 |
 |
|
| Båglampa använd vid Marma sågverk 1876. När strömkretsen slöts uppstod en intensivt lysande elektrisk ljusbåge mellan kolstavarna |
|
 |
|
| Elektrisk glödlampa av J. W Swans konstruktion med tillhörande stake (ca 1879) |
|
|
|
|
| ELEKTRISKT LJUS I SVERIGE |
|
År 1876 lystes Näs sågverk i Dalarna och Marma sågverk i Hälsingland
upp utomhus av
elektriskt ljus
med båglampor. Det var första
gången i Sverige som elektriskt ljus togs i praktiskt bruk. Båglamporna
var av fransmannen
Serrins konstruktion,
och ström till båglamporna
kom från ångdrivna dynamomaskiner tillverkade av belgaren Zénobe
Th. Gramme.
Gramme hade några år tidigare konstruerat den första praktiskt användbara dynamon, det vill säga en likströmsgenerator, som även kunde användas som motor om den matades med elektrisk ström. Till en början drevs generatorerna oftast av ångmaskiner, men i början av 1900-talet hade de i många fall ersatts av vattenturbiner som drivkällor.
År 1878 installerades
båglampor i Blanch’s Café vid Kungsträdgården i Stockholm. Det
var den första inomhusbelysningen med elektricitet i Stockholm.
Fyra glober med
lampor av ryssen
Jablochkovs konstruktion
hängde från taket, matade av en generator
av Grammes konstruktion.
Ljuset var skarpt
och osande och
flyttades därför ganska snart
ut i trädgården.
Den äldsta kända användningen i Sverige av elektrisk belysning inomhus i industrin ägde rum 1882 vid Rydals bomullsspinneri invid Viskan i Seglora socken, Västergötland. Även här utgjordes belysningen av bågljuslampor.
Elektriskt ljus med glödljus kom i bruk på 1880-talet. År 1879 uppfann amerikanen Thomas Alva Edison och britten Joseph Wilson Swan oberoende av varandra praktiskt användbara och hållbara glödlampor med koltråd. Med tiden kom de elektriska glödlamporna att konkurrera ut både gas- och båglampsbelysning.
År 1881 genomförde affärsmannen Ludvig Fredholm de första
försöken
i Sverige med
elektrisk gatubelysning.
Fredholm hade
under en resa
1880 till bland
annat London,
Paris och Berlin
blivit övertygad
om den elektriska
belysningens
framtidsmöjligheter. Han ansåg
amerikanen Brushs
båglampssystem överlägset och köpte in två generatorer
och sexton båglampor samt ett antal glödlampor av
britten Lane-Fox tillverkning.
Den första försöksanläggningen sattes upp intill Stockholms slott:
sex båglampor på Gustav Adolfs torg, sex stycken på Norrbro och
fyra stycken på Mynttorget. Generatorerna drevs av en 10 hk lokomobil.
Belysningen tändes i september 1881, och försöket pågick under
cirka en månad.
Provbelysningarna fortsatte med tolv glödlampor som sattes upp
på Strömparterren i Stockholm, men ledningarna blev långa och
ljuset svagt.
Lamporna flyttades
istället till Drätselnämndens
sessionssal vid
Stora Nygatan
där de lyste bättre. Detta var
Sveriges första inomhusbelysning med glödlampor.
Till sin hjälp hade Fredholm den unge ingenjören Göran (även kallad Georg) Wenström från Örebro. År 1882 reste de till Hindersmässan i Örebro för att demonstrera det elektriska ljusets möjligheter. De monterade upp glödlampor både inomhus, i takkronan på Örebro teater, och utomhus. I Örebro fick Fredholm för första gången träffa uppfinnaren Jonas Wenström, Görans äldre bror, vilket skulle leda till ett framgångsrikt samarbete.
I Tekniska museets
samlingar finns
ett stort antal lampor av olika fabrikat och årgångar.
Litteratur i urval
Garnert, Jan, Ljus och kraft. Stockholm 1989
Kaijser, Arne, ”Konkurrensen mellan gas och elektricitet”. I: När elektriciteten kom, Daedalus 1984, Tekniska museets årsbok. Stockholm 1984
Rydberg, Sven (red.), Svensk teknikhistoria Hedemora 1989
|
|
|
 |
|
| Dynamomaskin av Grammes konstruktion,
använd vid Blanch’s Café i Stockholm 1878 tillsammans med
Jablochkovs bågljus. Här visas den på Tekniska
museet |
|
 |
|
| Elektrisk glödlampa från T. A. Edisons glödlampsfabrik 1881, med äldsta sortens hållare |
|
 |
|
| Båglampa enligt Brush, använd till Ludvig Fredholms provbelysning på Gustav Adolfs torg i Stockholm 1881 |
|
|
