Varför samlar vi på föremål?

De flesta människor samlar. Alla har någon gömma med saker med stort personligt affektionsvärde: Gamla brev, barndomens serietidningar, eller det mest älskade mjukisdjuret. Det egna samlandet kan vara blygsamt eller omfattande, men det är i regel privat, och väldig få samlare har den ekonomi, tid eller utrymme att skaffa allt de drömmer om.

I stället samlar museerna åt oss, gör samlingarna tillgängliga för alla, och vårda föremålen så att vi och kommande generationer kan få kunskap om människans historia och utveckling. Inte minst kan vi åter knyta kontakt med föremål och berättelser som har haft personlig betydelse och väcker gamla minnen till liv. I många fall har museerna vuxit fram som helgedomar för människans finaste alster och prestationer som vi båda beundrar men också känner stolthet över.

Museisamlingarna blir hela samhällets minnesbank och i olika former har de blivit en oumbärlig del i de flesta av världens samhällen. Föremålssamlingarna har stor betydelse för såväl forskare som allmänheten och har alltid haft en stor betydelse i undervisningssammanhang.

Museerna tar på sig ett stort ansvar i sitt arbete om samlingen i framtiden ska båda upplevas som representativ men också kittlande. Det vardagliga har en naturlig plats bredvid det som fascinerar oss mest: Det udda, det ovanliga och det spektakulära. Som i livet.