Johan Gustaf
Richert (1857-1934)
växte upp i ett välbärgat hem i Göteborg
med en framgångsrik vattenbyggnadsingenjör till far. Vid 19 års ålder
började han på Teknologiska Institutet i Stockholm, som 1876 ändrade
namn till Kungliga
Tekniska Högskolan. Efter
examen 1880
följde ett antal år som anställd, främst vid Göteborgs
stads byggnadskontor.
En av Richerts
arbetsuppgifter
gällde
Göteborgs vattenförsörjning, där vattentäkten Delsjön började
bli otillräcklig genom befolkningens snabba tillväxt. Richert
utvecklade
en metod att
effektivt rena
vattnet från Göta älv,
vilken kom
att väcka stor uppmärksamhet i Sverige och utomlands.
Vid sidan av detta åtog han sig ett flertal enskilda uppdrag. Bland annat ombads han att avge ett utlåtande i en segdragen vattenrättstvist i Lilla Edet.
Våren 1897 lämnade Richert Göteborg och etablerade sig som konsulterande
ingenjör i Stockholm med firman J. Gust. Richerts konstruktionsbyrå för
vattenbyggnader.
Vid sekelskiftet
1900 stod vattenkraften
inför en
mycket snabb
utveckling i
Sverige och Richerts
byrå fick många
uppdrag, inte
bara i Sverige
utan också i länder som Norge, Finland,
Ryssland och
Kina.
Ett av Richerts tidigare uppdrag på vattenkraftsområdet var att ta fram ett förslag till ett kraftverk i Trollhättan åt Gustaf de Laval. De Laval hade köpt strandrätten på älvens västra strand och trodde sig därmed även ha rätt till vattnet. Enligt utslaget i den så kallade Trollhätteprocessen var det däremot staten som hade rätt till vattnet. Staten å sin sida uppdrog därefter åt Richert att göra ett nytt förslag till kraftverk, på den östra stranden istället (där också Trollhätte kraftverk senare byggdes).
År 1902 omorganiserade Richert sin byrå tillsammans med några medarbetare till Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån, VBB (idag en del av Sweco-koncernen). Vattenbyggnadsbyrån blev snabbt ett av Europas större konsultföretag inom vattenbyggnadsområdet och utvecklades till Sveriges största projektör av icke-statliga vattenkraftverk, till exempel Krångede, Hammarforsen och Yngeredsfors. Många svenska städer anlitade byrån för upprättande av förslag rörande vattenförsörjning, avlopp eller vattenregleringsverk.
|
 |
År 1903 blev Richert den förste innehavaren av den nyinrättade professuren i vattenbyggnadskonst vid Kungliga Tekniska Högskolan.
Ett par år senare vände sig ett antal industrimän i Skåne till Vattenbyggnadsbyrån för att diskutera planer på en vattenkraftutbyggnad i Lagan. På förslag av Richert bildades Sydsvenska Kraftaktiebolaget (senare Sydkraft), med uppgift att anlägga ett antal kraftstationer i Lagan och Bolmån. Elströmmen skulle främst levereras till städer och industrier längs kuststräckan från Halmstad till Malmö.
De närmaste åren innebar en hektisk tid för Richert som vid sidan av sina åtaganden vid KTH och VBB satt i stadsfullmäktige och även i riksdagen under en period, samt hade en hel del andra uppdrag. Han författade en stor mängd skrifter och böcker och var även ledamot av Vetenskaps- och Ingenjörsvetenskapsakademierna.
När Richert blev utnämnd till filosofie hedersdoktor vid Stockholms högskola 1909, stod det skrivet på diplomet:
Han ledde männens arbete
och älvarnas väldiga kraft
och källornas klara vatten
till allas gagn.
I Tekniska museets samlingar finns ritningar och andra arkivhandlingar samt föremål rörande Johan Gustaf Richert och VBB.
Litteratur och länkar i urval
Bjur, Hans, Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år. Göteborg 1988
Modin, Karl, Svenska uppfinnare och industrimän. Uppsala 1947
Svenskt biografiskt lexikon, b. 30. Stockholm 1998-2000
En jubilerande ingenjörsfirma: Vattenbyggnadsbyrån. Särtryck ur Teknisk tidskrift 1942, häfte 21. Norrköping 1942
|
