminner om de tvära kast en förföljd hare brukar göra.

Vattenfallsstyrelsen (sedermera Vattenfall) bildades 1909 ur Trollhätte kanal- och vattenverk för att utvinna energi ur vattenfall. Sverige var i behov av billig energi för den framväxande industrin, för elektrifieringen av järnvägen och för samhället i stort. Statens engagemang i vattenkraftsutbyggnaden tog ordentlig fart i början på 1900-talet med kraftverken i Trollhättan (1906-10),
Porjus (1910-15) och Älvkarleby (1911-15).
År 1918 inleddes utbyggnaden av Harsprånget – ett bygge som mötte mycket motstånd på vägen och avbröts under en lång period. Inte förrän 1952 invigdes kraftstationen som kom att bli ett rekordprojekt i många hänseenden. Än idag är Harsprånget Sveriges största vattenkraftverk med avseende på effekt, 945 MW.

I Tekniska museets samlingar finns arkivhandlingar, bilder, föremål och litteratur om Harsprångets kraftverk.

Litteratur och länkar i urval
Forsgren, Nils, Harsprånget: storverket som aldrig höll på att bli av. Porjus 1995
Vi i Vattenfall, 1952:2/3