 |
 |
|
| Interiör av Hellsjö kraftstation, Sveriges första trefasanläggning, 1895. Foto: Albin Andersson |
|
 |
|
| Turbinverk för elektrisk kraftledning vid Hellsjön. Ritning av Qvist & Gjers, september 1892 |
|
 |
|
| Trefasmotor enligt Wenströms-Danielsons patent 1892 |
|
 |
|
| Interiör av Hellsjöns kraftstation vid montaget sommaren 1893. Längst bort syns generator 1 för belysning med endast två ledare upp till taket. De övriga har tre ledare. Mannen i plommonstopet med skägg är troligen ingenjör E.K. Pettersson, som var ledare för montaget och senare driftingenjör. Foto: Albin Andersson |
|
|
|
| HELLSJÖNS KRAFTSTATION |
|
Kraftöverföringen Hellsjön – Grängesberg 1893 blev Sveriges första anläggning för trefas växelström. Systemet var nytt och oprövat och hade skapats av svensken Jonas Wenström. Då kraftbehovet ökade kontinuerligt hann kraftstationen byggas om vid flera tillfällen, innan den revs redan 1912.
Malmbrytningen och därmed kraftbehovet i Grängesberg expanderade med en väldig fart under slutet av 1800-talet. All vattenkraft i området som kunde användas till sedvanliga mekaniska kraftöverföringar hade utnyttjats. Det fanns flera energirika vattenfall lite längre bort, men avstånden var för stora för att traditionella metoder skulle kunna fungera. Tidigare var det vanligt att använda så kallade stånggångar som försåg gruvan med kraft från närbelägna vattenfall. Grängesbergs Konst- och Jernvägs-Aktiebolag ville nu istället använda sig av kraftöverföring med elektricitet.
År 1891 uppmanades
Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Asea, att inkomma
med ett förslag för den första längre kraftöverföringen
i Sverige. Anläggningen skulle bestå av en kraftstation
vid den ödsligt belägna Hellsjön och en elektrisk
kraftledning
till motorer och belysning vid gruvområdet
i Grängesberg. Qvist & Gjers i
Arboga ombads
att utforma kraftstationen.
Asea hade en alldeles nyframtagen och oprövad teknik för kraftöverföring. Överföringsmetoden var elektrisk och arbetade med tre sammanlagrade växelströmmar, så kallad trefas växelström. Uppfinnaren av systemet var Jonas Wenström. Systemet var dessvärre ännu inte fullt funktionsdugligt; Wenströms motorkonstruktion fungerade inte riktigt som den skulle. Problemet löstes emellertid av Aseas nye chefskonstruktör, den unge ingenjören Ernst Danielson. Han hjälpte Wenström att hitta felet, som visade sig var en felkonstruktion i den nya induktionsmotorn.
Asea kunde nu offerera en komplett elektrisk kraftöverföring för trefas växelström. Även det Stockholmsbaserade företaget Luth & Rosén som importerade maskiner från Schuckert & Co i Nürnberg inkom med ett förslag, baserat på tvåfas kraftöverföring.
Till slut var det Aseas förslag till en trefaslösning som accepterades. Asea förband sig att leverera och montera den elektriska delen av anläggningen samt ha hela överföringen färdig den 1 september 1893, vilket lyckades sånär som på några månader.
Kraftstationen skulle förses med fyra maskinaggregat om vardera 100 hk samt ett litet hjälpaggregat om 20 hk. Ett av aggregaten avsåg belysningskraft. För denna ansåg man att en trefasöverföring var onödig, och istället nöjde man sig med en enfasig växelströmsöverföring.
Överföringens längd var 15 km och nära 300 kW överfördes
med en spänning om 9,5 kV. Kraftförlusterna var ca
30 %.
Invigningen av kraftöverföringen mellan Hellsjön och Grängesberg ägde rum den 19 december 1893 under ståtliga ceremonier. Det var landets första trefaskraftöverföring och av epokgörande betydelse för elektrifieringen av Sverige.
År 1912 revs
kraftstationen och ersattes av en ny. Idag ägs Hellsjöns
kraftstation av Västerbergslagens Kraft AB.
I Tekniska museets samlingar finns ritningar och andra arkivhandlingar, bilder, föremål och litteratur om Hellsjön.
Litteratur och länkar i urval
Spade, Bengt, Kraftöverföringen Hellsjön – Grängesberg: en 100-årig milstolpe i kraftteknikens historia. Ludvika 1993
Spade, Bengt, De svenska vattenkraftverken: teknik under hundra år. Stockholm 1999
Rydberg, Sven (red.), Svensk teknikhistoria. Hedemora 1989
|
|
|
|
 |
|
| Modell av stånggång. En stånggång bestod av en serie trästänger, som med en fram- och återgående rörelse överförde kraft från ett vattenhjul till exempelvis en pump |
|
 |
|
| Trefasgenerator använd vid Hellsjöns kraftstation 1893 |
|
