Telefondesign

En apparat för kommunikation

Med telefonen blir det för första gången möjligt att kommunicera direkt med andra människor på långa avstånd. Telefonen kan dessutom skötas av abonnenten själv hemifrån. Telefonen ingår i ett system av växlar och ledningar som ägs av en telefonoperatör. Operatörerna äger även apparaterna och hyr ut dem till abonnenterna.

Fram till 1970-talet dominerar tre telefontillverkare världsmarknaden när det gäller teknikutveckling och design: amerikanska Bellkoncernen, tyska Siemens och svenska Ericsson. Med mobiltelefonen får de konkurrens av amerikanska Motorola, finska Nokia och sydkoreanska uppstickarna Samsung och LG Electronics.

Mobiltelefonen är vår personliga egendom som vi tar med oss överallt.  Den ger oss identitet och status. Med mobilen markerar vi vår livsstil och grupptillhörighet. Den strikta, svarta standardtelefonen, fastmonterad i väggen, har utvecklats till en bärbar, färg- och formrik konsumentprodukt, påverkad av konst- och moderiktningar.

Betydelsen av design

Telefonens ursprungliga funktion är att fungera för muntlig kommunikation men den är också en symbol för sin egen tid och plats. Designern förvandlar ett vardagligt föremål till en ikon som tolkar vår tidsanda.

Tekniker utvecklar telefonen men skickliga möbelsnickare dekorerar redan de äldsta trätelefonerna. På 1890-talet ger arkitekter form åt telefonerna och en uppdelning startar av ingenjörens och designerns arbetsuppgifter. I slutet av 1920-talet börjar de kantiga plåthuvarna ersättas av bakelitkåpor i krökta, svepande former. Industridesignern, en ny yrkeskår, lär sig arbeta på plastindustrins villkor. Under 1950- och 60-talen kommer nya färgade plaster och telefonerna formsprutas i mjukare, sömlösa former. Genom ergonomiska studier får telefonen en mer användarvänlig utformning.

På 1970-talet vill abonnenterna ha fler telefoner att välja på. Designern får nu en uppgift att förnya utbudet.  På 1980-talet avskaffas apparatmonopolen och telefonen blir en konsumtionsvara. Designern gör den attraktiv och säljbar. I och med att teknikutvecklingen går allt snabbare och produkterna blir allt mångsidigare blir produktutvecklarna mer och mer beroende av samarbetet med designern. Designern får allt vidare arbetsuppgifter. Dagens designer skapar mer än bara vackra skal. Designern ska även få användaren att förstå produkten och känna sig bekväm i användandet.

Numera befinner sig industridesignern i många fall direkt under vd i företagshierarkin. De dominerande telefontillverkarna har både designkonsulter och egna stora designavdelningar.

En ny uppfinning - men hur ska den se ut?

År 1876 patenterar Alexander Graham Bell en ny uppfinning, telefonen. Men hur ska den nya uppfinningen se ut och var ska den placeras – på vägg eller bord? 1880-talets stora väggtelefoner i trä, av lövsågade och blankpolerade trästycken, försöker efterlikna samtidens väggur och skrivpulpeter. 1890-talets svenska bordstelefoner, dekorerade med blomstergirlanger, är nakna konstruktioner av järn och plåt.
    
Det är ingenjören som behärskar den industriella produktionen. Han ritar, konstruerar och ger telefonen den slutliga utformningen. Tekniken, funktionen och de nakna metallernas formbarhet är det väsentliga. Den tekniska precisionen, de glänsande metallerna och de blankpolerade träslagen ger telefonen elegans, värde och status.

Ericssons så kallade Tax i stål från 1892 är höjdpunkten på ingenjörskonsten. Med konstruktionen av telefonluren fullbordas telefonen. Apparaten sprids över världen och kopieras i lite olika utföranden. Den finns på varje telefonmuseum och är ett måste hos varje telefonsamlare.

Arkitekter formger den moderna telefonen

Isak Gustaf Clasons telefon från 1894 sätter normen för den moderna telefonapparaten. Genom att dölja telefonens delar med en huv överförs nu intresset från telefonens konstruktion till telefonens yta. Arkitekterna tar över formgivningen efter ingenjörerna.

