Den optiska telegrafen

Äldre tiders signalsystem var ganska primitiva i fråga om vad som kunde meddelas. Vårdkasarna utmed våra kuster kunde egentligen bara tala om när det var fara å färde. Mot slutet av 1700-talet kom de första egentliga telegraferingssystemen med möjlighet att från ort till ort sända detaljerade meddelanden om praktiskt taget vad som helst. Det var den optiska telegrafen som inledde telekommunikationerna i modern mening. År 1794, som andra land efter Frankrike, infördes i Sverige ett system för optisk telegrafering. Uppfinnare var Abraham Niclas Edelcrantz och konstruktionen bestod av tio fällbara luckor, som var och en var antingen "synliga" eller "ej synlig". Systemet kan ses som föregångare till dagens moderna dataspråk med dess ettor och nollor.

Frankrike pionjär

Det var Claude Chappe i Frankrike som banade väg för den optiska telegrafen. 1794, samma år som Chappes telegraf började användas, utfördes i Sverige de första telegraferingsförsöken med en konstruktion som var helt och hållet svensk. Det var kanslirådet A. N. Edelcrantz som var upphovsman till den. Till kung Gustav IV Adolfs födelsedag den 1 november 1794 sände han ett hyllningstelegram från Kungl. Slottet i Stockholm till Drottningholm, där kungen vistades.

Edelcrantz hade uppfunnit en optisk telegraf, som liksom den franska byggde på signaler med rörliga armar. Samtidigt arbetade han med en betydligt bättre konstruktion, som helt byggde på hans egna ideér. Han använde då tio luckor som var och en kunde ställas i två lägen: "synlig" eller "inte synlig". Det innebar vad man idag kallar ett binärt kodsystem, en föregångare till dagens dataspråk. Genom Edelcrantz lucksystem kunde man åstadkomma 1 024 olika signaler, och signalerna var betydligt lättare att avläsa än Chappes. Signalerna avlästes genom kikare på nästa station i en kedja som förenade orterna, varpå de repeterades till nästa station etc. tills adresstationen nåddes av meddelandet.

Kort efter det första telegraferingsförsöket mellan Stockholm och Drottningholm anlades telegraflinjer till Karlberg samt till Fredriksborgs och Vaxholms fästningar. Två år därefter från Grisslehamn över Ålands hav till Eckerö. Därefter anlades telegrafer mellan Göteborg och Marstrand, vid Helsingborg samt mellan Karlskrona och fästningarna utanför Karlskrona.

Chappes telegraf uppsatt på Louvren i Paris. Plansch ur "Afhandling om telegrapher" av A. N. Edelcrantz, 1796. Tekniska museets arkiv.

Telegrafen i kriget 1808-1809

Under finska kriget 1808-1809 byggdes telegraflinjerna utanför Stockholm ut, till Gävle, Landsort och Sandhamn. Från Stockholm till Gävle var det 31 mil vilket krävde 24 optiska telegrafstationer. Telegrafnätet kom väl till pass i orostider då rapporter och order kunde sändas med telegrafisk snabbhet. Vid god sikt kunde man räkna med en telegraferingshastighet av 12 tecken i minuten. Meddelandet "Nu kommer skärgårdsflottan och styr mot Öregrundsgrepen" tog 45 minuter att överföra från Gävle. En postryttare behövde två dagar att befordra ett brev på sträckan Gävle-Stockholm.

Efter finska kriget fick det optiska telegrafnätet i Sverige förfalla utom på stationerna i Göteborgstrakten. På 1830-talet uppstod åter spänningar i det utrikespolitiska läget i Europa och i Sverige insåg statsmakterna att det var nödvändigt att stärka försvaret. Som ett led i detta beslöts att återuppbygga det optiska telegrafnätet. Linjerna från Stockholm, Göteborg och Karlskrona sattes åter i skick och det planerades också ett nät mellan Stockholm, Göteborg och Malmö samt en linje till Oslo. De senare planerna kom aldrig till utförande.

Optisk telegraf. Lavering från 1833. Tekniska museets arkiv.

Återuppbyggnad och nedläggning

I det nya telegrafnätet som byggdes på 1830-talet infördes en nyhet. Den 1 maj 1837 öppnades nätet även för privattelegram efter att tidigare ha varit reserverat för officiella och militära meddelanden. Taxan för privattelegram var 32 skilling banco per depesch, oavsett hur lång texten var. Telegrafinrättningen, sedermera Telegrafverket, blev det första statliga företag i världen som upplät telegrafnätet till enskild korrespondens.

Det nya optiska telegrafnätet fick sin största utbredning 1854 då västmakternas flottrörelser i Östersjön under Krimkriget medförde skärpt kustbevakning kring huvudstaden. Då hade redan den elektriska telegrafen gjort sin entré. 1853 bildades Kongl. Electriska Telegrafverket och på några år byggdes den elektriska telegrafen till ett nät som omfattade hela riket. Från 1856 ingick den optiska telegrafinrättningen i Telegrafverket. De optiska telegraferna fick till en början vara kvar men ersattes så småningom med elektriska telegrafer. Den sista optiska telegraflinjen i Stockholms skärgård (Furusund-Arholma-Söderarm) lades ned 1876, medan linjen Göteborg-Vinga upphörde 1881.

Modell av optisk telegraf, tillverkad för Göteborgsutställningen 1923. Foto: Tekniska museets arkiv