Rundradio

Det var svårt att använda de första gnistradiosändarna till annat än morsesignaler. Sändarna hade begränsad räckvidd och det var svårt att överföra ljud med hjälp av dem. Man sökte andra metoder för att alstra radiovågor.

Många undersökte samtidigt hur tal skulle kunna överföras med radiosignaler. Redan 1900 lyckades Reginald Fessenden överföra tal över 1,6 km avstånd, men kvaliteten på ljudet var mycket dålig. Han hade bevisat att det var möjligt.  

A Meissner fick patent 1913 på en radiosändare som utnyttjade elektronrörets förmåga att förstärka elektriska signaler. Med elektronröret kunde ljudet bli bättre, både från sändaren och i mottagaren. Ljudradiostationer byggdes över hela världen från tiden runt 1920.

Radio i Sverige

Ljudradion i Sverige blev omdebatterad redan från första början. I Riksdagen diskuterade man om apparaterna skulle hyras ut eller om de skulle kunna köpas. Företag som redan hade försökssändningar var mycket intresserade att få tillstånd. Staten var tveksam att släppa från sig ett sådant propagandainstrument. Det måste ju användas för att föra ut kultur till minsta stuga!

Det svenska Telegrafverket hade erfarenhet av radiotekniken sedan sekelskiftet och hade försökssändningar 1922. För att kontrollera utsändningarna använde man radiomottagaren från Marconi. Som hallåman engagerade man Sven Jerring 1923.

Telegrafverket var inte ensamma, runt om i landet hade entusiaster och föreningar startat egna radiostationer. Riksdagen beslöt att från 1 januari 1925 skulle ett bolag, AB Radiotjänst, få ensamrätt att göra radioprogram under särskilda villkor.