Vid övergången från hantverk till industri kring 1900 anpassas telefonen till maskinernas krav på förenkling. Den släta svarta plåtlådan blir standard. Telefonerna kan nu också göras mindre och lättare genom att det behövs färre komponenter i apparathuset.

Under 1920-talet påbörjas automatiseringen av telefonnäten och abonnenterna kan själva slå sina nummer med hjälp av fingerskivan, populärt kallad petmojen. Konstruktörerna prövar olika sätt att fästa den stora fingerskivan på apparatkroppen.

1920-talet är det dekadenta årtiondet och det avspeglas i telefonmodeller som produceras i den dekorativa art déco-stilen. Funktionalismens ideal slår igenom även på telefonområdet och utomlands tar man fram telefoner i tidig modernistisk stil.

Bakelitens och designerns genombrott

Omkring 1920 introduceras bakeliten i Sverige, ett helt nytt plastmaterial som kommer att bli lika betydelsefullt för tillverkningsindustrin som betongen för byggindustrin. Bakelitens kvaliteter gör den populär för tillverkning av telefoner och den ersätter material som trä, plåt och hårdgummi. Första telefonen helt i bakelit är amerikansk.

En telefon som bildar skola är däremot svensk, nämligen Ericssons bakelittelefon från 1931. Innan telefonen får sin slutliga form har den på grund av produktionstekniska ramar förändrats från en första kurvig modell till den strama, kantiga slutprodukten. Telefonen, som blir en succé, beundras över hela världen och blir förebild för åtskilliga utländska efterföljare.

Kåpan till bakelittelefonen gjuts i ett stycke i en bakelitpress. Pressgjutningstekniken passar den nya strömlinjeformen med dess svepande och lite bulliga linjer som hand i handske. Plastindustrin skapar behov av en ny yrkesgrupp, industridesignern, som också gärna lyfter fram plasten som material.

Bakelittelefonen är starten för plasten som telefonmaterial men materialet tillåter inte att den tillverkas i andra färger än svart och mörka nyanser av t.ex. brunt, rött och grönt. Krav på ljusare telefoner och ett varierat utbud av färger tvingar tillverkarna att pröva andra plaster. Dessa kommer också med nästa generation av svenska telefoner.

Telefonen - stående eller liggande

Telefonkonstruktörernas dröm om en telefon med alla delar i en enhet går i uppfyllelse redan 1930 i Tyskland. Ingenjörerna på Ericsson arbetar med idén under flera år, men ska den ligga eller ska den stå? På 1940-talet drar två olika projekt igång samtidigt på Ericsson: Unifonen, en liggande enstyckstelefon, respektive Erifonen, en stående enstyckstelefon. Ralph Lysell, Ericssons designer, skissar på båda varianterna.

Det stående formatet segrar denna gång och 1953 är Ericofonen, populärt kallad Kobran, färdig efter en utdragen designprocess. 1972 utnämns den till en av 1900-talets viktigaste designprodukter av Museum of Modern Art i New York. Kobran har blivit en symbol för modernismen, ett kultföremål bland dagens unga och en självklarhet hos telefonsamlare.

Det stående formatet får efterföljare över hela världen men även det liggande konceptet utvecklas och lever vidare i dag.

Från bekvämt till begripligt

Användandet av telefonen har av olika skäl påverkat telefonens design. För ett bekvämt telefonerande kompletteras telefonen med olika tillbehör och hjälpmedel. Telefonens och framför allt telefonlurens vikt, är också avgörande för hur hanterlig en telefon är. Vikten är beroende av materialet men också av storleken.

Ju mindre och lättare desto bättre. Användbarheten behöver emellertid inte bli bättre. En för lätt telefon kan rasa i golvet och display och funktionsknappar på mobiltelefonerna kan inte vara hur små som helst. Storleken har naturligtvis stor betydelse för mobiltelefoner som är gjorda för att vara mobila.

För mobiltillverkarna är det också viktigt hur modellen känns, hur den ligger i handen och hur den kan hanteras. Betoningen av hur apparaten används och hur användargränssnittet mellan produkt och människa utformas gör designern till en lika viktig person som ingenjören vid tillverkningen av produkten.