Kärnminne

Kärnorna i minnet är små runda ringar av det magnetiska materialet ferrit. Diametern på ringarna kan vara ner till ca 0,5 mm ytterdiameter. Ringarna flätas samman i ett rutnät av koppartrådar som träds genom dem. De magnetiseras med- eller motsols av strömpulser genom koppartrådarna. En positiv puls magnetiserar ringen medsols vilket indikerar en etta och vice versa. Med inflätade lästrådar kan man avgöra vilka data som lagrats i minnet.

Detta minne från Okitac är det första som användes i Japan vid produktion av transistorbestyckade datorer. Det utvecklades av OKI som RAM-minne för OKITAC-5090 i 1961. Kärnminnet kännetecknar den andra generationens datorer: I mitten av 1950-talet kom transistorn och magnetiska minnen att ersätta de första datorernas elektronrör och reläer. Andra generationens datorer användes fram till slutet av 1960-talet, när transistorbaserade system och magnetiska RAM-minnen började ersättas av integrerade halvledarkretsar.

Detta minne har använts av Masahei Moriya i hans första dator. Mr Moriya föreläser i beräkningsteknik på Nihon University i Tokyo, och överlämnade kärnminnet i gåva till Tekniska museet vid sitt besök i Sverige 2008. Mr Moriya besökte Tekniska museet för att studera Scheutz & Wibergs differensmaskiner.

Motiven att samla in kärnminnet är teknikhistoriskt intresse, detta är det första kärnminnet som utvecklades i Japan för en andra generationens dator. Det är representativt, ett typiskt exempel på de magnetiska kärnminnen som användes som processminne i datorer mellan mitten av 1950-talet och slutet av 1960-talet. Det har utställningspotential, en inbyggd pedagogik genom trådmatrisens klara och regelbundna dragning och konstruktionens ovanlig storlek och därmed också en estetik med attraktiva formmässiga kvaliteter.