Samuel Owen

Samuel Owen (1774-1854) föddes i den lilla byn Norton-in-Hales i Shropshire i England. Han lärde sig konsten att gjuta järnföremål och tillverka ångmaskiner vid tre viktiga industrier, den som Matthew Boulton och James Watt uppförde i Soho vid Birmingham, den som Matthew Murray drev i Leeds i Yorkshire och Arthur Woolfs nyskapande verkstad i London.

Owen i Sverige

År 1804 kom Owen för första gången till Sverige för att montera och ta i drift fyra ångmaskiner som Abraham Niclas Edelcrantz köpt i England. Det gick så bra att Edelcrantz två år senare övertalade Samuel Owen att återkomma och sätta upp en femte ångmaskin, som skulle driva en kvarnanläggning som byggdes vid Kungsholmens östligaste udde i Stockholm, den som fick namnet Eldkvarnen.

Owen stannade sedan i Stockholm och skötte en projektanställning vid Bergsunds gjuteri till 1809, då han sade upp sig och övertog Charles Apelquists gamla verkstadsområde på Kungsholmen. Han byggde här upp ett stort gjuteri- och verkstadsföretag som tillverkade allt från balkongräcken och trädgårdssoffor till valsverk och små och stora ångmaskiner. Sådana byggdes för olika kunder inte bara i Sverige utan även i andra länder. År 1819 levererade Owen till exempel en ångmaskin om 32 nominella hästkrafter tillsammans med fyra kvarnstenar och två tröskverk till en kund i Rio de Janeiro i Brasilien, som därmed uppförde landets första ångdrivna anläggning.

Samuel Owens uppfinningar

Samuel Owen sökte patent på många olika uppfinningar, till exempel hästdrivna tröskverk, ångdrivna fordon och mudderverk och ångbåtar med propellerdrift. Han byggde också 1816 en experimentbåt ”The Waterwitch” (Sjöhäxan) och gjorde mätningar av vilken fart den gjorde med propellerdrift och med hjälp av sidohjul. Det senare gick något snabbare, och när Samuel Owen de följande åren lät bygga ångbåtarna ”Amphitrite” för trafik på Mälaren, bland annat till slottet Drottningholm och ”Stockholm” för turer till Åbo fick de hjuldrift. På 1830-talet sökte han och fick patent på att bygga ångfartyg med skrov av järn, och i juni 1840 sjösattes en sådan ångare som fått namnet ”Samuel Owen” vid hans verkstad, den första järnångaren i Sverige. Några år därefter gick Owen tyvärr i konkurs i en av dåtidens finanskriser.

Eftermäle

Samuel Owen utbildade många elever och lärlingar vid sin verkstad, och flera av dem deltog i den fortsatta utbyggnaden av den svenska verkstadsindustrin. År 1874 ordnades ett möte på initiativ av järnvägspionjären Adolf Eugen von Rosen för att samla in bidrag till en minnestavla vid Owens fastighet och en byst på hans grav, och det kom in så mycket pengar att det räckte till en fond, Samuel Owens stipendiestiftelse, som fortfarande ger stipendier vid KTH.
I Tekniska museets samlingar finns den största ångmaskin som Samuel Owen år 1832 byggde för Höganäs gruvor uppställd i Maskinhallen. Maskinen var i drift fram till år 1904. I samlingarna finns också en supportsvarv som han byggde för Åkers Styckebruk och en tappningskran till ångmaskin som Samuel Owen satte upp vid Lindnäs gård i Småland 1844. Museet äger även ett handskrivet ark med ”Några ord om de så kallade Eriksons propeller”, där Owen erinrade om att det var han som först byggde en propellerdriven ångbåt, Samuel Owens skrifter rörande ångmaskiner som han studerat under sina resor i England och Skottland 1829, ritningar av valsverk som Owen konstruerade och byggde, mm.

År 2009 utgavs boken Samuel Owen: teknik- och ångbåtspionjär, skriven av Arne Sundström, som Tekniska museets årsbok Daedalus 2009.

Arne Sundström

Samuel Owen i Tekniska museets samlingar (pdf, 47.3 kB)