CD-spelare

CD betyder digital kompaktskiva; Compact Disc. CD:n utvecklades mellan 1974 och 1983 av de ledande tillverkarna inom grammofonindustrin. Holländska Philips och japanska Sony standardiserade måtten och inspelningsförfarandet. CD-skivan har en diameter på 12 cm med en speltid på 74 minuter och snurrar i 250 varv per minut.

Vid tillverkning registreras det digitala ljudet i form av en rad fördjupningar i ett spiralspår. Vid avspelning läses informationen av med en halvledarlaser. Överst läggs ett genomskinligt plastskikt på skivan vilket gör den hållbar och enkel att hantera.

I Europa och Japan fanns CD-tekniken att köpa från hösten 1982, ett år senare i USA. I Sverige skedde genombrottet 1984.

På en vanlig CD kan man inte spela in själv. Den inspelningsbara CD-skivan, CDr, fanns i handeln från 1988. Man kan spela in på en så kallad Minidisc, MD, en skiva med sju cm diameter. MD utvecklades av Sony och kom till Sverige 1992. Färdiginspelade sju centimeters MD fanns en tid, i en andra generation från 1997 med 6,4 cm diameter för 74 minuters egen inspelning.

1991 såldes fler CD än grammofonskivor. 2002 såldes nära 60 000 LP och 23,6 miljoner CD i Sverige.

Ljud och bild

1978 försökte holländska Philips och tyska Polygram lansera 30 cm stora digitala skivor för bild och ljud men detta försök stannade på provstadiet. DVD, Digital Versatile (mångsidig) Disc, för bild och ljud gick att köpa från 1997. Från 1999 började DVD-video bli mer allmänt förekommande i hemmen tack vare den bättre ljud- och bildkvaliteten.

Videotekniken klassar vi på museet dock som bildåtergivningsteknik och därför finns den inte med i denna sammanställning.

Minneskort och hårddisk

MP3 är en förkortning för "Moving Picture Experts Group, Audio Layer 3". Det är ett sätt att komprimera digitala ljudfiler som kan bevaras på minneskort eller hårddisk. En MP3-spelare kan lagra och återge dessa digitala filer.

Museet följer utvecklingen med spänning men ännu finns inte så mycket i samlingen från detta expansiva område.