Klicka för att visa eller ta bort faktarutan. Till startsidan
Länk till Tekniska museets hemsida
Karlstads Mekaniska Werkstad Lumalampan STAL
Hem Om projektet Snilleblixtar Vattenkraftverken Vattenbyggarna Tillverkarna Skolinformation
 
Affisch för Lumalampan (utan årtal)
Affisch för Lumalampan (utan årtal)
Den fyrkantiga staven på bilden består av volframpulver, som sammanpressats under högt tryck. Volframpulvret utvanns i Lumafabrikens volframsverk, ur svensk malm. Pulvret skulle efter sintring, upphettning till 3000 grader C, och hamring, dragning samt spiralisering användas till lystråd i glödlampor. Foto: Dittmer (1947)
Den fyrkantiga staven på bilden består av volframpulver, som sammanpressats under högt tryck. Volframpulvret utvanns i Lumafabrikens volframsverk, ur svensk malm. Pulvret skulle efter sintring, upphettning till 3000 grader C, och hamring, dragning samt spiralisering användas till lystråd i glödlampor. Foto: Dittmer (1947)
Luma värmelampa ”för hälsan”, tillverkad under 1960-talet
Luma värmelampa ”för hälsan”, tillverkad under 1960-talet
Specialapparat hos Lumalampan för vridprov på lampsocklarnas hållfasthet.
Specialapparat hos Lumalampan för vridprov på lampsocklarnas hållfasthet.
LUMALAMPAN
I Sverige fanns det två dominerande glödlampstillverkare i slutet av 1920-talet, Skandinaviska glödlampsfabriken och Elektraverken, som via sina ägare var anslutna till den internationella glödlampskartellen Phoebus. Kooperativa Förbundet, KF, reagerade mot kartellens prisbildning och krävde av de båda lampfabrikanterna att sänka priset på glödlampor, från 1,35 kr till 85 öre för en 25-wattslampa. Då kravet inte vann gehör beslöt sig KF för att uppta egen tillverkning och starta en kooperativ glödlampsfabrik. År 1930 bildades Lumalampan.

Den ursprungliga fabriken byggdes i Hammarbyhamnen i Stockholm. År 1931 släpptes de första lamporna ut på marknaden. Redan första säsongen fördubblades den planerade produktionen om 8000 lampor. Till en början tillverkades enbart hushållslampor, men under årens lopp utvidgades produktionen till att även omfatta andra typer av lampor och lampmaterial. Bland annat fanns en fabrik där volframtråd tillverkades ur svensk volframmalm. Produktutveckling skedde i särskilda laboratorier och experimentverkstäder.

Phoebus och de kartellanslutna fabrikerna tvingades sänka sina lamppriser till Lumas nivå men inledde 1932 en process mot Luma för patentintrång. Luma frikändes dock efter tre års processande. Kort därefter gjorde Phoebus och Lumalampan en överenskommelse om att ställa sina respektive patent till förfogande för varandra. Då andra världskriget utbröt kom detta avtal emellertid att sättas ur spel.

År 1947 hade Lumafabriken utökats till 48000 m2 och sysselsatte omkring 1350 anställda. Cirka 50000 lampor tillverkades om dagen och runt 4000 olika typer fanns lagerförda: standardlampor (från 15 till 2000 W), strålkastarlampor, smalfilmslampor, ultraviolettstrålare, kvicksilverånglampor, lysrör, billampor och cykellampor. Dessutom tillverkades en mängd specialgjorda lampor för vetenskapliga, militära och andra ändamål.

På 1960-talet utvidgades verksamheten till att också omfatta hemelektronik såsom radio och tv, och runt 1970 även audio-visuella hjälpmedel för undervisning. Samma år flyttades huvudproduktionen från Stockholm till en ny fabrik i Karlskrona. Fabriker fanns även i Mjölby och Oslo.

KF avyttrade Lumalampan 1991, och numera går företaget under namnet Aura Light AB.

I Tekniska museets samlingar finns arkivhandlingar, bilder, film och föremål från Lumalampan.

Litteratur och länkar i urval
Stolpe, Herman, Luma: 1930-1970. Trycksak 1970
En rundvandring genom Luma: Sveriges största lampfabrik. Trycksak 1947
Annons i Julfacklan (1939)
Annons i Julfacklan (1939)
Glödlampa med wolframspiral, 2000 watt, 240 volt, för fasadbelysning. Tillverkad av Lumalampan ca 1936
Glödlampa med wolframspiral, 2000 watt, 240 volt, för fasadbelysning. Tillverkad av Lumalampan ca 1936
Avsyning av 2000-wattsglödlampor på Lumafabriken. Foto: Bergne (1947)
Avsyning av 2000-wattsglödlampor på Lumafabriken. Foto: Bergne (1947)