Ösjöfors handpappersbruk

Ända fram till 1830-talet tillverkades allt papper för hand. Viktiga tekniska innovationer under 1800-talet gjorde det dock möjligt att industrialisera papperstillverkningen. Trä ersatte lump som råvara och med nymodigheten pappersmaskinen kunde tillverkningen mångdubblas. Men metoden att göra papper för hand levde ändå kvar vid sidan av maskinpapperstekniken i 130 år även om många små bruk fick lägga ner på grund av konkurrensen.

Ösjöfors handpappersbruk

Ett av de handpappersbruk som klarade sig längst var Ösjöfors Handpappersbruk i Småland.
Ösjöfors handpappersbruk anlades1777 av trumslagaren och bonden Lars Dristig. På 1780-talet flyttade familjen Dristig in i den nyuppförda mangårdsbyggnaden.Bruket utökades med såg, mjölkvarn, loge, stall, bränneri, magasin och uthus.Till flera av dessa verksamheter utnyttjades vattenkraften i Stångån. Papperstillverkningen försiggick på ackord under tidiga morgontimmar. Ösjöfors handpappersbruk var i obruten drift från starten 1777 till 1926. Det var Nordens äldsta handpappersbruk bevarat i sin ursprungliga miljö med inredning och utrustning i behåll.  

Att göra papper

Konsten att göra papper var ett hantverk som utövades av pappersmakare. De flyttade från bruk till bruk både i den egna trakten och mellan olika länder. Med sig tog de nya metoder, redskap och idéer. Att bli en skicklig pappersmakare tog många år. Ösjöfors var under det tidiga 1800-talet ett centrum för papperstillverkning i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland. Många pappersmakare har utbildat sig där och sedan startat egna små pappersbruk. Pappersmakarna arbetade i kyplag med pappersmästare, guskare och läggpojke. Pappersmästaren malde och formade arken. Guskaren var en gesäll med uppgift att föra över pappersarken från formen till filtar och trava dem ovanpå varandra. Lärlingarna arbetade som läggpojkar. Deras uppgift var att skilja pressade ark från filtarna och lägga arken på tork. Läggpojkarna gjorde också småsysslor av olika slag. Endast män var tillåtna att arbeta som pappersmakare. Kvinnorna på bruken hade som uppgift att hacka lumpen och hjälpa till med packning.

De sista pappersmakarna

1844 övertogs Ösjöfors av pappersmästaren Anders Bergholm från det närbelägna pappers- bruket i Mariedal. Familjen Bergholm drev bruket i tre generationer. Under Bergholmarnas tid sjönk tillverkningen successivt. Man tillverkade bara enkla papperssorter som kardus, växt- papper, bokbindar- och förhydningspapp. De sista åren producerades endast två ton papper per år/ca 300 ris.

Ösjöfors förvärvas av Tekniska museet

När Ösjöfors handpappersbruk stängde 1926 skänktes det till Tekniska museet. Bruket har hållit öppet som museum sedan 1960-talet och drivs sedan 1984 av Stiftelsen Ösjöfors Handpappersbruk som består av Tekniska museet, Vimmerby kommun, Skogsindustrierna och M-real. 1993 förklarades Ösjöfors Handpappersbruk som byggnadsminne av Länsstyrelsen i Kalmar län. 1993 förklarades Ösjöfors handpappersbruk som byggnadsminne.

Själva pappersbruksbyggnaden ödelades i augusti 2005 på grund av en anlagd brand. Det var en stor förlust för det nationella, regionala och lokala industriarvet. Efter branden har Ösjöfors framtid utretts i flera led. Tekniska museet och Stiftelsen Ösjöfors Handpappersbruk anser att Ösjöfors handpappersbruk inte längre kan anses vara ett industriminne av nationellt intresse utan att det snarare är en kulturmiljö för regionalt och lokalt engagemang.

Efter flera års utredningar och samråd med Vimmerby kommun, Länsstyrelsen i Kalmar län och Kalmar läns museum har stiftelsens styrelse beslutat att upplösa stiftelsen då ändamålet inte längre kan följas. Därför kommer stiftelsen att upplösas.