Trådspelare

På 1890-talet provade den danske teleingenjören Valdemar Poulsen att spela in ljud på en magnetiserad ståltråd och utvecklade denna teknik till "Telegrafonen" som patenterades 1898. Den äldsta bevarade inspelningen gjordes år 1900. Telegrafonen användes som telefonsvarare och diktafon men fick ingen större framgång.

Tyskarna Ludwig Blattner och Kurt Stille förbättrade Poulsens konstruktion. Istället för tråd användes ett stålband. Stålbandspelaren utvecklades från 1930 av tyska Lorentz. De användes bland annat av svenska Radiotjänst för att spela in radioprogram.

Under andra världskriget utvecklades trådspelare av såväl Tyskland som de allierade. De kom att användas både på kontor och i hemmen. 1945 kom de första till Sverige, de var utvecklade för den amerikanska armén. Bärbara mindre trådspelare, användes som diktafoner på kontor, i domstolar och av polisen som använde dem vid förhör. Luxors Magnefon, som tillverkades från 1949, var den vanligaste i Sverige vid den här tiden. Trådspelaren byggdes även in i lyxiga radiogrammofoner av ett flertal tillverkare.

Vid början av 1950-talet började dock försäljningen avta. Bandspelaren tog över.