

Flyttbar sug- och syrgaspanel som uppfanns av Christina Hägglund. Foto: Tekniska museet.
Att uppfinna något kräver mycket arbete, envishet och kunskap, men ger också glädje och stolthet. Många kvinnor arbetar ensamma. Vissa jobbar hemifrån och tycker att det är själva uppfinnandet som är viktigast. Andra startar företag, hittar tillverkare och säljer sina uppfinningar utomlands.
Tekniska museet har en längre tid särskilt riktat in sig på att samla in uppfinningar gjorda av kvinnor. Nedan beskriver vi föremål som väl representerar de uppfinningar som kvinnor gjort genom åren.
Christina Hägglunds uppfinning är till för att utbilda sjuksköterskor och personal på Karolinska sjukhuset. Christina Hägglund är chefsassistent vid Kliniskt Träningscentrum på Karolinska sjukhuset i Stockholm. På Träningscentrum kan vårdpersonalen träna på simulatorer och apparater. Christina Hägglund ville underlätta arbetet på Träningscentrum och tog fram flera praktiska lösningar. Bland dessa fanns den flyttbara sug- och syrgaspanelen som hon konstruerade år 2000. Panelen kan lätt flyttas mellan olika rum. Vid praktiska övningar i syrgas- och sughantering behöver man inte leta efter uttag för gaser, eftersom gastuber finns på panelens baksida. Christina Hägglunds uppfinning har också använts på konferenser och filminspelningar.

Strömmingstork. Foto: Truls Nord
Strömmingstorken patenterades 1956 av Fru Annalisa Fagergren, då enligt uppgift boende i Gnosjö, Småland.
I patentbrevet står det på första sidan: Ställning för uppläggning av rensad och sköljd strömming eller andra sköljda matvaror för avrinning. Vidare går att läsa: Syftet med uppfinningen är att åstadkomma ett enkelt och lätthanterligt redskap, som tillåter att avrinningen sker direkt i en diskho.
I tre medföljande ritningar presenteras redskapet som långsträckt trådgaller med ett par gaffelformade fötter av tråd så att det stadigt kan placeras på mellanväggen i en diskho.
Hur länge patentet var giltigt framgår inte. Vi vet tyvärr inte hur många som tillverkades.
Spädbarn är typiska näs-andare. De äter från mammans bröst medan de samtidigt andas och själva sugandet gör dem lugna och trygga. När de skall opereras har de fastat. De är hungriga och oroliga och sugbehovet är enormt.
Monika Dahlstrand jobbade 1985 på lasarettet i Karlstad. Hon fick idén till "nappmasken" då hon försökte söva ett spädbarn med hjälp av en konventionell narkosmask och det var nära nog omöjligt att hålla kvar masken över barnets mun. Väl hemma efter händelsen, började hon skissa på hur man skulle bygga in en napp i narkosmasken.
Med denna lilla mojäng kan man få en käpp att stå för sig själv. Ihopfälld sitter den på käppen utan att vara i vägen men med ett enkelt handgrepp kan den, likt en ”Transformer”, omvandlas till ett stabilt stöd. Uppfinnaren till detta käppstöd är en äldre kvinna som arbetat i många år med rörelsehindrade barn och ungdom. Själv har hon blivit höftopererad två gånger och haft svårt att nå ner till käppen som ofta ramlar när man ställt ifrån sig den.
Vi ingår alla i olika grupperingar (se de kursiverade orden ovan), miljöer eller kulturer. Alla med olika former av värderingar. Värderingar såväl inom som om gruppen! Generation och kön påverkar vårt sätt att uppfatta värderingar och detta lilla föremål rymmer flera intressanta perspektiv tycker vi.
I tusen år har hästar fått hästskor av järn och en dag frågade sig Lone Pedersen från Öllöv i Halland ”Varför?”. Hon tyckte att järnskor måste vara både obekvämt och skadligt för hästen.
Lone provade att göra hästskor av gummi från traktordäck. Hon märkte att hästarna tyckte om de nya skorna och 1993 tog hon patent på en gummihästsko med järn inuti.
Halmstads gummifabrik köpte hennes patent tre år senare och förbättrade hästskon. Idag använder bland annat den thailändska armén och den ryska presidenten Lones hästskor till sina hästar.
Annika Collén i Umeå fick sitt liv förändrat efter flera trafikolyckor. Hon blev svag i armarna och fick svårt att göra en så enkel sak som att öppna en läskburk.
Annika uppfann därför burköppnaren Canit som är en öppnare och ett lock för drycker och andra varor som packas i aluminiumburkar. Vill du inte dricka upp hela läsken sätter du på locket som håller därigenom kvar kolsyran.
Annika utvecklade Canit med hjälp av uppfinnareföreningen Idéforum i Umeå och startade sedan företaget NaturligtVis Natural Way AB. Canit var tänkt som ett handikapphjälpmedel men har nu större andelar på marknaden som reklamprodukt och förpackning. Innovationen Canit är nu del i en produktfamilj med Init, Strewit, Foldit, Playit och Canit är etablerad i USA och Europa med bibehållen tillverkning och tryckning i Sverige.

Senseboard, ett virtuellt tangentbord. Foto: Tekniska museet.
Gunilla Alsiö är utbildad ergonom. Syftet med Senseboard är att underlätta för människor som arbetar vid datorer så att de slipper belastningsskador på armar och nacke. Senseboard är ett virtuellt tangent med två klämmor, en för varje hand. Den läser av rörelserna när man skriver. Detta innebär att man kan skriva på vilket underlag som helst eller i luften, utan några tangenter. Med hjälp av en särskild programvara översätts fingrarnas rörelser till tecken som sedan skickas trådlöst till datorn. Gunilla Alsiö fick pris för "bästa teknologi" på Comdexmässan i USA 2001. Hon har startat företaget Senseboard AB för att se till att hennes uppfinning kommer ut på marknaden.

