Gruvan

I museets gruvutställning visas hur gruvarbetet förändrats genom historien – från äldsta tid fram till idag. 



Olika slags gruvor

I gruvor bryter man olika mineraler och bergarter. Ett mineral som innehåller mycket metall - så mycket att det är värt att bryta - kallas för malm. De flesta gruvorna i Sverige idag är malmgruvor där man bryter järnmalm eller s k sulfidmalmer , som innehåller flera olika metaller , t ex koppar, zink, guld och silver. Riktigt hur länge gruvor har funnits i Sverige vet man inte. Med säkerhet sedan 1200-talet, men troligtvis långt tidigare.



Gruvbrytning och den efterföljande metallframställningen har i ett historiskt perspektiv varit av stor betydelse för Sveriges ekonomi. Under stormaktstiden finansierades de många krigen till stor del genom gruvbrytning - inte minst Falu koppargruva spelade en viktig roll. På 1700-talet började bergsbruket att domineras av järnet.



Tillmakning och gruvsprängning

Ned i gruvan kommer man via en brant trätrappa som är placerad i ett schakt. Det finns även möjlighet att ta sig ned med gruvhissen, men då måste man först ta kontakt med någon av värdarna. I schaktet placerades stegar, hissverk och vattenpumpar. För att berget skulle hållas på plats förstärktes väggarna med timmerstockar. Dessa s k förtimringar kan man studera när man går ned för trappan.



Till höger om trappan lyser det i mörkret från eldar. Här berättas om den äldsta metoden som användes för att bryta i berg : tillmakning. Man sprängde genom att elda på berget. Hettan från eldarna fick berget att spricka. Därefter kunde malmen brytas loss med hjälp av spett och hackor, lastades på bårar och kärror och  fraktades bort till den s k korgstaden. Där lastas malmen över i en tunna som därefter hissades upp till marknivån.



Behovet av att borra uppstod då sprängmedel introducerades: krutet på 1600-talet, nitroglycerin och dynamit i mitten av 1800-talet. Fram till i början av 1900-talet utfördes nästan allt borrningsarbete för hand med slägga och handborr. Det var ett både tungt och farligt arbete.



Tryckluft och elkraft

Introduktionen av av tryckluft och elkraft i gruvorna i början av 1900-talet fick stor betydelse för gruvarbetet. Tryckluftsdrivna borrar började bli vanliga omkring 1910. De var till en början tunga och klumpiga. På 1940-talet revolutionerades borrningsarbetet i o m införandet av den "svenska metoden": d v s lätta tryckluftsdrivna borrmaskiner försedda med borrar med hårdmetallskär.



Gruvarbetet förändras snabbt i takt med den nya högteknologin. LKAB satsar idag på datorteknik, automatisering och fjärrstyrning av maskine. Malmbrytningen i Kirunagruvans nya huvudnivå styrs med hjälp av datorer och monitorer. I kontrollrummet vakar operatören över helautomatiska lastmaskiner, tåg och borrmaskiner.