Atom

Trots rädsla för kärnvapenkrig var man under 1950-talet optimistisk inför en framtid med atomkraftverk i Sverige.

Det första svenska kärnkraftverket startade 1963 och låg i Ågesta nära Farsta i Stockholm. Under 1970 byggdes fyra stora kärnkraftverk: Forsmark, Oskarshamn, Barsebäck och Ringhals.

1980 röstade vi om vi skulle behålla kärnkraften i Sverige eller inte. Det bestämdes att kärnkraften skulle läggas ned så fort som möjligt men sedan dess har vi bara stängt ett kärnkraftverk i Sverige. 

Atomkraft

Kärnenergins mer praktiska historia kan sägas börja med upptäckten av fissionsprocessen i Berlin 1938 av Otto Hahn, Lise Meitner och Fritz Strassman.

Nyheten om kärnklyvningen och dess teoretiska möjlighet som energikälla blev omedelbart en sensation i den vetenskapliga världen. På grund av de möjliga militära tillämpningarna mörklades dock kärnenergiprogrammet.

Under andra världskriget intensifierades forskningen om kärnkraften, både på tysk och amerikansk mark. En kapplöpning tog fart om vilka som först kunde använda atomernas inneboende kraft till att skapa en bomb med förstörelsekraft vars motstycke världen än inte hade skådat.

När USA bombade Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945, var det många som snabbt också insåg möjligheten att utnyttja den enorma kraften som energikälla.

USA hade under kriget och tiden därefter haft en mycket restriktiv hållning när det gällde spridning av information kring atomkraften. Men denna hållning ändrades radikalt 1953 då President Harry S Truman i atomprogrammet "Atoms for peace" erbjöd teknisk information och uran till andra länder. Villkoret var att atomkraften skulle användas i fredligt syfte och att USA gavs rätt till att följa upp att detta verkligen efterlevdes. Med "Atoms for peace" förändrades förutsättningarna på atomområdet. 

En annan viktig milstolpe var den första internationella atomkonferens som hölls i Genève i augusti 1955. Som en direkt följd av konferensen skapade FN ett organ för atomenergikontroll, IAEA.
Med dessa aktioner fick den civila atomkraftsindustrin sitt definitiva genombrott. Den första kärnreaktoranläggning som producerade el i större skala startade 1954 vid Obninsk, i dåvarande Sovjetunionen.

Atomkraft i Sverige

Förutsättningarna var goda för att starta ett svenskt kärnkraftsprogram. Med beredskapsåren och energiransoneringarna under andra världskriget i färskt minne, sågs atomkraften som framtidens energikälla som skulle kunna bli ett alternativ till oljan och kolet.

De flesta såg stor potential i atomkraften, den framstod som en ren och outsinlig källa och som rätt använd inte gjorde åverkan på naturen. Man skulle också slippa en utbyggnad av vattenkraften och få ett nytt energislag som skulle ge nationellt oberoende.
Sverige skulle kunna bli självförsörjande med energi!

1950 fattades beslutet att bygga Sveriges första reaktor R1, mitt i Stockholm. Reaktorn var en forskningsreaktor, inrymd i ett bergrum, som drevs med oanrikat uran och var modererad med tungt vatten. I och med byggnationen av denna denna första reaktor fanns nu kunskap och erfarenhet i Sverige  samt en stab av kompetenta ingenjörer, vilket skulle visa sig vara användbart vid senare atomprojekt.

Den strategi som Sverige presenterade i det första atomprogrammet gick under namnet "den svenska linjen". Den innebar att man skulle utveckla ett nät av många små termiska reaktorer som skulle försörja samhällen och städer med el och värme. För att åstadkomma detta skulle man använda sig av oanrikat svenskt uran. Att framställa uranet i Sverige var dyrare än att importera, men föredrogs ur försvarspolitiskt hänseende. Reaktorerna skulle vara modererade med tungt vatten från Norge, som Sverige hade goda kontakter med.

Staten och näringslivet skulle samarbeta för att utveckla den teknik som behövdes. Det som gjorde atomkraften särskilt löftesrik var att man ansåg att de termiska reaktorerna bara var början för atomenergitekniken och så småningom skulle de ersättas av bridreaktorer och fusionsreaktorer som hade mindre energiförluster.

Med lättvattenanläggningarna vid 1960-talets senare del inleds en ny fas i kärnkraftens historia. För Sveriges del innebar det att man övergav svenska linjen och satsade på mycket större anläggningar, enbart avsedda för elproduktion. Till dessa användes importerat anrikat uran. Under denna tid skedde också de första allvarliga kärnkraftshaverierna och tilltron till kärnkraften började ifrågasättas.