År 1889 hade även Jonas Wenström börjat intressera sig för kraftöverföring – främst för överföring av elektrisk ström över längre sträckor, som han insåg måste lösas med växelström. Likström hade den nackdelen att den inte kunde transformeras till högre spänning, för att minska förlusten vid transport – vilket däremot lät sig göras med växelström. Då går det att ta ut låg spänning från till exempel en generator, transformera upp den till högspänning för transport, och sedan transformera ner den till normal förbrukningsspänning. Wenström hade redan tidigare experimenterat med en växelströmsgenerator. Grundtanken i hans lösning på problemet bestod i att använda inte bara en, utan tre växelströmmar med en inbördes fasförskjutning – därav namnet ”trefassystemet”.
Det svenska patentet godkändes 1891. Wenströms patentansökan inlämnades dock något för sent för att han skulle kunna räknas som trefassystemets uppfinnare. Det fanns nämligen flera uppfinnare av trefassystem eller delar därav som nästan samtidigt fick patent som liknade varandra.
Den förste som lyckades få en trefasöverföring att fungera i praktisk drift var den ryskfödde ingenjören Dolivo-Dobrowolsky som var verksam i Tyskland. Redan 1888 började han använda tre växelströmmar med en tredjedels periods förskjutning, och året därpå konstruerade han en trefas induktionsmotor. År 1959 fastslogs att Dolivo-Dobrowolsky ska anses som trefassystemets uppfinnare.
|
 |
Andra uppfinnare som på olika sätt deltog i utvecklingen av trefassystemet var kroaten Tesla, tysken Haselwander, amerikanen Bradley, schweizaren Brown och italienaren Ferrari.
Jonas Wenströms maskiner hade emellertid flera tekniska fördelar gentemot konkurrenternas. Bland annat placerade han de elektriska ledarna i spår i maskinerna, vilket gav en överlägset hög verkningsgrad. Hans uppfinning var också den enda som från början utgjorde ett komplett system för växelström med generator, transformator och motor.
Den första anläggningen för kraftöverföring med trefas växelström demonstrerades i samband med den elektrotekniska utställningen i Frankfurt am Main i Tyskland år 1891. Omkring 235 hk med en spänning om cirka 15 kV överfördes den 175 km långa sträckan från ett vattenkraftverk i Lauffen till utställningsområdet. Trefasmaskinerna till Frankfurtutställningen hade utformats av Dolivo-Dobrowolsky.
Litteratur i urval
Isakson, Börje & Johansson, George, Svenska snilleblixtar. Stockholm
1993
Spade, Bengt, Kraftöverföringen Hellsjön – Grängesberg: en 100-årig milstolpe i kraftteknikens historia. Ludvika 1993
|