Dörrhandtagssymbolerna Grips.TM43866. Foto: Tekniska museet.
Kerstin Olsson har tagit fram dörrhandtagssymboler för synskadade. Tanken är att det ska bli lättare för blinda att veta ifall en offentlig toalett är en damtoalett, en herrtoalett eller en handikapptoalett. Idén föddes när Kerstin Olsson deltog i en workshop där man skulle ta fram hjälpmedel för synskadade. Kerstin Olsson har fått utmärkelser för sin uppfinning som är varumärkesskyddad sedan 2001. Dörrhandtagssymbolerna har också visats på Tekniska mässan. De tillverkas av företaget Intratech i Huskvarna.
Många saker skulle aldrig blivit uppfunna om man inte samarbetade med andra. Grupper på jobbet kallas team. Företag har ofta ett team för produktutveckling och forskning där det ingår både kvinnor och män.
Anneli Hellström var snusare och rökare sedan många år. I slutet av 1990-talet blev hon gravid och ville sluta snusa, men hon ville inte använda nikotintuggummi. Anneli jobbade med hälsoprodukter på ett litet företag i Jämtland. Där gjorde hon en egen blandning av torra örter. Det var gott och kändes som snus. Anneli tog lån och startade 2003 företaget Nicofree AB i Trångsviken.
Företaget gör nikotinfria produkter och har idag13 anställda. Annelis snus heter Choice som betyder val. Choice är fritt från tobak och nikotin, det vill säga röksmaker som är cancerframkallande. Alla ingredienser i Choice är godkända som livsmedel, vilket betyder att de är ofarliga.
I chipspåsar, juicepaket och i andra förpackningar finns silverfärgad aluminium som skyddar maten från syre och därmed från att bli dålig. Dessa förpackningar är svåra att återvinna och skadar naturen.
Forskarna Maria Gröndahl och Lisa Eriksson samt Paul Gatenholm vid Chalmers i Göteborg upptäckte 2002 att man i stället kan göra en biologiskt nedbrytbar film av kolhydraten Xylan som finns t ex i vete, korn och råg.
Genom olika tillsatser skapade Maria och Lisa den tunna filmen Xylophane som bland annat ersätter aluminiumet i livsmedelsförpackningar. För sin upptäckt fick de uppfinnarpriset SKAPA år 2006. Biologiskt nedbrytbart betyder att det förmultnar och blir jord av sig själv och att det därför inte skadar naturen.
Tvålen The Soap är en innovation av Petra Lilja och Jenny Nordberg framtagen i deras gemensamma företag Apocalypse i Malmö. Samarbetet inleddes på Craft Club, en nattklubb med slöjdtema.
Apocalypse betyder både undergång och uppen-barelse. Just detta vill Petra och Jenny fånga. Genom sina ekologiskt hållbara produkter vill de ge ett bra alternativ och mana till reflektion över hur vår konsumtion påverkar miljön.
Apocalypse går ett steg längre än många andra företag i sin strävan efter att värna om miljön. Målet är att främst återanvända sådant som redan är producerat och att transportera varorna på sätt som ger liten miljöpåverkan.
Tvålen Soap är gjord av renad vegetarisk frityrolja från ett falafelkök i Malmö. Men tvålen är lika mycket en plattform för debatt som ett rengöringsmedel. The Soap är något smutsigt som gör rent och som omprövar begrepp som lyx och vardagsvaror, fräscht och ofräscht, skräp och nya material.
TVÅL PÅ FYRA VECKOR
Efter att ha använts på restaurang i 48 timmar hämtas frityroljan upp och renas. Med hjälp av en biokemist har ett recept och en metod beräknats och förfinats för att slutligen resultera i en till 100% vegetabilisk tvål med så få ingredienser som möjligt. Tvålarna tillverkas i en delvis automatiserad process som även har vissa hantverksmässiga inslag. Det är en moderniserad variant av den så kallade ”kallprocessen” som är energi- och resurssnål. Processen kräver dock fyra veckors lagringstid innan förtvålningen är helt färdig och tvålen är klar att använda.
Petra och Jenny har även formgivit de formar av silikon som används för att tvålen ska få rätt form, liksom tvålens förpackning.
Petra och Jenny började tillverka tvålarna i sitt eget laboratorium, men sedan en tid har de lagt ut tillverkningen på en lokal tvålmakare.
OPEN SOURCE
The Soap Original är varken parfymerad eller färgsatt utan doftar svagt av såpa tack vare den så kallade förtvålningsprocessen.
Men tvålen finns även i en parfymerad variant kallad, The Soap Perfume. Den är doftsatt med Jennys och Petras egen ekologiska parfym med doft av blommor, trä och bröd. Med hjälp av parfymören Christofer Rebenius har de skapat Ultra Fresh Bakery Bouquet, Sveriges första ekologiska parfym.
Petra och Jenny har valt att inte ta patent på sin tvål. De gillar tanken på ”open source” och vill inspirera andra att arbeta miljövänligt och resurssnålt.
I sitt arbete får de stöd av mentorer och kolleger. Att vara uppfinnare och entreprenör innebär allt från att lära sig teknik, ekonomi och marknads-föring till att leva upp till myndigheternas krav på produkterna.
Senast uppdaterad: 2010-12-06